Go to main navigation
tema-liberia-davidisaksson.jpg

Intensiv lyssning när Bernice Freeman, från Wipnet (Women in Peacebuilding Network), pratar om det kommande presidentvalet på tisdag.

Foto: David Isaksson

NYHET

Enträgen kvinnokamp i Liberia – trots motvind

Tolv år efter att Ellen Johnson Sirleaf valdes till Liberias president kämpar landets kvinnorörelse i motvind. Flera kvinnliga politiker riskerar att inte bli omvalda. Samtidigt är stödet för en fredlig och process stark. Ingen vill se mer våld.

Bernice Freeman håller upp en uppförstorad valsedel, visar, gestikulerar och närmast skriker för att överrösta trafiken från Tubman Avenue, den centrala genomfartsleden i Liberias huvudstad Monrovia. På plastöverdragna madrasser, under ett tält där nattens och morgonens intensiva regn börjar rinna bort, sitter ett hundratal kvinnor och lyssnar. Det handlar om presidentvalet som snart äger rum: Hur gör man för att få veta vad kandidaterna verkligen tycker? Och hur gör man för att få fler kandidater att uppmärksamma – och motverka – våldet mot kvinnor?

 Hundratals kvinnor har samlats för att lyssna på Bernice Freeman. 

Här vid vägkanten har tältet varit uppsatt och verksamheten igång sedan i juli. Flera av presidentkandidaterna har kommit hit för att berätta vad de vill, och svara på frågor om vad de vill göra för att minska våldet mot kvinnor.

Liberias kvinnorörelse kämpar för att göra våldet mot kvinnor till en central fråga i valrörelsen. En av dem som är med på väljarutbildningen är Helene Sigemesh. Hon kommer från Peace Island, ett samhälle en bit utanför Monrovia som trots sitt namn är allt annat än lugnt. Tvärtom, där finns många före detta milissoldater som övergått till att ägna sig åt ”vanliga” brott.

– För mig är den viktigaste valfrågan vad kandidaterna vill göra för att vi ska behålla freden, säger Helene Sigemesh.

Organisationen West Africa Network for Peacebuilding (WANEP) bildades 1998 och har sedan dess arbetat för att få till stånd fred och försoning på lokal nivå och för att uppmärksamma – och minska – våldet mot kvinnor. En del i WANEP:s arbete är de Peace Huts – fredshyddor – som finns runt om i landet där kvinnor kan få stöd och rådgivning, men som också är viktiga i det lokala försoningsarbetet.

Använd huvudet!

Nu har Bernice Freeman kommit till slutet av sin presentation. Som ett sista råd på vägen till de som lyssnar säger hon:

 – Använd huvudet - Use your head!

Så går en grupp från tältet – och det är inte bara kvinnor – och ställer sig vid vägkanten med varsin skylt. På en står det: ”Fred är en resa tusen mil lång, och den måste göras ett steg åt gången” Längst bort i raden står en clownlikande figur, en gycklare med enorma skor, målat ansikte och glasögon som får honom att likna en Teletubbi. Att skoja och driva med folk och företeelser är en typisk västafrikansk tradition.

De flesta jag talar med är överens om att utvecklingen i Liberia gått framåt. När det gäller våldet mot kvinnor har medvetenheten ökat. Det är inte längre lika skambelagt som tidigare att anmäla våldtäkter. Men rättssystemet fungerar illa. En viktig del av kvinnorörelsens arbete handlar om att följa upp och driva på rättsprocesser som annars stannar upp.

– Rättsväsendet saknar inte personer med kunskap och utbildning. Vad som krävs är att de omsätter kunskapen i handling, säger Elisabeth Dolo som arbetar för Kvinna till Kvinna i Liberia.

Elisabeth Dolo på Kvinna till Kvinna i Liberia.

Snällhet ger framgång

Men hur gör man då för att få med sig männen i förändringsarbetet?  Rural Women’s Rights Structure (RWRS) är en lokal organisation som tålmodigt byggt upp ett ökat utrymme för kvinnor att vara med i beslutsfattandet, också på lokal nivå.

