Go to main navigation
collage.jpg

Hikmat Ali Abdi, Amal Al, Dilba Mohammed Ali och Iman Mohammed Zahed Ozi är bestörta inför den nya flyktinglagen.

Foto: Wilhelm Jaresand

Nyhet

"Har allt varit förgäves?"

Den 21 juni röstade riksdagen med stor majoritetet igenom skärpta asyllagar. De nya reglerna kommer att försvåra familjeåterförening för flyktingar och i huvudsak ge tillfälliga uppehållstillstånd.
OmVärlden träffade fyra flyktingar i norra Irak som reagerar med bestörtning – men inte tror att skärpta lagar kommer att stoppa dem.
– Då får vi åka över havet – om vi måste, säger Amal Ali från Raqqa i Syrien.

Den stora skillanden i den nu antagna lagen är att huvudregeln blir tidsbegränsade uppehållstillstånd – inte permanenta. De som får temporära tillstånd kommer också att få det svårare att ta hit sina anhöriga. När det tillfälliga uppehållstillståndet är slut kan de söka permanent tillstånd – om de kan försörja sig.

Förslaget möttes av stark kritik från så vitt skilda håll som Vänsterpartiet och Centerpartiet, som också röstade emot förslaget. Röda korset har kallat förslaget "något av det värsta vi sett". Samtidigt har det kommit allt fler rapporter om turkiska kustbevakningens våld mot flyktingbåtar på väg mot grekiska ön Lesbos. Human Rights Watch har också slagit larm om att Turkiet skjutit mot flyktingar, även barn, som försök ta sig in i landet.  OmVärlden besökte Arbat Refugee Camp, ett flyktingläger i Sulaymaniyha i irakiska Kurdistan, i norra Irak för att höra hur de hårdast drabbade ser på att vägen till EU och Sverige nu kan bli ännu svårare.

Lagen röstades igenom med stor majoritet och när talman Björn Söder klubbade förslagen brast applåder ut. Med den nya lagen anpassar sig Sverige nu efter EU:s miniminivå för asylsökandes rättigheter. Reglerna träder i kraft den 20 juli. Lagen fungerar också retroaktivt och innefattar alla som sökt asyl efter den 24 november 2015.

 

Amal Ali: ”Fler kvinnor och barn kommer åka över havet”

 

  – Vi visste att Turkiet försöker stoppa båtarna till Grekland, men inte att Sverige ska göra det svårare för familjer att återförenas. Vad är poängen med det? Då blir det bara fler barn och kvinnor som tar vägen över havet. Europa gör de här sakerna för att försöka göra det svårare, och det lyckas de med. Det är svårare idag, och dyrare, men så fort vi har råd kommer vi försöka ändå. Då åker vi hela familjen över havet om vi måste. Här kan vi inte stanna mycket längre, säger Amal Ali från Raqqa i Syrien. De är sju personer i familjen. Amal, hennes man, deras tre barn och barnens farmor.

Hikmat Ali Abdi:  ”Vi får åka över havet – vi har inget val"

 

– Vi hörde att Europa försöker göra det farligare för flyktingar att komma, men det stoppar inte oss. Vad var det andra du sa, att om vi tar oss till Sverige så kanske vi bara får stanna tillfälligt? Det låter jättekonstigt, hur ska vi då kunna starta våra liv? Skaffa jobb? Gå i skolan? Nej, om det stämmer går det inte att leva där. Härifrån måste vi hursomhelst. Det finns ingen mat, inga jobb, ingen framtid. Jag vill inte åka över havet, eftersom det är så farligt, men vi har inget val. Vi tar första bästa chans att ta oss härifrån. Hur farligt det än är, säger Hikmat Ali Abdi från Qamishli i norra Syrien som är på flykt med sin fru och deras barn. Nio, sju och tre år gamla.

Dilba Mohammed Ali: ”Jag är rädd för havet  - har allt varit förgäves?” 

 

– Många män har åkt för att deras familjer senare ska kunna komma utan att behöva ta vägen över havet. Om det blir som du säger kanske de har gjort sin resa i onödan. Kanske dött i onödan. Vi har pratat om att skicka min man i förväg, men det är för farligt. Speciellt om det blir som du säger. Vi vill hålla ihop. Men ett av mina barn är sjukt. Han är tio månader och föddes med ett fel på benet som måste opereras, det går inte här. Jag vill att han ska komma till Europa för att kunna få hjälp, men jag är rädd för havet. Så många har dött där, människor jag känt. Jag kanske hade vågat om de gjorde det lättare, men det verkar bara bli svårare och svårare. Hellre att han inte kan gå normalt än att vi alla drunknar, säger Dilba Mohammed Ali från Kobane. Hon flydde gravid tillsammans med sin man och deras treåriga son, Nihad. För tio månader sedan födde hon tvillingar i flyktinglägret.

 

Iman Mohammed Zahed Ozi: ”Då är jag fast här, gråtandes varje dag”

 

– Jag hoppas inte Tyskland gör samma sak. Min man är där. När han flydde var jag gravid, och snart fyller hans förstfödde son åtta månader utan att ha träffat sin pappa. Han måste få träffa sin pappa. Kan vi åka lagligt gör vi det, om inte tar vi vägen genom Serbien så fort den öppnar, och gör Turkiet det omöjligt att ta sig till Grekland vet jag inte vad jag tar mig till. Då är jag fast här, gråtandes varje dag, säger Iman Mohammed Zahed Ozi som bor tillsammans med sin bror och deras föräldrar, och kommer ifrån Qamishli.

 

Wilhelm Jaresand

 

 

 

Tip a Friend heading