Go to main navigation
foretagsansvar-fn-tovajertfelt.jpg

Illustration: Tova Jertfelt

FN-avtal mot global rovdrift möter mäktigt motstånd

Civilsamhället mobiliserar för ett bindande hållbarhetsavtal för globala företag inom FN. Men mäktiga krafter som EU och USA bromsar. I höst kommer nästa stora kraftmätning.

I oktober träffas återigen den öppna arbetsgrupp som tillsats av FN:s människorättsråd (UNHRC) för att ta fram ett förslag på bindande FN-avtal för transnationella företag. Arbetsgruppen har redan hållit två möten, men bland de civilsamhällesorganisationer, som är med och driver en kampanj för ett bindande avtal, ser man mötet i oktober som ”ett avgörande ögonblick”.

– Fokus då är att sy ihop det vi förhandlat fram hittills, så att vi kan få färdiga delar av avtalet på bordet så att vi därefter kan gå vidare med konkreta förhandlingar om dessa delar, säger Brid Brennan från Transnational Institute.

I uppropet för ett bindande avtal står det att ”företag på global nivå är inblandade i aktiviteter som resulterar i miljöförstöring, landgrabbing, slavarbete, hot mot allmän välfärd, respektlöshet mot arbetsrätt och fall av våld mot människor och människorättsförsvarare bland andra. Företag måste hållas ansvariga för dessa övergrepp.” Uppropet har undertecknats av 184 organisationer ur civilsamhället.

Försök att upprätta bindande globala avtal för företag har gjorts sedan 1970-talet utan större framgång. Den här senaste rörelsen fick momentum i juni 2014 när FN:s människorättsråd röstade igenom resolution 26/9 som innebar upprättandet av en arbetsgrupp med mål att ta fram ett bindande regelverk för företag. När arbetsgruppen är klar, vilket ännu kan ta några år, går förslaget på avtal tillbaka till UNHRC för omröstning. Antas det där går avtalet vidare till världens länder för ratificering.

Europeiskt motstånd

Resolutionen i UNHRC stöddes av 20 av rådets dåvarande medlemmar, framför allt länder från Afrika, Latinamerika och Asien, såsom Kina, Indonesien, Etiopien, Kenya, Ryssland, Sydafrika och Venezuela. Mot resolutionen röstade framför allt länder i Europa, men också Japan, Sydkorea och USA.

Pascoe Sabido på organisationen Corporate Europe Observatory säger att det europeiska motståndet inte är något nytt.

– Det är tyvärr del av en långvarig trend där EU-länder och EU-kommissionen sätter intressena hos de mest miljöförstörande och skadliga företagen i världen före allmänhetens intressen och principer om mänskliga rättigheter. Det går tillbaka till skapandet av den inre europeiska marknaden, där man ser Europa i första hand som ett ekonomiskt åtagande snarare än ett socialt, säger han.

Om man skulle lyckas få till ett bindande avtal är Pascoe Sabido övertygad om att det inte kommer att ske genom europeiska ledares välvilja, utan genom folkligt engagemang.

– Ska man vinna den här kampen, vilket jag tror man kan, så sker det genom tryck underifrån, genom insikten att vi allt för länge satt företagens intressen i första rummet, särskilt företag som skadar vår planet och våra samhällen. Allmänhetens förtroende för EU och dess institutioner är redan väldigt lågt, samtidigt som vi ser att allmänheten kräver förändring. Den ilskan och längtan efter förändring kan kanaliseras för att åstadkomma något, och om EU inte följer efter och inser att vi vill gå i den här riktningen så kommer dess legitimitet att undermineras ytterligare, säger han.

Juridiskt bindande

Nyckelordet i kampanjen för ett nytt FN-avtal är att det ska vara ”bindande”, eftersom initiativtagarna hävdar att tidigare frivilliga regelverk och företags egna program för socialt ansvar inte är tillräckliga. Brid Brennan från Transnational Institute säger att det juridiskt bindande elementet är det viktigaste.

– De regelverk som finns runt mänskliga rättigheter i dag har neutraliserats av den makt som företag tillskansat sig genom frihandelsavtal. Så även om vi får till ett bra avtal som slår fast att mänskliga rättigheter står över allt annat kommer vi att behöva en mekanism för att utkräva ansvar och verkställa avtalet. Det är ännu ett pågående arbete att ta fram hur det ska se ut, men det kan antingen handla om en helt ny internationell tribunal, eller att man upprättar en speciell enhet inom internationella brottmålsdomstolen ICC, säger hon.

Axel Kronholm

Tip a Friend heading