Go to main navigation
resiliens.jpg

En malawisk jordbrukare förbereder sitt fält för sådd i Nathenje, i utkanten av Lilongwe, Malawi. Resiliens kan handla om att ge bönder förutsättningar att börja odla grödor som bättre står emot torka.

Foto: Stephen Morrison/AusAID, CC BY 2.0

NYHET

Helhetstänk kring katastrofer

Stöttar vi lokala entreprenörer att genomföra idéer kommer människor bättre stå emot katastrofer och lyfta sig ur fattigdom. Det menar Luca Alinovi, vd för Global Resilience Partnership, som vill fylla tomrummet mellan akut stöd och långsiktigt utvecklingssamarbete.

Internationellt bistånd delas vanligen in i två grenar, humanitärt stöd och utvecklingssamarbete. Det humanitära stödet handlar om snabba insatser för att rädda liv vid krig och katatrofer, medan utvecklingssamarbetet handlar om att stödja processer som arbetar långsiktigt för demokrati och minskad fattigdom.

Men i samband med krig och katastrofer krävs ofta först nödhjälp och sen långsiktigt stöd för att återuppbygga raserade samhällen. Det humanitära biståndet har därför även inslag av både förebyggande och återuppbyggande arbete, resiliens

Luca Alinovi, vd för Global Resilience Partnership, förklarar:

­– Resiliens handlar om människors och samhällens förmåga att förhålla sig och anpassa sig till nödsituationer, som till exempel katastrofer eller konflikter. Det handlar dels om att förhindra att effekterna blir mer omfattande än vad de behöver när de väl uppkommit, men också om att bygga kapacitet och förutse risker innan katastroferna sker.

 
Luca Alinovi

Olika sorters bistånd möts

För att resiliens-arbetet ska fungera väl så behövs en god samordning mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. När FN håller sitt första humanitära toppmöte i veckan så är det bland annat just för att se över hur den samordningen kan bli bättre. 

Resiliens ­– som betyder motståndskraft ­– handlar alltså också om att ligga ett steg före katastrofen. Det kan handla om alltifrån att ge stöd till lokala myndigheter så att de kan göra en bättre insats när katastrofen sker, till att lära småskaliga bönder att odla grödor som står emot torka. Luca Alinovi berättar om den kenyanska appen M-Pesa som ett annat exempel:

­– Appen har spridit sig över hela Afrika och Mellanöstern. Med den kan man skicka små summor pengar via telefonen. Människor som inte har tillgång till bankernas dyra tjänster kan nu skicka pengar till släktingar och vänner till en väldigt låg kostnad. Vid tex hungersnöd har det underlättat för människor att hjälpa varandra.

 

Nya samarbeten ger mer resurser

Global Resilience Partnership, som Luca Alinovi är vd för, är ett exempel på hur svenskt bistånd prövar nya samarbeten och idéer för att få större resurser att arbeta med resiliens. Global Resilience Partnership är ett samarbete mellan Sida, det nordamerikanska biståndsorganet USAID och Rockefeller Foundation, och kom till för att skapa förutsättningar för människor att förbereda sig för, anpassa sig till och återhämta sig från framförallt effekter av klimatförändringar och naturkatastrofer. 

Luca Alinovi ser de brister som finns i zonen mellan det humanitära stödet och utvecklingssamarbetet idag, och han välkomnar de förändringar som är på gång. 

– Resiliens skulle kunna fylla tomrummet mellan det akuta stödet och utvecklingssamarbetet, säger han.

Han tror att  en effektiv väg att gå är genom ökat samarbete med den privata sektorn. Om projektet med M-Pesa-appen säger han: 

– Vi vill stötta initiativ som det här och koppla samman dem med långsiktigt utvecklingssamarbete. Om vi stöttar den privata sektorn i att skapa förutsättningar för människor att lyfta sig ur fattigdom, så gör det i sin tur människorna bättre rustade för en katastrof.

Samtidigt framhåller Alinovi att alla lösningar inte finns inom näringslivet.

– Det finns en risk att förlora viktiga kulturella värderingar om man litar för mycket till teknisk utveckling, säger han.

Dags för förändring

Men oavsett vilken typ av samarbeten som görs, så måste systemet förändras, tycker han.

– Systemet har sett ut så här i decennier, och vill vi förändra det så finns det många hinder rent praktiskt, både med byråkrati och med attityder. Vi måste förändra dialogen inom branschen.

Inom det humanitära biståndet finns alltid risk för paternalism. Man måste komma ihåg att ta tillvara på människors egna förmåga att skapa förändring. Jag har arbetat i fält i 30 år, och jag har aldrig mött en enda dum bonde. De afrikanska jordbrukare som jag har mött har tvärtom förmågan att skapa magi med knappa resurser.

 

Björn Widmark
Ania Janerud

Tip a Friend heading