Go to main navigation
clinton-trump-usaid.jpg

Hur världens största biståndsgivare agerar kan påverka andra – om USA ändrar inriktning kan flera följa efter.

Foto: Illustration Sascha Klasan

nyhet

Trumps seger – en katastrof för biståndet

Med Donald Trump som USA:s president är oron stor att vi nu ser slutet för den samling som gjorts kring Agenda 2030. 
– Utan biståndets säkrande och utjämnande effekt kan världen bli farligare under Donald Trump, säger Mats Karlsson, direktör vid Utrikespolitiska institutet (UI).

USA är världens största enskilda biståndsgivare och det USA gör får stor inverkan på världen. Kvinnors rättigheter i utvecklingsländer har länge varit ett redskap för republikanska presidenter att blidka en konservativ hemmaopinion. Den kristna högern, där traditionella värderingar står högt på agendan, stöttar ofta republikanska presidentkandidater. Men även om flera nu tagit avstånd från Donald Trump, står fortfarande personer som Ralph Reed bakom honom. Ralph Reed är PR-strateg och leder Christian Coalition, ett tongivande nätverk för 60 000 kyrkor, och rådgivare till Donald Trump i religiösa frågor.

– Den evangeliska rörelsen blev en politisk kraft under 90-talet och med den kom också kritiken mot kvinnors rättigheter, säger Serra Sippel, chef för Center for Health and Gender Equity (CHANGE) i Washington.

Den stora skiljelinjen mellan republikaner och demokrater visar sig i synen på kvinnors rättigheter och klimatet. Under demokratiska presidenter som Bill Clinton och Barack Obama har stora ansträngningar gjorts för att flytta fram positionerna för kvinnor och Obama har bland annat satsat på att stärka kvinnors roll för fred och i konfliktlösning, liksom inom den egna administrationen. Obama har också ställt sig bakom det internationella samfundets globala mål för att utrota fattigdom och hindra global uppvärmning. En seger för Trump kan återigen försämra läget och förstärka den konflikt som länge pågått mellan partiernas syn på USA:s bistånd.

Kvinnors rättigheter i skottgluggen

Kvinnors rätt att bestämma över sin kropp – att slippa dö på grund av osäkra aborter, föda för många barn, tvingas föda barn när de själva är barn, eller tas ut ur skolan och inte ges samma rättigheter som män – är en av nycklarna till fattigdomsbekämpning.

USA har i mer än 50 år stött internationella program för familjeplanering, men 1973 förbjöds amerikanska biståndspengar att finansiera aborter, det så kallade Helms-tillägget.

Om George Bush, den äldre, till en början var för familjeplanering, så ändrades det när han blev vice-president åt republikanen Ronald Reagan (1981-89). Reagan gick längre än Helms abortförbud och införde den så kallade Mexico City-policyn (1984).

Bistånd till organisationer som fick amerikanska pengar villkorades då. De som utförde eller ens informerade om abort, även om detta skedde med pengar från exempelvis Sverige eller Storbritannien, kunde bli av med sitt amerikanska stöd.

– Globala frågor står inte högt på agendan för vanliga amerikaner så man kunde göra det man aldrig skulle kunnat på hemmaplan: förbjuda organisationer att tala, i strid mot vår yttrandefrihet, säger Serra Sippel.

Inskränker på yttrandfriheten

Mexico City-förbudet, som fick namnet “the gag-rule” (munkavle-regeln) i folkmun, fick många amerikanska organisationer att rasa. Republikanska presidenter såg till att det gällde så fort de kom på plats, ofta applåderade av den kristna högern. Demokratiska presidenter som Bill Clinton och Barack Obama såg till att få bort förbudet, som något av de första de gjorde när de kom till makten, men de har inte lyckats få bort Helms-tillägget.

I somras sa Hillary Clinton att hon är positiv till att ändra Helms-tillägget, så att bistånd ska kunna täcka abort för kvinnor som utsatts för våldtäkt, incest eller för att rädda deras liv. Idag kan exempelvis flyktingar inte få abort om de befinner sig i ett flyktingläger.

Andra exempel på hur biståndspolitiken blivit ett slagträ i debatten är när president George W. Bush satsade stora pengar på att förespråka avhållsamhet i stället för preventivmedel som en metod för att stoppa hiv/aids. Nyligen visade emellertid en studie från Stanford att de 1,4 miljarder dollar som satsades på avhållsamhet varken påverkade människors beteende eller minskade spridningen av hiv. Sommaren 2016 drabbade partierna samman igen kring zika-viruset, där demokraterna inte gick med på de begränsningar som republikanerna ville att katastroffonden skulle ha.

Argumenten sprids och används

FN:s befolkningsfond (UNFPA) har i åratal anklagats för att förespråka aborter och bidra till tvångsaborter i Kina, vilket inte kunnat bevisats. Under George W Bush, drogs stödet till UNFPA in, efter starka påtryckningar från konservativa kongressledamöter, och den bristande finansieringen täcktes då upp bland annat av länder som Sverige. Men även den demokratiske presidenten Bill Clinton (1999) tvingades av konservativa krafter att dra in stödet och att införa gag-rule.

Kritiken spreds också till andra länder, liksom till EU-parlamentet. I Sverige motionerade riksdagsledamöterna Annelie Enochson och Tuve Skånberg (KD) 2012, om att se över stödet till UNFPA.