– I början var männen väldigt negativa. De sa att vi uppmuntrar kvinnorna mot dem och att om det här fortsätter så kommer de inte längre att respekteras. Vår strategi blev att vara snälla mot männen. Vi slog gräset, städade runt de gemensamma lokalerna, vi planterade blommor och sa att de inte behövde vara rädda för oss, berättar Nowaii I Kaiser.

Flera mikroprojekt följde för att utveckla kvinnligt företagande, något också männen insåg att de hade vinning av:

– Allt fler män började säga: ”Ge kvinnorna lite mer ansvar, när ni sköter saker och ting så fungerar det! Men viktigast är att vi jobbar tillsammans.

Färre kvinnor i politiken

Det var kvinnorörelsen som tvingade Liberias krigsherrar till förhandlingsbordet efter närmare 20 år av brutalt inbördeskrig (1989-1997 och därefter 1999-2003). 2006 valdes Ellen Johnsson Sirleaf till Liberias president och nu avgår hon efter två presidentperioder. Men i det val som nu följer kämpar Liberias kvinnorörelse i motvind. Av de 28 (!) presidentkandidaterna är bara en kvinna.

– Ja, vi är allvarligt oroade för att det redan låga antalet kvinnor i parlamentet ska sjunka ytterligare, säger Marpue Speare som är generalsekreterare för den nationella paraplyorganisationen för landets kvinnoorganisationer (WONGOSOL).

Kanske är det så att valda kvinnor har ännu högre förväntningar på sig att de ska uppnå resultat. Och då riskerar besvikelsen att bli än större. WONGOSOL:s strategi är därför att stödja och uppmuntra kvinnor som är valda på lokal nivå så att de vid kommande val ska kunna ta steget uppåt.

– När vi kvinnor var desperata och alla kämpade för fred, då var vi starka tillsammans. Svagheten idag är att alla har sina olika planer, det finns inget sammanhang, fortsätter Marpue Speare.

Tufft jobb i slummen

En tuk-tuk tar oss genom gränderna i stadsdelen West Point, ett tättbefolkat slumområde, men också Monrovias viktigaste marknadsplats. Det är precis som man förväntar sig att slumområden ska vara: trångt och smutsigt, stora pölar med vatten, massa barn, män som dricker öl och folk som rör sig obestämbart. Men här finns också många som jobbar hårt och som mot alla odds kämpar för att åstadkomma förändringar.

Stadsdelen West Point är ett tättbefolkat slumområde, men också Monrovias viktigaste marknadsplats.

West Point ligger på en udde, bara tio minuters bilväg från USA:s ambassad. Här bor ca 75 000 människor. När Ebola-epidemin slog till 2014 hörde West Point till de områden som drabbades hårdast. När upprörda människor stormat ett Ebola-sanatorium i den tätbefolkade stadsdelen svarade regeringen med att under närmare två veckor sätta hela West Point i karantän: den enda vägen in spärrades och bristen blev snabbt stor på mat och vatten. I de protester som följde dödades en sextonårig pojke av polisen.

Kvinnoorganisationen (WPWHDO) arbetar med hälsorådgivning, vuxenutbildning och följer upp fall kring sexuella övergrepp. Men framför allt är man en viktig informell institution när det gäller att medla mellan människor i West Point.

Vi går upp på andra våningen och sätter oss i plaststolarna. Där har Nelly Cooper precis avslutat en medling kring ett underhåll för ett barn.

 – Det tog två timmar av samtal, men till slut kom vi fram till en lösning och ett belopp där mannen kommer hit och lämnar pengarna. Kvinnan kvitterar sen pengarna och mannen behöver inte känna att någon ständigt ”kommer och tjatar”, berättar Nelly Cooper.

Informell konfliktlösning är viktigt i ett område som West Point, men det finns definitivt fall som organisationen väljer att direkt ta vidare till polis och domstol.

– När en våldtäkt sker finns ingenting att medla om. Då anmäler vi direkt till polisen och hjälper den drabbade kvinnan till sjukhuset. Samtidigt är det väldigt få poliser här och de som finns är ofta negativt inställda till kvinnor som anmäler: ”Är du verkligen säker på att han våldtog dig?” kan de drabbade få höra, fortsätter Nelly Cooper.

Nej, alltjämt har Liberia en lång väg att gå.

David Isaksson

 

 

Tip a Friend heading