Go to main navigation
zapatista-orianaelicabe-mexico

Nu går urbefolkningens kvinnor upp till kamp.

Foto: Flickr Oriana Elicabe CC2017

nyhet

Mexiko: Nu utmanar urfolken makten

Korruption, kidnappningar och mord. Mexiko har ett skamfilat rykte när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Nu utmanar urfolken presidentmakten –  med María de Jesús Patricio Martínez som sin kandidat.

María de Jesús Patricio Martínez. Foto: Flickr Oriana Elicabe CC2017.

När kampanjen inför presidentvalet i Mexiko sommaren 2018 drar igång så finns ett ansikte bland kandidaterna som fått de flesta att höja på ögonbrynen. Bland i övrigt idel ljushyade män sticker 53-åriga María de Jesús Patricio Martínez ut. Hon tillhör folkgruppen Nahuatl, och genom den nationella urfolksrörelsen CNI representerar hon landets runt 60 folkgrupper med upp emot 25 miljoner människor som identifierar sig som urfolk. Att en kvinna från ursprungsbefolkningen i Mexiko kandiderar till presidentposten är en historisk händelse.

Patricios kampanj kommer inte likna någon annan. Hennes mål är nämligen inte att vinna, utan att organisera gräsrötterna samtidigt som de sätter urfolkens intressen på maktens dagordning – en gång för alla.

– Vi är inte intresserade av den ruttna makt som de politiska partierna har i det här landet. Vi vill uppnå makt, men genom vårt traditionella sätt att organisera oss – underifrån, säger José Luis Fernández under ett besök i Stockholm.

Han är en av frontfigurerna i CNI (Ungefär: Urfolkens nationella kongress), som tillsammans med Zapatiströrelsen i delstaten Chiapas har utsett María de Jesús Patricio till oberoende presidentkandidat nästa år.

José Luis Fernández. Foto: Sigrid Petersson.

Utnämningen ägde rum i maj under ett nationellt möte som samlade 848 delegater från 26 delstater, med 58 folkgrupper representerade. Fernández fortsätter:

– Vi vet  att makthavarna i det här landet inte är redo att släppa fram en kvinna från ursprungsbefolkningen. Men genom att nominera en kandidat får vi tillgång till samma plattform som regeringen för att föra fram våra budskap och synliggöra oss.

Att de utsett en kvinnlig kandidat är ingen slump. Fernández menar att det är ett sätt att utmana de vita, manliga makthavarna, och samtidigt hylla den viktiga roll kvinnor spelar i kampen för ursprungsfolkens rättigheter. Men bland de interna kandidaterna fanns både kvinnor och män.

– Vi hade fem kandidater, och María de Jesús Patricio Martínez hade den bästa profilen. Hon har lång erfarenhet av engagemang i CNI, hon har en stark koppling till sin egen folkgrupp, talar deras språk och, har kämpat för deras rättigheter.

Ännu en zapatistisk PR-strategi?

Kanske kan Patricios kandiatur ses som en PR-strategi, och den som minns Zapatisterna minns kanske att det var deras kommunikationsstrategier som gjorde dem världsberömda – inte deras vapen.

Så låt oss backa 23 år.

Den första januari 1994 tågade runt 3000 kvinnor och män från Chiapas urfolk från sina hem på landsbygden in i sju städer i Chiapas. De var människor som levde i extrem fattigdom, för dagen maskerade och en del av dem beväpnade, som under parollen ya basta! (nog nu!), krävde ett slut på vad de menade var 500 år av förtryck.

De kallade sig zapatister, efter den legendariska ledaren Emiliano Zapata under den mexikanska revolutionen 1910-1917. Zapatisternas centralkommité, med Subcomandante Marcos som talesperson, agerade från sitt högkvarter i Lacandona-djungeln. Uppkopplade på nymodigheten Internet skickade de ut poetiska kommunikéer till världen med krav om frihet, bröd och rättvisa. Zapatistupproret fick en enorm genomslagskraft över hela världen, och zapatisterna kom att bli symboler och förebilder för den framväxande antiglobaliseringsrörelsen. Läs mer om Marcos och vad som hände sen här.

