Go to main navigation
Bangladesh.Asheque+Rajeeb_1.jpg

Asheque och Rajeeb har varit ett par sedan 2008. Förra året tvingades de fly från hemlandet Bangladesh då situationen för landets homosexuella blivit mycket osäker.

Foto: Privat

NYHET

Paret tvingades fly – hotfullt läge för homosexuella i Bangladesh

Flera av deras homosexuella vänner i Bangladesh har arresterats och mördats - möt Asheque och Rajeeb som tvingades fly hemlandet i rädsla för sina liv. 

Det var lättare att vara gay i Dhaka för fem år sedan än vad det är idag. Homosexualitet har alltid varit förbjudet i Bangladesh, men utsattheten har förvärrats de senaste åren.

När Asheque och Rajeeb träffades på en bröllopsfest i Dhaka 2008, hade det för första gången i landets historia börjat växa fram en organisk rörelse med fester och optimism. Busslaster med män åkte på picknick där de fritt kunde prata om sin sexualitet utan rädsla för att bli trakasserade, inlåsta eller utsättas för än värre saker.

Flera vänner mördade

Asheque och Rajeeb var mitt i förändringen när de på bröllopsfesten för nio år sedan introducerades av vännen Xulhaz Mannan. Vid den tiden var Rajeeb redan en profil inom landets lhbtq-rörelse och han blev så småningom ledare för landets största nätverk för lhbtq-män, Boys of Bangladesh. Asheque studerade internationella relationer och hade ett välbetalt jobb.

Sedan dess har flera av deras nära vänner mördats. Ännu fler har tvingats lämna landet och de som inte kunnat fly har varit tvungna att gå under jorden. Xulhaz Mannan – vännen som presenterade dem för varandra – var på många sätt en hjälte, inte bara för Asheque och Rajeeb, utan för hela lhbtq-communityn i Bangladesh. När han mördades tillsammans med sin vän Mahbub Rabbi Tonoy den 25:e april 2016 förändrades allt.

 – Jag var i London då, men jag skrev till Rajeeb att du måste ut, du måste lämna landet, säger Asheque.

 – Jag kunde inte lämna. Inte förrän jag visste att de mest utsatta av mina vänner var i säkerhet, förklarar Rajeeb.

 – Alla var så rädda. Communityn som precis hade börjat komma ut i ljuset hoppade in i en ännu djupare garderob, säger Asheque.

"Onaturligt sex"

Fyra dagar efter morden på Xulhaz Mannan och Mahbub Rabbi Tonoy tar Ansar al-Islam – en väpnad bangladeshisk grupp med kopplingar till al-Qaida – ansvar för morden. Inte långt senare säger inrikesminister Asaduzzaman Khan Kamal att “vårt samhälle tillåter inte någon rörelse som förespråkar onaturligt sex”.

 – Vi skulle alltså skylla oss själva för det våld vi blev utsatta för, säger Rajeeb.

Morden sände chockvågor genom landets lhbtq-community. I rädsla för att bli förföljda raderade många av de utsatta sina Facebook-sidor, stängde av sina telefoner och gick under jorden. Hoten mot de som vågade synas blev både fler och grövre.

Polisen svarade med tystnad. Istället för att leta upp förövarna så sköts mordutredningen upp och polisen uttalade misstankar om att morden skulle haft ekonomiska incitament. Efter att polisen slog till mot en fest sent i maj 2017 och arresterade 28 lhbtq-män, blev det bekräftat att du som homosexuell inte är säker någonstans.

Vill införa sharia-lagar

Och det väntas inte bli bättre. Nästa års val närmar sig och för att säkra vinsten satsar det regerande partiet – Awamiförbundet – på att närma sig den extremistiska delen av befolkningen. Det homofobiska och fundamentalistiska nätverket Hefazat-e-Islam är en viktig nyckel. Ett nätverk av madrassa-lärare och elever vill införa sharia-lagar.

Nätverket växte sig till en inflytelserik politisk grupp under Shahbag-protesterna 2013, då flera tongivande bloggare mördades.

Med Hefazats stöd kan regeringens sekulära väljarbas utökas och oppositionen kväsas.

 – Hoten mot vår community är ett politiskt problem. Det finns ingen politisk opposition, så när morden började fick vi bara ta hand om oss själva. Först fick vi gömma oss hos vänner, men efter ett tag ville vissa organisationer hjälpa, säger Rajeeb.

Väntar besked 

Rajeeb fick gömma sig i ett “safe house” i två månader innan han kunde lämna landet med stöd från RFSU, RFSL och svenska ambassaden.

Nu bor och jobbar de båda i Stockholm och väntar på besked från Migrationsverket om de kommer att få stanna. 

 – Vi är så tacksamma över att ha fått komma hit, men det är väldigt svårt att lämna kampen. Morden har tystat en hel generation av aktivister. Men de unga personerna som inte har tydliga minnen av hur kampen vuxit fram måste skyddas och inspireras. Om fem år är det förhoppningsvis de som leder rörelsen, säger Rajeeb.

 

 Björn Widmark

 

 

Tip a Friend heading