Go to main navigation
madeleneress.jpg

Foto: Rowan Farrell

NYHETER

Utbredd straffrihet för FN-soldater

FN fryser ut den svenska FN-diplomaten och människorrättsförsvararen Anders Kompass. För att han krävde en utredning av anklagelser om grova sexuella övergrepp på barn utförda av franska fredsbevarande soldater. Historien upprepar sig. Madeleine Rees, idag generalsekreterare för Women's International League for Peace and Freedom (WILPF) råkade ut för samma sak 2003. “Inget har hänt under de 20 år jag haft med FN att göra, det är nästan så att det blivit värre.”

– Jag pratade med Anders på telefon i torsdags. Vi är nära vänner sedan gammalt. Faktum med att han vittnade till min fördel när jag gick igenom samma sak. Och de har inte varit vänliga emot honom sedan dess. Han har setts som illojal, säger Madeleine Rees när OmVärlden når henne på telefon i Sydafrika.

Vilka är dina tankar kring det som nu händer?
– För det första är det typiskt att FN:s första reaktion inte är att tycka att folk under FN-flagg har begått en fruktansvärd handling och att man behöver gå till botten med vad som hänt och gripa förövarna. Utan istället fokuserar man på den person som helt lagligt gjorde det enda rätta och såg till att man inledde en ordentlig undersökning. Man går vilse i byråkratiskt nonsens. Och det värsta är att det var Anders chef, FN:s nuvarande högkommissarie för de mänskliga rättigheterna, som skrev den så kallade Zeid-rapporten. En bra rapport som tittade närmare på de sexuella övergrepp som begås av FN-trupper. Men istället för att ge Anders sitt stöd gör han det motsatta.

Madeleine Rees var mellan 1998 och 2005 chef för FN:s högkommissariat i Bosnien och blev sedan chef för kommissariatets genderenhet. År 2009 tvingades hon bort från sin tjänst och året därpå fick hon sparken. Något som hon menar berodde på att hon 2003 krävt att soldater och poliser som tjänstgjort inom FN och begått sexuella övergrepp i Bosnien skulle tas ur tjänst och ställas inför rätta.

– När jag agerade i Bosnien trodde jag att jag skulle få stöd, en klapp på axeln och ett tack så mycket. Min chef, Mary Robinson gjorde det, men ingen annan. Även de som jag visste stödde mig var tysta. Det var livrädda för att förlora jobbet. Det råder en skrämselkultur inom FN och därför fungerar inte visselblåsarsystemet. Du vet att om du går ut med namn, berättar vad som hänt och försöker göra något åt det så är chanserna små att du får fortsätta inom FN. Jag har fått höra att man försökte bli av mig tidigare, och efter sex-sju år blev det ju till slut så. Inom FN minns man oförrätter länge.

Men om den nuvarande högkommissarien själv fördömt sådana här handlingar tidigare, varför agerar han som han gör nu?
– Det har så vitt jag vet alltid funnits en motsträvighet inom FN att erkänna fel. När det kommer till sexuella övergrepp så har det de senaste 20 åren inte gjorts annat än att försöka gömma sanningen för omvärlden. Istället för att göra någonting åt det säger man åt de bidragande länderna att “vi kommer inte göra någonting om ert folk gör något fel, utan faktum är att vi kommer göra allt för att dölja det.”

Varför finns det en sådan här kultur inom FN?
– Om folk vet att de har immunitet och att ingen kommer göra något åt övergrepp så suddas alla gränser för dåligt uppförande ut. FN:s nolltoleranspolicy är en policy utan tänder. Det måste vara tydligt vad som händer om man bryter mot nationella och internationella lagar. Annars föder du straffrihet. Jag har själv suttit i en panel med generalsekreteraren om de här frågorna och han sa ingenting. Han är rädd att om man inför tuffare regler kommer inga länder vilja delta i FN-operationer. Men det är naturligtvis inte sant.

Hur ser visselblåsarsystemet egentligen ut inom FN?
– Det finns inget skydd för visselblåsare. Det råder verkligen en kultur av att dölja och montera ner sanningen. Det finns ingen öppenhet eller transparens, utan allt handlar bara om att skydda de människor som är inne i systemet. Det finns så många exempel på korruption som ingen brytt sig om. Jag är så besviken på FN. Inget har hänt på de tjugotal år som jag har haft med dem att göra. Det är nästan så att barriärna har blivit än högre. Mest otroligt är hur de mäter sin framgång, genom att visa hur många kvinnor eller pojkar som öppet anklagar FN-tjänstemän för brott. Det handlar om falska indikatorer. Om miljön du befinner dig i inte är trygg kommer ingen heller träda fram och en anmälan kan i själva verket dölja 20-30 till om du bara undersöker den närmare.

Vilka rekommendationer skulle du vilja ge till Sveriges utrikesminister Margot Wallström, som själv jobbat med de här frågorna inom FN?
– Om hon driver en feministisk utrikespolitik måste hon stå upp för Anders och de mänskliga rättigheterna, för det är vad kärnan i en feministisk utrikespolitik består av, att stoppa straffriheten för den här typen av brott. Hon bör utkräva en fullständig undersökning och hon bör gå till högkommissarien och säga att han riktar fokus åt fel håll. Stödjer hon Anders öppet kommer hon att få stöd av de 99 procent goda människor som finns inom FN.

Din konversation med Anders Kompass var naturligtvis helt privat, men finns det något du kan dela med dig av från den?
– Att han är helt övertygad om att han gjorde detta för att skydda oskyldiga unga pojkar och få till en fullständig och transparent undersökning om vad som hänt i Centralafrikanska republiken.

Text: Erik Halkjaer

Tip a Friend heading