OmVärlden har tidigare skrivit om tragiska konsekvenser när hälsobistånd skärs ner, och UNFPA står nu inför omfattande nedskärningar.

– Vi skulle inte ha så hög mödradödlighet om de investeringar som utlovades för 20 år sedan hade blivit verklighet, säger María José Alcalá, chef för sekretariatet för högnivågruppen för FN:s befolkningskonferens, och menar att det i grunden handlar om könsdiskriminering.

Under president Obama har pengar återförts, kvinnors rättigheter tydliggjorts på olika nivåer och satsningar har haft stor betydelse, enligt de organisationer som OmVärlden talat med.

– När jag var i Etiopien 2010 berättade kliniker vi besökte vad det betytt för kvinnor att få korrekt information om de val de kan göra, inklusive möjligheten till abort, säger Serra Sippel.

Under George W Bush var många organisationer också tvungna att säga att de att var emot prostitution för att få hiv-pengar, vilket gjorde att de inte nådde ut till prostituerade/sexarbetare.

Parisavtalet kan rivas upp

Klimatet och vad som orsakar global uppvärmning är en annan vattendelare mellan partierna. I det republikanska partiprogrammet står; ”The environment is too important to be left to radical environmentalists”, samt att man ämnar riva upp Kyotoprotokollet och Parisavtalet och dra in finansiering för FN:s klimatkonvention, UNFCCC, med argumentet att Palestina tillåts vara medlemsorganisation. Finansiering för FN:s gröna klimatfond ska också stoppas.

– Republikanerna är mer skeptiska till global uppvärmning. USA under republikanerna fokusera på gränsen mot Mexiko, inte heller stödja migranter. De är också skeptiska mot Agenda 2030, säger Peter Yeo, chef för Better World Campaign, som tidigare arbetat i den amerikanska kongressen.

Hela tanken om multilateralism, där länder samverkar kring gemensamma mål, äventyras om republikanerna vinner, tror Serra Sippel.

– Pengar som går till kvinnor, fred och säkerhet, hbtq-rättigheter, och andra viktiga frågor som USA nu drivit är under hot.

Flyktingar och migranter ses som säkerhetshot

I sin valkampanj har Donald Trump sagt att illegal invandring är en säkerhetsrisk för nationen.

– Trump lanserade sin kandidatur på den mur han skulle bygga mot Mexiko, och Mexiko skulle få betala. Han ifrågsasätter Natos roll. Han vill omförhandla eller avbryta handelsavtal. Han tycker att USA betalar för mycket. Han motsätter sig direkt den roll som USA har i det internationella samfundet, och är emot multilateralism. Då måste man utgå ifrån att presidenten kommer att dra ner biståndet – inget i hans politik handlar om att hjälpa mer i världen, säger Mats Karlsson, chef på UI.

– Andra givare måste fråga sig om deras pengar kan begränsas. Om Holland och Sverige stödjer kvinnor i en organisation som arbetar humanitärt i ett flyktingläger för att kvinnorna ska få tillgång till reproduktiv hälsa, kan organisationen då få sin verksamhet begränsad om de också stöds av amerikanska pengar, frågar sig Serra Sippel.

Som biståndsaktör har USA stor makt och inflytande. Andra givare, som OmVärlden talat med, beskriver USA som en storebror som kommer in och pekar med hela handen. USA har inte heller samma relation till civilsamhället, som exempelvis Sverige, där aktörer både utför och granskar insatser. Istället läggs anbud ut på organisationer som vinner ett upprop där målen är tydliggjorda.

– USAID har både makt och är svagt, ett offer för politiska utspel. Inte heller under Obama har man vågat ta bort Helms-lagen av rädsla för att stöta sig med religiösa samfund, säger Jon O’Brien, chef för Catholics for Choice.

Att USA som världens största biståndsgivare mer effektivt skulle kunna leda vägen för de globala målen, tror många OmVärlden talat med. Men då skulle det handla om att hålla fast vid Agenda 2030, och inte låta inhemsk politik villkora biståndet.

– Våldtäkter är ett strategiskt vapen i krig och konflikter. Zika-virus är ett stort hälsoproblem och USA:s hållning i dessa frågor hjälper inte de drabbade, säger Brian Dixon, verksamhetschef på Population Action International.

– Om Trump vinner kommer han att häva klimatavtalet. Republikaner är skeptiska till den globala uppvärmningen och man kommer vara mer restriktiv på den humanitära sidan, säger Peter Yeo, och tillägger att ingen riktigt vet vad som kan hända

– Kanske får näringslivschefer leda stora biståndsorgan och se till att investeringar gynnar USA, säger han.

Vinner Trump får det stor inverkan på utvecklingsbiståndet. Fokus kommer istället ligga på den inhemska säkerheten.

– Det är alldeles självklart att det blir en katastrof. Men det finns trots allt ett större stöd för Agenda 2030 än man kan tro. Om Hillary Clinton vinner, och det tror jag att hon fortfarande kan, så kommer hon att arbeta vidare med Agenda 2030, och hon kan det här, säger Mats Karlsson, chef för UI.

Men om Trump vinner riskerar världen inte bara att USA drar sig ur gemensamma åtaganden, utan att också andra länder släpper ansvaret.

 

Ylva Bergman

Tip a Friend heading