Go to main navigation
En svensk soldat förbereder en drönare för spaning.

En svensk soldat förbereder en drönare för spaning.

Foto: Nicklas Gustafsson/Combat Camera

Afghanistanutredningen: Bistånd och militär ska hållas isär

Sverige nådde inte sina mål med insatsen i Afghanistan. Det konstaterar en utvärdering av insatsen som pågick mellan år 2002 - 2014. Rapporten slår fast att bistånd och militära insatser ska hållas isär.

Det var generellt sett dystra resultat som presenterades när utredningen av den svenska insatsen överlämnades till Margot Wallström på torsdagseftermiddagen. Man har i stort misslyckats med att nå upp till målen – även om man gjort vissa framsteg.

– Sverige bidrog civilt och militärt på begäran av den afghanska regeringen. Nu kommer vi gå igenom analysen och rekommendationerna för att dra lärdomar inför framtiden, säger Margot Wallström.

Under presskonferensen började utrikesminister Margot Wallström med att lyfta de män och kvinnor som deltagit i insatsen – och de som dött i tjänst. Men hon kunde inte svara på frågan om huruvida insatsen – som kostat fem svenskar livet och uppemot 27,6 miljarder kronor – var värt det. 

Misslyckande generellt sett

Resultaten visar att man har misslyckats med att minska fattigdomen och skapa en säker miljö för afghanerna. Men man har gjort vissa framsteg när det gäller socio-ekonomisk utveckling och demokrati – och man har även lyckats stärka kvinnors ställning i vissa aspekter. Men det man lyckats bäst med är att stärka bilden av Sverige som en trovärdig deltagare i ett internationellt sammanhang.

– Övergripande är det en ganska dålig måluppfyllnad. Det är också svårt att säga något om hållbarheten, säger utredaren Tone Tingsgård.

Tone Tingsgård har arbetat i 18 månader med att sammanställa resultaten i rapporten. Hon var vice ordförande i försvarsutskottet mellan 1998 och 2006 och har under utredningsperioden ifrågasatts för att vara partisk, men rapporten som presenterades var en kritisk och nyanserad utredning utifrån tydliga målområden, menar Svenska Afghanistankommitténs (Sak) vice ordförande Bengt Kristiansson. 

– Jag är positivt överraskad av utredningen. Det är en kritisk genomgång som går i linje med uppdraget, säger Bengt Kristiansson.

Civil-militärt samarbete

Samarbete mellan biståndsarbete och en militär insats har varit en het potatis både under och efter insatsen. Utredningen har lagt mycket energi på att utvärdera hur samarbetet har fungerat och utredaren Tone Tingsgård är tydlig med resultatet.

– Det ska vara under väldigt speciella förhållanden att det ens är önskvärt med ett samarbete mellan utvecklingsarbete och militär – det är viktigt att insatserna hålls isär, säger Tone Tingsgård. 

Civil-militärt samarbete, eller ”Cimic” som det kallas, är en metod som använts väldigt olika i olika delar av Afghanistan. I södra provinserna har det varit ett tätt samarbete – bland annat inom de danska och amerikanska insatserna – som har gjort det svårare att skilja en biståndsarbetare från soldater. Det innebär en ökad risk och minskad trovärdighet för de som arbetat med bistånd.

Svenska Afghanistankommittén har arbetat med utveckling i Afghanistan i över 30 år. Organisationen har över 5 000 anställda – varav 99 procent är afghaner. Trots flera förfrågningar har de har aktivt tagit avstånd från ett samarbete med militären – och de håller helt med utredaren Tone Tingsgård. 

– Det är väldigt oprövat! Det finns inget som helst bevis på att man vinner något på det, säger Bengt Kristiansson.

Sverige – en liten del

Den svenska insatsen har bara stått för 0,8 procent av det totala internationella engagemanget. Det har inneburit att Sverige har haft en liten möjligthet att påverka insatsen på ett övergripande plan. Den huvudsakliga agendan har varit att bekämpa terrorism och långsiktig och hållbar utveckling har fått ställas under det. Ett militärt säkerhetstänkande har dominerat – inte ett humanitärt. 

Men det har skett positiv utveckling i Afghanistan – trots att kriget fortsätter. 8,7 miljoner afghanska barn går i skolan, jämfört med en miljon år 2001. Mödradödligheten har sjunkit och fler kvinnor än någonsin finns på ministerposter och i parlamentet. Afghanistan har också klättrat några steg i Transparency Internationals årliga index.

Men osäkerhet är något som präglar Afghanistans framtid. Säkerhetsläget är dåligt, landets ekonomi är i djup kris och det makropolitiska läget har aldrig varit mer osäkert, menar Bengt Kristiansson.

– Man måste vara beredd på att det kan bli värre innan det blir bättre. Högriskfaktorer som Ryssland, Kina och Trump skapar många frågetecken, säger Bengt Kristiansson.

Björn Widmark

Tip a Friend heading