Go to main navigation
rohingya-webb.jpg

En familj står i resterna av det som varit en marknadsplats i en Rohingyaby utanför Maungdaw i Rakhinestaten. Marknaden brändes ner i slutet av oktober 2016.

Foto: Reuters/Soe Zeya

nyheter

Burmas Rohingyamuslimer dör utan hjälp

Militärens dödliga operationer mot Rohingya-minoriteten i västra Burma fortgår och begränsar tillgången på humanitär hjälp för över 130 000 människor. Även svenskt humanitärt bistånd har svårt att nå fram.

Omkring 30 000 människor beräknas ha fördrivits från sina hem sedan den senaste våldsvågen tog fart den 9 oktober. OmVärlden har tidigare rapporterat om den kampanj av etnisk rensning som militär och polis bedriver mot en av Burmas muslimska minoriteter, Rohingyafolket.

Militäroperationerna i Rakhinestaten har i två månader kraftigt begränsat möjligheten för humanitära hjälporganisationer att leverera mat, vatten och mediciner till de totalt 160 000 internflyktingar som lever i västra Burma. Enligt FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, har ett begränsat antal hjälpsändningar kunnat återupptas, men fortfarande beräknas över 130 000 människor stå utan de mat- och hjälpsändningar de är beroende av.

”Det inkluderar 18 000 gravida och ammande kvinnor och undernärda barn i Buthidaung som vanligtvis får hjälp från WFP:s näringsprogram,” skriver OCHA i en rapport från den 3 december, och tillägger att det på andra orter finns cirka 7600 gravida kvinnor som inte haft någon tillgång till sjukvård under de senaste två månaderna. 

Svenskt stöd stoppas

Också svenskt humanitärt bistånd till Rohingyafolket har stoppats av militärens blockader. Sidas stöd för 2016 går framför allt till mat och nutrition, hälsa samt skyddsinsatser, genom organisationer som OCHA, ICRC, WFP och ACF.

– Den största svårigheten handlar om tillgång. Om militära styrkor inte tillåter den humanitära hjälpen att komma fram gör den ingen nytta, och än så länge hävdar militären att säkerhetsläget är sådant att de inte alls eller bara i begränsad form kan tillåta den humanitära hjälpen att nå behövande, säger Ann Stödberg, chef för utvecklingssamarbetet på Sveriges sektionskansli i Yangon.

Liksom WFP:s verksamhet har också ACF, Action Contre la Faim, hindrats nå fram med mathjälp. Organisationens landschef för Burma, Juan Gabriel Wells, skriver i ett mejl att ”AFC:s operationer i Rakhine har påverkats drastiskt. Vi har fått avbryta alla aktiviteter, med undantag av nutritions-center i urbana områden.”

Konsekvensen är att människor dör, säger Matthew Smith, chef för organisationen Fortify Rights som länge dokumenterat övergreppen på Rohingyafolket.

– Den enda rimliga förklaringen är att myndigheterna systematiskt försöker försvaga och utrota delar av befolkningen. Och det fungerar. När du hindrar män, kvinnor och barn från att få livsviktig hjälp, som mat, näring och mediciner, är död den enda möjliga utkomsten. På det viset är det här inget annat än en utrotningspolitik. Det är äcklande, säger han.

Misstro mot hjälporganisationer

Omvärldens fördömanden av behandlingen av Rohingyafolket i Burma har aldrig fått något större genomslag inrikespolitiskt, där kritiken snarare uppfattas som inblandning i interna angelägenheter. Det finns också, inte minst bland den buddhistiska majoritetsbefolkningen i Rakhinestaten, en stark skepsis mot utländska hjälporganisationer, som uppfattas ”välja sida” i konflikten genom sitt humanitära stöd till Rohingyafolket.

– Antagonismen i Rakhinestaten mot FN och internationella organisationer har ökat kraftigt sedan den 9 oktober. Detta försvårar förstås arbetet enormt. Allmänt sett finns ett misstroende mot internationella humanitära aktörer, att de gynnar Rohingyafolket och inte hjälper den fattiga och utsatta Rakhine-befolkningen, som förvisso också behöver stöd, men vars situation inte kan jämföras med Rohingyerna, säger Ann Stödberg.

Adam Kahsai Rudebeck på Sida:s humanitära avdelning i Stockholm säger att detta är en sorts utmaning som man möter allt oftare världen över.

– I flera av de kriser som Sidas humanitära partnerorganisationer genomför insatser i finns svåra tillträdesproblem. De kan se olika ut och bero på olika saker. Att staten inte beviljar tillträde som i fallet med Myanmar [Burma] är ett exempel. Att pågående stridigheter helt enkelt gör det omöjligt eller mycket svårt att på ett säkert sätt nå fram till de mest utsatta är ett annat, men det blir dessvärre även allt vanligare att parter i en konflikt inte respekterar den internationella humanitära rätten och genomför riktade attacker mot biståndsarbetare och den hjälp som är ämnad för de drabbade, säger han.

 

Axel Kronholm

Tip a Friend heading