Go to main navigation
73757271_0a5f7fd124_b.jpg

Billboard mot korruption i Zambia.

Foto: Lars Plougmann

nyhet

Ny rapport: ”Det är inte demokrati som skapar mänsklig välfärd”

Att införa demokrati är i sig inte tillräckligt för att bekämpa korruption och öka den mänskliga välfärden. Det visar en ny rapport som säger att god samhällsstyrning är viktigare.

Av Sidas biståndsbudget går 30 procent till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och offentlig förvaltning. Av det stödet går bara en femtedel till att stödja offentlig förvaltning. Samtidigt visar en ny rapport från den statliga kommittén Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), Making Development Work: The Quality of Government Approach, att god samhällsstyrning är viktigare än demokrati för att skapa mänsklig välfärd.

– Om man har som mål att se till att ett parlamentsval går rätt till så lägger vi ingen värdering i det, men om målet är mänsklig välfärd så borde insatserna för kvalité i samhällsinstitutionerna öka kraftigt, säger Bo Rothstein, professor vid Göteborgs universitet och en av rapportens författare.

Rapporten argumenterar inte mot demokratistöd, men tycker att det bör kompletteras och presenterar fem institutionella förändringar som har visat sig ha positiva effekter för att skapa en god samhällsstyrning. En av dessa är fungerande skattesystem, som inte bara ökar de ekonomiska tillgångarna, utan också stärker befolkningens intresse för politik, enligt rapporten. En annan är en god oberoende granskning av offentlig förvaltning. Även högre representation av kvinnor i politiken och rätt till skolgång bidrar till en lägre nivå av korruption.

Mer korruption trots demokrati

Sydafrika tas i rapporten upp som ett exempel på att demokrati inte behöver leda till förbättrade levnadsvillkor. Sedan landet övergick till demokrati år 1994 har de ekonomiska klyftorna ökat, mödradödligheten fördubblats och den förväntade livslängden minskat.

Inte heller när det kommer till att bekämpa korruption har införandet av demokrati i Sydafrika visat sig vara en tillräckligt effektiv åtgärd.

– Det finns många exempel på länder som har infört demokrati och där korruptionen fortfarande är utbredd. Samtidigt finns det även ett fåtal exempel på länder som inte har demokratiska system, men som ändå har lyckats minska korruptionen, säger Marcus Tannenberg, doktorand vid Göteborgs universitet och den andre rapportförfattaren.

Bistånd stoppar inte korruption

Rapportförfattarna hävdar att det hittills inte finns något exempel på ett biståndspolitiskt initiativ som lyckats reducera korruptionen i något mottagarland. En anledning anses vara definitionen av korruption som "missbruk av offentlig ställning för privat vinning". Vad som ses som missbruk eller vilken norm det bryter mot är inte specificerat. Därför förespråkar rapportförfattarna att definitionen av korruption ska ställas mot krav på opartiskhet.

Bo Rothstein och Marcus Tannenberg säger också att den dominerande teorin för hur man ska förstå och motverka korruption är felaktig. Den bygger, enligt dem, på den alltför optimistiska bilden att det finns en aktör i samhället som är intresserad av att minska korruptionen.

– I de flesta fall har det varit presidenten eller regeringen som ska vara den här aktören. De ska få förvaltningen och byråkraterna att bli mindre korrupta genom hårdare lagstiftning, men vinner samtidigt själva på korruptionen, säger Marcus Tannenberg.

Alternativ bekämpning av korruption

Istället presenterar rapporten ett alternativ till hur korruption ska förstås som bygger på idén om kollektivt handlande. Där ligger bekämpningen av korruption i allas intresse, men styrs av uppfattningen att de allra flesta agerar likadant som en själv.

– Små insatser mot korruption här och där kommer inte ha någon inverkan. Det krävs en "big bang"-effekt som ändrar på folks uppfattning. Tjänstemännen och befolkningen måste känna att de är på väg mot en ny ordning och att det tidigare inte längre är acceptabelt, säger Bo Rothstein.

Text: Amanda Saveland

Tip a Friend heading