Go to main navigation
burma_hm_fotograf_sakchailalit_TT.jpg

Kvinna på textilfabrik i Burma.

Foto: Sakchai Lalit

NYHET

Inga toalettpauser för burmeserna som syr dina kläder

Fysisk och verbal misshandel, osäkra arbetsförhållanden och godtyckliga avsked om man protesterar. Det är missförhållanden i Burmas textilfabriker som lyfts fram i en ny rapport, som visar hur problem som OmVärlden avslöjade för två år sedan består.

I rapporten sammanfattas berättelser från kvinnliga textilarbetare i Burma (Myanmar) som vittnar om fysisk och verbal misshandel från sina arbetsgivare. Arbetsförhållandena är osäkra, till exempel saknas inte sällan nödutgångar, toaletter och dricksvatten. Den som klagar eller försöker engagera sig fackligt riskerar att avskedas.

En kvinna som arbetar på H&M-leverantören Myanmar York Fashion berättar att hon arbetar uppemot 12 timmar om dagen, från klockan åtta på morgonen till kvart i åtta på kvällen. Enligt arbetaren tillåts inte de anställda ta toalettpauser. Hon uppgav också för rapportförfattarna att arbetsledaren ofta skäller ut dem när de inte når sina produktionsmål.

Det är inte första gången liknande problem uppmärksammas. OmVärlden kunde 2015 avslöja allvarliga brister i arbetsförhållandena på samma fabrik, Myanmar York Fashion, som redan då levererade kläder till H&M.

I samband med OmVärldens avslöjande för snart två år sedan beskrev H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda förhållandena som oacceptabla, och lovade att gå vidare med uppgifterna till den berörda fabriken.

När OmVärlden nu på nytt kontaktar H&M med de nya uppgifterna svarar företaget, igen, att det är "helt oacceptabelt" och att "vi kommer att följa upp detta omgående". 

"Vi kräver att människor behandlas med respekt och att leverantörer erbjuder sina anställda bra arbetsvillkor. Det är oerhört viktigt för oss att alla våra leverantörer följer nationell lagstiftning och ILO-konventioner. Alla våra leverantörer förbinder sig att följa vår strikta uppförandekod och vi utför regelbundna fabrikskontroller. Om en leverantör inte lever upp till våra krav vidtar vi åtgärder och i vissa fall avslutar vi även affärsrelationen." skriver Ida Ståhlnacke, presskontakt.

"Ingen gör något"

Att problemen ändå fortsätter inom industrin är frustrerande, säger Tin Tin Nyo, ordförande för Burmese Women’s Union.

– Internationella märken fortsätter att tjäna pengar på att utnyttja kvinnor i Myanmars textilindustri. Varken företagen eller regeringen gör något för att stoppa de missförhållanden och osäkra arbetsvillkor som drabbar kvinnliga arbetare, säger hon i ett pressmeddelande.

Kvinnoorganisationen Burmese Women’s Union har under fyra månader intervjuat 66 kvinnliga arbetare på textilfabriker runt Burmas största stad, Yangon. Fabrikerna levererar kläder till multinationella modeföretag som H&M, Marks and Spencer och C&A.

Arbetarna som BWU intervjuat har berättat att arbetsgivarna tvingar dem att jobba uppemot elva timmar varje dag, ofta utan pauser för att äta eller gå på toaletten. Arbetarna jobbar enligt BWU i trånga utrymmen med stängda fönster med orent dricksvatten, vilket skapar hälsoproblem hos arbetarna. Granskningen visar också hur arbetsgivare inte följer 2014 års lag om sociala rättigheter för arbetare, och förvägrar dem rätt till sjukvårdsersättning och mammaledighet.

65 dollar i månaden

I augusti 2015 införde regeringen i Burma en minimilön, efter påtryckningar från flera multinationella företag, däribland H&M. Trots detta menar BWU att vittnesmålen från arbetarna visar att arbetsgivare rutinmässigt underbetalar sina anställda, och hävdar att minimilönen på många fabriker fungerar som ett lönetak snarare än en lägstanivå.

– Minimilönen är inte bara otillräcklig för att kunna ha råd med en värdig och rimlig levnadsnivå, men arbetsgivare kringgår den lätt och betalar sina arbetare slavliknande löner, säger Tin Tin Nyo.

Ett annat problem som nämns i rapporten är möjligheten att ta upp problem på arbetsplatsen och engagera sig fackligt.

– Du får inte berätta för någon utanför fabriken om ditt arbete eller vad det är du tillverkar. Du får inte bilda någon egen fackförening. Om du bryter mot reglerna får du sparken, berättar 17-åriga textilarbetaren Hnin Cherry i BWU:s undersökning.

Fientlig inställning till fack

Tobias Andersson Åkerblom, journalist och medförfattare till boken ”Modeslavar: den globala jakten på billigare kläder”, berättar att fackföreningsrörelsen ännu är ung i Burma.

– Det var först 2011 som det ens blev tillåtet att bilda fack i Burma. Det lever kvar en fientlig inställning mot fack i landet, det finns inte i kulturen att man får organisera sig och protestera på arbetsplatserna, säger han.

Tobias Andersson Åkerblom känner igen många av problemen som tas upp i rapporten från sina egna granskningar av textilindustrin i Burma och runtom i Asien.

– Burma är det nya hetaste landet för textilindustrin, framför allt för att det är så billigt att producera kläder där. När det är en så ny marknad så medför det såna här problem där regler antingen inte finns eller inte efterföljs. Det är ett mönster som återkommer inom textilindustrin i många andra länder, det kan ta ganska lång tid innan myndigheterna börjar implementera regelverk.

Tin Tin Nyo på BWU kräver nu handling från den burmesiska regeringen.

– Vi vill att unga kvinnor i Myanmar ska veta att de kan vara säkra på sina arbeten, och att de behandlas med värdighet och respekt på sina arbetsplatser. Regeringen måste agera här och visa för investerare att de är välkomna så länge de prioriterar sina arbetares liv högre än den egna vinsten, säger hon.

Axel Kronholm

Tip a Friend heading