Go to main navigation
kaliningrad.jpg

Nöjda med resultatet och nöjda med att reningsverket fått en högtidlig invigning är Sidas Elsa Håstad, Lars Eklund och Anna Tufvesson.

Foto: Per Enerud

nyhet

Efter sju sorger och åtta bedrövelser – nu renas avloppet i Kaliningrad

Det tog bara 40 år – men nu är en av de största miljöbovarna runt Östersjön stoppad. Delvis med hjälp av 145 miljoner kronor från Sida. OmVärlden var med vid invigningen av Kaliningrads reningsverk. 

Vi når reningsverket vid havet efter en halvtimmes bussresa från Kaliningrad. Finklädda gäster möts av arbetare klädda i blått och av en frän – och i dag positiv – doft från de nya reningsbassängerna.

Det blir ömsom regn, ömsom solsken under invigningen. Alexander Ivashchenko, direktören för det lokala VA-bolaget Kaliningrad Vodokanal, berättar i sitt välkomsttal att Helsingforskonventionen inspirerade till att man under 1970- och 80-talen började bygga ett nytt reningsverk här.

– Finansieringen lades på is, nya aktörer och finansiärer har kommit och gått, men nu kan ”hot spot” nummer 67 på Helcoms lista strykas.

Ända sedan 1992 har Kaliningrad funnits med på samarbetsorganisationen Helcoms lista över särskilt stora utsläppskällor. Reningsverket innebär att mellan 120 000 och 180 000 kubikmeter avloppsvatten per dygn inte längre orenat rinner ut i Östersjön. Detta betyder att havet slipper ta emot ungefär 300 ton fosfor och 1 500 ton kväve per år från Kaliningrad.

Sida engagerat sedan 1995

Trots det akuta behovet att ersätta ett gammalt och uttjänt reningsverk, har det tagit enormt lång tid att nå resultat. Att Sovjetunionen föll i slutet av 1991 och Ryssland 1998 gick in i en finanskris är bara några av skälen.

Bland de aktörer som kommit och trots allt hållit ut finns Sida, vars rådgivare Lars Eklund i mitten av 1990-talet var en av initiativtagarna till att starta ett biståndsprojekt för att bygga reningsverket i Kaliningrad. Då kunde Sida använda framgångsrika avloppsprojekt i andra delar av östersjöregionen som modell.

Under invigningen deltar inte bara Eklund utan även Elsa Håstad, Sidas chef för avdelningen för Europa och Latinamerika, samt Anna Tufvesson som är rådgivare i vattenfrågor och dessutom ansvarig för den svenska delen av reningsverksprojektet. De är alla glada, inte bara för att verket är klart. Håstad nämner minskad övergödning som en av de stora miljövinsterna för Östersjön och Tufvesson är nöjd med att man höll en invigningsceremoni.

– Det här är verkligen värt att fira, för Östersjön och för alla som bidragit med pengar och jobbat hårt med detta under många år, säger hon och blickar bakåt:

– I Kaliningrad samspelade en rad faktorer olyckligt vilket ledde till att projektet drog ut på tiden.

När det blev problem med finansieringen, fick Ryssland stå för kostnaderna för byggets huvudkontrakt, och då blev det också formella problem med upphandling och projektledning.

Hotade att lämna projektet

Förseningarna har inneburit att de personer som arbetade med projektet hann bytas ut ett flertal gånger. Mot slutet av projektet kunde aktörerna känna konsekvenserna av Rysslands försämrade ekonomi.

Sida har ibland hotat att lämna projektet, och i mitten av 2000-talet hotade alla internationella finansiärer att dra sig ur. När projektet gick i stå 2014/2015 sade Sida att man – om projektet inte skulle resultera i något fungerande reningsverk – skulle kräva tillbaka det utbetalade beloppet.

– Men vi har alltid varit tydliga med att detta inte är vårt önskade scenario. Vi har velat fortsätta jobba för att få reningsverket på plats, understryker Anna Tufvesson.

Ville inte erkänna miljöproblemen

Konsultbolaget Sweco förklarade för några år sedan att projektet i Kaliningrad i början inte stämde med ryska procedurer och normer. I Ryssland upprättas nämligen först detaljritningar enligt en strikt byggnorm, varefter entreprenörerna lämnar anbud.

I Sverige är proceduren vanligtvis omvänd: först skapas ett utkast, sedan föreslår entreprenörerna detaljlösningar i sina anbud.

Motsvarande projekt i Sankt Petersburg hade samma problem, och det tog lång tid att bygga reningsverk även där. Men där fanns en mycket drivande vd som såg till att reningsverket blev klart 1995 och direktören själv fick ett östersjöpris.

Flera källor har genom åren bekräftat att en del makthavare i Kaliningrad varit misstänksamma mot utlänningar. En tidigare guvernör i Kaliningrads län ville heller inte kännas vid övergödningen i Östersjön. Han skyllde ifrån sig på Polen som var ”en mycket större förorenare”.

Men nu är det nu, och äntligen finns det i Kaliningrad liknande drivkrafter som i Sankt Petersburg. Det ser Lars Eklund som varit med under hela processen.

– I dag finns också en mycket större professionalism i Kaliningrad än tidigare, tillägger han.

Det bruna vattnet blir klarare

Vår värd på invigningen, Aleksander Ivashchenko, tar oss över bassängerna och förklarar de olika stegen av mekanisk och biologisk rening, där även kemikalier kan tillsättas. Det bruna och bubbliga vattnet blir allt klarare, och lukten försvinner.

– Några småproblem kvarstår, men nu renas avlopp från såväl hushåll som dagvatten från hela Kaliningrads stad enligt ryska normer som i vissa fall är strängare än Helcoms, förklarar Ivashchenko.

Vandringen avslutas vid en tribun mot bakgrund av ballonger i rött, blått och vitt. Tillförordnade guvernören i Kaliningrads län, Rysslands vice finansminister och Rysslands EU-ambassadör talar varmt om samarbete och miljö. Sveriges ambassadör Peter Ericsson är siste talare:  

– Sverige har bidragit med över 15 miljoner euro och Sida har sedan 1996 arbetat med projektet. Det visar hur högt vi prioriterar Östersjöns miljö, säger han.

Sida följer utsläppsnivåerna

Utsläppsnivåerna från verket visas kontinuerligt på Vodokanals hemsida, och Sida kommer att följa utvecklingen med stort intresse. I samband med drifts- och underhållsfrågor bygger man in ett krav på att Vodokanal ska rapportera till Sida hur man använt sig av Swecos råd och hur verket levererar mot uppsatta reningskrav.

– Någon utvärdering av projektet är inte planerad men skulle vara värdefull att göra om ett par år. Det är dock Kaliningrads eget reningsverk, inte vårt på något sätt, poängterar Anna Tufvesson.

– Vi har lärt oss mycket, avslutar hon. Man påminns om att det tar tid att nå resultat, och om att vissa frågor kan man inte ge upp utan måste fortsätta driva. Man blir också påmind om styrkan i internationella samarbeten, både finansiellt och på dialogplanet.

Gunnel Bergström

Tip a Friend heading