Go to main navigation

Foto: OmVärlden

De tätt byggda husen kantas av sopor, klotter och elkablar som går kors och tvärs i luften. De trånga gränderna är fulla med mopeder, arbetslösa håglösa män, lekande barn och läckande vatten. 

Foto: OmVärlden

Här går barnen i skolan. Diverse byggnader och gator är uppkallade efter platser i Palestina. "Vi har själva aldrig sett det verkliga Ramallah" säger en av guiderna.

Foto: OmVärlden

Dima El Helweh, Ylva Bergman, Mikael Färnbo och Tova Jertfelt på plats i Shatila, Libanon.

NYHET

Fångade i Shatila – palestinska syrier värst utsatta av alla flyktingar

I Libanon har palestinier levt i permanent flyktingskap i nära 60 år. Nu har de redan överfulla lägren fyllts på med nya palestinier från Syrien, fattigare och mer utsatta än andra flyktingar. OmVärlden och Al Kompis är i Shatila i Beirut och pratar med barn och ungdomar om deras liv, hopp och frustration.

Av de drygt en och halv miljon syriska flyktingar i Libanon är runt 40 000 palestinier som tidigare bott i flyktingläger i Syrien, men som nu återigen tvingats på flykt. Gruppen räknas till den mest utsatta i Libanon och över 90 procent lever under fattigdomsgränsen. 

De flesta palestinska flyktingar från Syrien har sökt sig till någon av de tolv redan existerande palestinska flyktinglägren i Libanon, som Shatila i Beirut som upprättades efter Israels bildande 1948.

Lägret har en blodig historia och blev återkommande attackerat under Libanons inbördeskrig och ödelades under Israels ockupation 1982, då kristen milis massakerade hundratals palestinier i Shatila och det intilliggande Sabra. 


Varje söndag övar barnen sina danssteg på traditionell palestinsk dans i organisationen Naydehs förskola i Shatila.

Flyktingar i generationer

I Shatila har invånarna levt i permanent flyktingskap och fattigdom i generationer. Shatila är en gyttrig, extremt överbefolkad, mörk kåkstad med vattenledningar och elkablar hängandes som ett spindelnät över de trånga gränderna. Infrastrukturen är dålig, vattenförsörjningen fungerar otillräckligt och sjukvården är bristfällig.

Ett annat överhängande problem är säkerheten, då kriminalitet och våld plågar lägrets invånare.

Mitt i det trånga och smutsiga finns det vardagligt liv i form av frisörer, spelhak och i ett litet hörn spelar de yngre barnen foosball.

Sarah, 13, har hoppat av skolan

Sarah, 13 och Fadia, 10, är två tjejer som flytt från Syrien och som båda lever med ständig rädsla för att bli utsatta för övergrepp och våld. De önskar främst att det internationella samfundet ska hjälpa till att förbättra säkerheten. Sarah har tillfälligt hoppat av skolan eftersom vägen till och från skolan känts för osäker.

– Jag vill att världen ska hjälpa oss med säkerheten här. Vi vill inte vara rädda längre. Vi vill ha rätt att arbeta, att studera och nå våra drömmar, säger Sarah.

– Jag vill känna mig säker. Jag vill ha stopp på morden och att människor slåss med vapen. Sen är det massor med skräp här överallt, jag skulle vilja ha någonstans där vi kan slänga våra sopor, säger Fadia. 

Flyktingar med syriskt medborgarskap får hjälp av FN:s ordinarie flyktingorgan UNHCR, men palestinska flyktingar från Syrien hamnar under UNRWA:s mandat. UNRWA lider av kroniskt ekonomiskt underskott och togs på sängen av palestinierna som vällde in i Libanon när striderna i Yarmouk-lägret intensifierades.

Saknar basala rättigheter

Arbetslösheten är skyhög. Palestinier är enligt libanesisk lag förbjudna att arbeta med ett stort antal attraktiva yrken, som läkare, ingenjörer, advokater och en rad andra yrken. De saknar även medborgerliga rättigheter.

Mouayad är 20 år och arbetar som målare. I Syrien gick han i skolan men studierna avbröts på grund av kriget. I Libanon har han inte haft möjlighet att återuppta dem.

– Livet här är väldigt svårt, säger han.

Enligt Mouayad blir flyktingar, och särskilt palestinier, utnyttjade på arbetsmarknaden med lågbetalda och farliga arbeten. 

– Det är svårt att hitta jobb, och om man hittar ett så blir man nästan alltid utnyttjad, säger han.

Enligt FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor tjänar palestinier i Libanon generellt sett 20 procent mindre för samma arbete som en libanes. Snittlönen bland palestinier ligger under minilönen och i princip alla saknar anställningskontrakt och tillgång till anställningsförmåner eller pensioner.

Erkänns inte som flyktingar

Ett generellt problem för flyktingar i Libanon är att de inte erkänns som flyktingar. Landet har inte skrivit under FN:s flyktingkonvention och officiellt betecknas de flyende som ”tillfälligt fördrivna individer”. Möjligheten att söka asyl saknas. Den libanesiska regeringens inställning är att flyktingarna ska återvända till Syrien.

Möjligheten för syrier att lagligt uppehålla sig i landet och arbeta har även kraftigt försämrats och belagts med höga avgifter. Innan reglerna skärptes år 2015 saknade ungefär var tionde syrier korrekt tillstånd. I dag är siffran drygt sju av tio. 

Fångade i Shatila

Utan papper förhindras rörligheten, och möjligheten till arbete, hälsovård och skola. Risken för att bli gripen på gatan eller vid en militär checkpoint är överhängande. Många av de nya invånarna i Shatila vågar aldrig lämna lägret.

Ahmed, 26, och Nour, 17, upplever båda svårigheter eftersom de saknar rättigheter på arbetsmarknaden. De känner sig fastlåsta i sin nuvarande situation och har inte mycket hopp för framtiden. Samtidigt känner de sig inte välkomna i Libanon, där uttryck för hat och rasism mot flyktingar har ökat på senare år.

– Det är mycket rasism, speciellt i den här delen av Libanon. När jag går på gatan kan jag höra folk ropa: syrier, palestinier. De saknar förståelse för vår situation och att vi flytt från kriget i Syrien. De saknar medkänsla, säger Nour.

 

Mikael Färnbo

Tip a Friend heading