Go to main navigation
sdltc264894-nh EPA GHULAMULLAH HABIBI.jpg

Barn på flykt från Achin-distriktet där afghanska och amerikanska styrkor strider mot militanta från terrorgruppen IS.

Foto: EPA / Ghulamullah Habibi

NYHET

Afghanistan: Ett av tre barn har bevittnat mord

Många barn i Afghanistan har bevittnat mord, explosioner och våldsamheter. Obehandlade krigstrauman kan innebära stora utvecklingshinder, men det finns hjälp att få.

Barn i Afghanistan exponeras för våld i ”hög” utsträckning, enligt undersökningen från Rädda barnen. Hela 38 procent av de svarande sade sig ha blivit vittne till dödandet av en person i det egna hushållet under det senaste året. Nästan en tredjedel av barnen har levt i miljöer där de sett människor skjutas, bomber explodera, människor slåss eller upplopp. Studien visar också att pojkar löper större risk att utsättas för våld och hot som att de ska dödas, eller fått knytnävslag mot huvudet. Bara nio procent av de svarade sa att det inte upplevt någon form av våld. Att bestraffa barn med våld sågs också som en vanlig uppfostringsmetod. Endast ett fåtal av barnen svarade att det fanns någonstans att få hjälp, undan våld i hemmet.

Under augusti började några afghanska ungdomar protestera mot utvisningshot på Medborgarplatsen i Stockholm. Ett hundratal ensamkommande barn har sittstrejkat, vilket väckt starka stödreaktioner, både i Stockholm och på andra platser i Sverige, liksom högerextrema motreaktioner med rasistiska kommentarer.

Många kräver amnesti för de ensamkommande barnen, och hänvisar till säkerhetsläget i Afghanistan.

Det är svårt att generalisera i vilken utsträckning barn traumatiseras av att bevittna våld och leva i farliga miljöer. Josefine Paulsen, leg. psykolog för Röda korset, säger att upplevelsen av krigshändelser kan påverkas av många faktorer, exempelvis hur omgivningen reagerar och hur många ”stressande livshändelser” man upplevt tidigare.

– Huruvida man blir traumatiserad eller inte är individuellt. De allra flesta människor reagerar initialt när de bevittnat någon dö eller är med om en explosion. Man kan till exempel bli spänd, orolig och få svårare att sova en tid. Dessa reaktioner är förväntade initialt men klingar för vissa ut i takt med återhämtning. Det är först när de här effekterna inte klingar ut och reaktionerna på den här starkt stressande händelsen kvarstår som vi kan tala om en traumatisering, säger hon.

Hämmar utveckling

Trauma tar sig olika uttryck, men generellt kan man säga att kroppen och psyket blir kvar i ett läge av beredskap för fara, även om faran inte längre är närvarande. Det kan i sin tur få konsekvenser så som överspändhet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, oro, nedstämdhet eller ilska.

Utan behandling eller stöd riskerar traumat att komma i vägen under viktiga faser i barns utveckling.

– Barn har olika utvecklingsuppgifter i olika åldrar och går igenom perioder då man till exempel övar sig på att skaffa kompisar, förstå känslor eller lär sig läsa. Men befinner sig ett barn istället i ständig beredskap för fara sätter det käppar i hjulet för det barnet ska lära sig och öva på. Det kan leda till att barnet hämmas eller stannar i sin utveckling. Det kan bli särskilt tydligt i skolan, i hemmet eller med jämnåriga, säger Josefine Paulsen.

Krävs helhetssyn

Det är inte bara barn som bevittnar krigshändelser som är i riskzonen. Emilia Molin, generalsekreterare för War Child Sverige, påpekar att krig ofta skapar en allmän förhöjd stress i samhället som kan påverka barn starkt.

– Talar vi om barns trauma i krig är det lätt att fokusera på explosioner och våld, men det är bara en del av det trauma som barn upplever. Krig leder också till enorm stress, att människor blir av med jobbet och hamnar utan försörjning. Det skapar en stor stress i hemmet, och vi vet i dag att familjelivet påverkas starkt med en större andel barn som far illa, att misshandel ökar, att mäns våld mot kvinnor ökar. Så det finns väldigt många förlängningar av konflikten som man kanske inte tänker på när man föreställer sig hur det är att växa upp i ett krigsdrabbat land, säger hon.

Med bra stöd och hjälp har barn emellertid goda möjligheter till återhämtning, påpekar Emilia Molin. En viktig faktor är vuxna i omgivningen: föräldrar, släktingar eller lärare.

– Kan man få hjälp och stöd att bearbeta sina upplevelser kommer barnen ofta att kunna fungera normalt. Inte så att de glömmer bort vad de varit med om, men att de kan fungera i vardagen. Därför är det så viktigt med en holistisk syn när man arbetar med det här. Vill man stärka barnen kan man inte bara gå in och fokusera på dem, utan man måste stötta skyddsnätet kring barnen, ge vuxna, lärare och andra de verktyg som behövs för att hjälpa barnen att bearbeta stressen, säger hon.

Axel Kronholm

Tip a Friend heading