Go to main navigation
mat-almedalen.jpg

Zalakamka Hume, 53, från Ivaboro i Kamerun odlar kakao på sin mark. Produktionen ligger på 700 till 800 kilo per år och allt säljs till olika kooperativ.

Foto: Ollivier Girard/CIFOR

nyhet

Håller vi på att äta upp framtiden?

Den kraftiga expansionen av den globala matindustrin har ökat utsattheten för jordbruket i många utvecklingsländer. Fler sorters grödor och större makt till småskaligt lantbruk, är några av de lösningar som diskuterades i Almedalen. 

Nyligen slog Läkare utan Gränser larm här i OmVärlden om den dramatiska ökningen av undernärda barn i östra Etiopien. Matbristen är ett resultat av två uteblivna regnperioder i rad, vilket har lett till akut undernärda barn tiofaldigats.

Hjälpinsatserna har dessutom svårt att få in tillräckligt med pengar för att hjälpa de undernärda människorna i regionen, delvis på grund av givarnas bristande engagemang.

Hundratals mil norr om svälten i östra och södra Afrika – på ett seminarium under politikerveckan i Almedalen – diskuterades hur jordbruket i utvecklingsländer kan göras mer motståndskraftigt mot naturkatastrofer och klimatförändringar. Afrikagrupperna, Framtidsjorden, Latinamerikagrupperna, Jordens Vänner och Svalorna Indien Bangladesh arrangerade tillsammans ett seminarium som belyser frågan ur både nationellt och globalt perspektiv.

Större biologisk mångfald

Som en del av lösningen efterlyste både organisationer ur civilsamhället och flera riksdagspartier en större biologisk mångfald och ett mer omfattande stöd till det småskaliga jordbruket i utvecklingsländer. En större bredd av grödor som är olika motståndskraftiga mot torka skulle bland annat minska risken att förlora hela skörden.

– Det krävs mångfald. Det globala systemet för livsmedel är för likriktat vad det gäller grödor, resursfördelning och information, sa Million Belay vid Alliance for Food Sovereignty in Africa, ett medlemsnätverk för jordbruksorganisationer i Afrika.

Likriktningen, menade Million Belay, stammar delvis från att ett flertal multinationella företag bedriver en expansiv affärsmodell vilket har gett dem närmast monopol på den globala livsmedelsindustrin. Antalet arter har minskat och antalet genmodifierade grödor har ökat, vilket delvis har ökat utsattheten för jordbruken i flera regioner i utvecklingsländer.

”Balans mellan de stora och små”

Jens Holm (V) och Carl Schlyter (MP) var båda överens om att storföretagens inflytande på livsmedelsindustrin bör begränsas med lagstiftning, medan Moderaternas Sofia Arkelsten ville se fler frihandelsavtal och att kraven på den enskilde lantbrukaren minskar.

– Det krävs en balans mellan storföretag och småskaligt lantbruk och där ska stater inte blanda sig i. […] De stora knäckfrågorna är frihet och demokrati. Vi måste stärka institutioner och mänskliga rättigheter. Det är grundläggande saker som stater ska leverera, men de gör de inte, sa Sofia Arkelsten.

Holm, Schlyter och Arkelsten var alla tre överens om biståndets viktiga roll att bidra med stabilitet och drivkraft i resurssvaga områden. Bristen på kapital i sektorn gör att produktiviteten är låg på många håll, och här kan biståndet vara en katalysator både när det kommer till utbildning, ny teknik och kunskapsutbyte, menade Carl Schlyter. 

– Kvinnor måste få både större kapital och inflytande i den globala matfrågan. Även här spelar biståndet också en stor roll, sa Jens Holm.

Björn Widmark

Tip a Friend heading