Go to main navigation
10 största flyktingkriserna

De 10 största flyktingkriserna i världen.

Foto: Tobias Rydén/OmVärlden

NYHET

Biståndet till den akuta flyktingkrisen äter resurser från långsiktiga lösningar

Sverige lägger allt mer bistånd på att hjälpa flyktingar både i Sverige och på plats ute i världen, men allt mindre på att finna långsiktiga lösningar så att färre människor tvingas på flykt.  ”Det humanitära systemet är extremt kostsamt idag. Det är inte hållbart”, säger biståndsminister Isabella Lövin.

OmVärlden når Isabella Lövin på telefon i världens största flyktingläger, Dadaab, i norra Kenya. Här lever sedan 1991 fler än 350 000 människor på flykt från framför allt Somalia.

– Det här är ett typexempel på att det humanitära biståndet måste kopplas ihop med det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Människor har levt här i 23-24 år utan någon långsiktig plan på hur de ska kunna återvända till samhället, säger Isabella Lövin.

Mindre andel till utvecklingsbistånd

Förra året använde Sverige en tredjedel av biståndet till att ta emot flyktingar i Sverige och på att hjälpa människor på flykt ute i världen. Det i jämförelse med 15 procent 2006. Utvecklingen stämmer väl överens med Sveriges ambition att vara en humanitär stormakt, men samtidigt minskar utvecklingsbiståndet som ska förbättra förutsättningarna för människor i några av världens fattigaste länder.

Utvecklingen att stärka det humanitära biståndet på bekostnad av utvecklingsbiståndet påbörjades redan 2006 av den tidigare regeringen, men den nuvarande rödgröna regeringen visar inga tecken på att föra en annan politik.

– Det speglar ju verkligheten. Vi har en situation med den värsta humanitära katastrofen sedan andra världskriget. Det är klart att det tvingar oss att använda en allt större andel av biståndet till akuta humanitära insatser, vilket vi helst skulle vilja undvika. Men världen ser ut som den gör, säger Isabella Lövin.

Permanenta neddragningar

Neddragningarna på det långsiktiga utvecklingsbiståndet påbörjades långt före de konflikter och svåra torkor som sedan 2011 legat till grund för dagens katastrofsituation i Syrien, Irak och grannländerna. Trots detta tycks neddragningarna nu permanenta.

Isabella Lövin vill inte kommentera den kommande budgeten. Frågan om huruvida regeringen tänker öka den andel av biståndet som går till långsiktiga utvecklingsinsatser lämnas obesvarad. Samtidigt understryker hon att man tänker lägga mer pengar på förebyggande bistånd.

– Vi riktar insatser på klimatfrågan och miljömässig hållbarhet för att bygga mer hållbara samhällen som inte drabbas lika lätt av torka och naturkatastrofer. Sen jobbar vi mer med sköra och sviktande stater och på hur vi kan stödja demokratiska krafter och svaga institutioner.

Extremt dyrt

Som OmVärlden tidigare skrivit kommer Sverige också lägga kraft på att försöka reformera det rådande humanitära systemet, som enligt Isabella Lövin är extremt kostsamt. Sedan 2011 har kostnaderna ökat med 40 procent.

En uppfattning som biståndsministern delar med chefen för FN:s organ för att samordna humanitära insatser, OCHA, Rashid Khalikov.

– Det här är det nya normala. Världens givarländer har gjort vad de kan, men behoven fortsätter att öka dramatiskt. Jag tror personligen inte vi kan förvänta oss mer av givarna, utan behöver lära oss att operera i de här nya miljöerna, sa han när OmVärlden träffade honom i Stockholm för två veckor sen.

Liknande utveckling i Norge

OCHA-chefen menar att de pengar som satsas på humanitära insatser måste användas mer effektivt. Han vill också, som Isabella Lövin se ökade satsningar på att bekämpa klimatförändringarna och en större samverkan mellan bistånd och näringslivet.

Även i Norge lägger nu den norska regeringen ett förslag som går ut på att skära i det långsiktiga utvecklingsbiståndet och öka de andelar som går till humanitära insatser och flyktingmottagande.

Text: Erik Halkjaer

Tip a Friend heading