Go to main navigation
Biståndslast vid flygplats.

Den senaste Afrikastrategin för åren 2010-2015 hade en budget på drygt 3 miljarder kronor, men vad fungerar och vad fungerar inte?

Foto: Wikimedia

nyhet

Svenskt bistånd till Afrika kritiseras

Bistånd till regioner är ofta toppstyrt, mål och medel blandas ihop och det är oklart om det har någon effekt alls. Det visar en ny rapport från Expertgruppen för Biståndsanalys där Sveriges regionala stöd till Afrika granskas. Kritiken delas av Sida, som räknar med gehör i regeringens nya Afrikastrategi.

UD håller just på att fila på slutversionen av Sveriges nya samarbetsstrategi för det regionala stödet till Afrika, det vill säga stöd som omfattar samarbete mellan minst två länder. Den senaste strategin för åren 2010-2015 hade en budget på drygt 3 miljarder kronor, och det är troligt att den nya strategin för nästa femårsperiod kommer att handla om ett liknande belopp. UDs strategier för biståndet är styrande för Sidas arbete.  

Mycket påpassligt har Expertgruppen för Biståndsanalys, EBA, satt tänderna i regionalt bistånd i allmänhet och det svenska regionala stödet till Afrika i synnerhet. Rapporten, Support to regional co-operation and integration in Africa  - what works and why? av forskarna Fredrik Söderbaum och Therese Brolin ger en bred och stundtals mycket kritisk bild av hur det här biståndet fungerar.

Det svenska biståndet går bland annat till kompetensutveckling och annat stöd till regionala organisationer, främst Afrikanska Unionen, AU, och ett antal regionala ekonomiska gemenskaper, så kallade REG:ar. Mycket tyder på att de här organisationerna är mer effektiva idag än för ett eller två decennier sedan, framhåller rapportförfattarna. Men många av dem dras med stora interna problem och en del är helt enkelt dysfunktionella. Dessutom brister ofta samarbetet mellan ländernas representanter i de regionala organen och de nationella beslutsfattarna. Beslut som tagits i de regionala organen har ofta varken förankrats eller genomförts på nationell nivå. ”I själva verket finns det mycket stor osäkerhet huruvida det mycket omfattande bistånd som Sverige och andra givare lägger ner på kapacitetsutveckling i regionala organisationer i Afrika faktiskt har varit framgångsrikt vad beträffar utveckling och fattigdomsminskning” skriver rapportförfattarna i en dyster sammanfattning.   

Kritiken gäller också att givarna – inklusive Sverige – blandar ihop mål och medel. Regional samverkan ska vara ett medel för att bidra till utveckling, men i praktiken har den blivit ett mål i sig. Det har lett till att givarna lägger tonvikten på aktiviteter och kortsiktiga resultat istället för en långsiktigt god utveckling. Givarna riskerar därmed att göra felaktiga prioriteringar och välja fel samarbetspartners, menar forskarna.

Inte nog med det. Enligt rapporten har stöd till regionala organ ofta ett ovanifrånperspektiv, ”top down”, på bekostnad av civilsamhället, den privata sektorn och andra icke-statliga aktörer med underifrån- eller ”bottom-up”– kunskaper om hur samhället fungerar. Detta gäller särskilt Sverige.  Många andra givare har under senare år inkluderat ett underifrånperspektiv, men det svenska stödet präglas fortfarande av ”ett överdrivet fokus på mellanstatliga organisationer”. Sverige har heller inte lyckats särskilt bra med att koordinera det nationella och regionala stödet, vilket är negativt både för resultat och kvalitet.

På Sida är man inte förvånad över den skarpa kritiken i rapporten.

– Vi delar de flesta av synpunkterna och har också framfört och fått gehör för liknande uppfattningar i våra samtal med UD, säger Jenny Björk, analytiker på Sidas Afrikaavdelning.

Särskilt problematiskt med den snart avslutade strategin har varit att regeringen så tydligt pekat ut vilka regionala organisationer som Sverige ska samarbeta med, anser hon. Det har inneburit ett för starkt fokus på några få organisationer som Afrikanska Unionen och REG:ar.

– Det var nödvändigt att strama upp samarbetet när den här strategin skrevs 2009. Men efter hand har Sida fått en klar bild av vilka organisationer som är bra att samarbeta.

I den nya strategin bör UD göra tydligt att Sida kan arbeta med flera olika partners och ha dialog kring både politiska och tekniska frågor, tycker Jenny Björk.

– Vi måste ha lite mera flexibilitet, så att vi ta chansen när vi ser en öppning.

Även Victor Adetula, forskningschef på Nordiska Afrikainstitutet, NAI, instämmer i EBA-kritiken. Rapporten är genomarbetad och relevant, och UD bör ta hänsyn till de synpunkter som framförs där, säger han. Sammanblandningen av mål och medel i den nuvarande strategin ser han som särskilt problematisk.

– UD måste göra tydligt om man har som mål att öka kapaciteten hos de regionala samarbetsorganisationerna – vilket verkar vara fallet – eller om man ser regionalt stöd som en metod för fattigdomsbekämpning. I det senare fallet krävs helt andra analyser och mätmetoder än dem man använder idag.

– Min uppfattning är att fokus ska vara på att stärka människorna – inte organisationer. Regionalt samarbete är nödvändigt, men utgångspunkten måste vara att öka förmågan hos fattiga människor att bidra till utveckling samt att bekämpa maktmissbruk och korruption.

Johanna Teague, biståndssamordnare på UD, är ansvarig för arbetet med den nya strategin.

Vilka synpunkter i EBA-rapporten tycker du är särskilt relevanta?

– Hela rapporten inklusive rekommendationer är relevant och tänkvärd. Tillsammans synpunkter från andra intressenter är den ett viktigt inspel i processen med att ta fram en ny strategi, säger hon.

Finns det kritik som UD anser är felaktig eller skjuter över målet? 

– En fråga där vi har en något annan syn gäller kapacitetsutveckling. Till skillnad från rapportförfattarna ser vi kapacitetsutveckling både som ett medel i utvecklingssamarbetet och som ett mål i sig. Men över lag tycker vi att den kritik som författarna för fram är tänkvärd och att deras rekommendationer är kloka och konstruktiva.

Kommer UDs nya strategi för det regionala Afrikabiståndet att påverkas av EBA-kritiken?

– Den påverkas både av EBA-rapporten och synpunkter från andra intressenter. Vi har bland annat diskuterat betydelsen av att stärka kopplingen mellan den regionala nivån och landnivån, hur mycket vi ska betona kapacitetsutveckling, synen på mål-medel samt vilka aktörer som ska genomföra strategin och vilka som ska stå i fokus.    

UD bereder för närvarande ett utkast av den nya strategin inom regeringskansliet.

- Vi har inget datum för när den ska vara klar. Det blir så snart som möjligt, säger Johanna Teague.

 

Agneta Carleson

Tip a Friend heading