Många menar att zapatisterna var mer än informationsgerilla än en väpnad sådan.
Foto: Flickr Oriana Elicabe CC2017.

Många menar att zapatisterna var den nya interneterans pionjärer vad gällde politisk cyberaktivism, att de var långt mer en informations-gerilla än en väpnad sådan. Men de var hursomhelst en autonom rebellrörelse – så många förvånas när de nu väljer att fortsätta sin kamp på den parlamentariska vägen. Fernández förklarar:

– 1994 gjorde vi väpnat motstånd. Åren har gått, vi kände att vi måste organisera oss igen, men på ett annat sätt. Vi måste synliggöra oss, för vi urfolk glöms hela tiden bort. Därför bestämde vi i CNI oss för att presentera en presidentkandidat tillsammans med zapatisterna.

Han menar att CNI och zapatisterna med den nya strategin ändå inte tänker frångå den demokratiska princip som alltid legat till grund för urfolkens sätt att styra sina samhällen. "Mandar obedeciendo" (Ungefär: att styra genom att lyda) är anledningen till att de egentligen inte vill att Patricio ska vinna makt inom det system som Mexiko styrs på idag:

– Det handlar helt enkelt om att de styrande måste lyssna på vad folket vill. Och gör de inte det ska de kunna avsättas. Men så fungerar inte makten i Mexiko idag, säger Fernández.

Ett genomruttet land

Om hur Mexiko fungerar, eller snarar inte fungerar, har han mycket att säga:

– Mexiko är ett genomruttet, ostyrbart, misslyckat land. Samhällets alla lager är genomsyrade av korruption. Staten är inblandad i den organiserade brottsligheten, de följer inte sina egna lagar och de använder sig av sin armé för att förfölja, fängsla och hota sitt eget folk. Här finns inga mänskliga rättigheter för urfolk, arbetare, studenter eller landsbygdens fattiga.

Fernández utsaga speglas i Transparency Internationals årliga korruptionsindex, där Mexiko scorade en 123:e plats 2016, av totalt 176 länder. Även det pågågende narkotikakriget säger något om statens oförmåga, ett krig som hittills lett till nära 200 000 människors död eller försvinnande. Narkotikakriget har under det senaste decenniet helt överskuggat ursprungsfolkens situation och kamp i media, samtidigt som just urfolkens samhällen har drabbats hårt av samma krig, till exempel genom att deras marker invaderats av karteller som odlar opium eller marijuna, eller som sysslar med olaglig skogsavverkning eller gruvdrift.

– Människor som försvarar de mänskliga rättigheterna i Mexiko mördas, försvinner eller kidnappas. Och många av dem tillhör oss, urfolken.

Fernández ger som exempel de 43 lärarstudenter som fördes bort 2014, ett fall som fortfarande inte är löst och som betraktas som ett av landets största enskilda människorättsbrott. Staten anklagas för sin tystnad och av många för att vara direkt inblandade.

– De bortförda tillhörde alla ursprungsbefolkningen, och de stod upp för sina rättigheter.

Bolivia en förebild

José Luis Fernández menar att det är rasismen och den totala bristen på representation i det mexikanska samhället – från teve-tablån till parlamentet – som är grunden till den politiska kampanjen med María de Jesús Patricio Martínez som presidentkandidat 2018.

När kampanjen drar igång i höst är planen att tusentals volontärer ska besöka tusentals av urfolkens samhällen – för att uppmana dem till att organisera sig och stå upp för sina rättigheter – snarare än att gå till valurnorna.

– Vi har noga följt utvecklingen i Bolivia. De har haft en jättelång process, som tog många år*. Vi kan inte tro att vi ska klara det över en natt. Först måste vi organisera gräsrötterna. En vacker dag kanske vi får se en urfolkens regering i Mexiko.

Ania Janerud

*Bolivias president Evo Morales tillhör folkgruppen aymara och när han valdes till makten 2005 blev han kontinentens första president från ursprungsbefolkningen.

 

Tip a Friend heading