Go to main navigation
fn-generalforsamling.jpg

Foto: UN Photo/Manuel Elias

Nyhet

Motstånd mot insyn i FN

Journalisters rätt till information och insyn i FN och dess spretiga byråkrati har diskuterats i över tio års tid. Men trots att FN utåt förespråkar öppenhet och transparens motarbetas det inom den egna organisationen. 

Sveriges offentlighetsprincip från 1766 är världens äldsta. I dag har nästan 100 av FN:s 193 medlemsstater infört lagar om informationsfrihet i sina egna länder.

Men trots det har medlemsstaterna visat svalt intresse för att införa något liknande inom FN.

Samir Sanbar är tidigare biträdande generalsekreterare för informationsavdelningen på FN. Han har arbetat för fem olika generalsekreterare genom åren och har nu kommit ut med en boken: ”Inside the U.N. in a Leaderless World”.

Enligt Samir Sanbar är rätten till information en viktig del av FN:s principer. Men den är inte implementerad i verkligheten.

– Att det skulle bli verklighet har förhindrats av medlemsstaterna och FN:s byråkrati, till och med när det gäller grundläggande information, säger han.

Tveksamma att delge information

Inom FN finns istället starka krafter som hålla organisationen sluten.

– I mitt arbete upplevde jag att de som anser att "kunskap är makt" var väldigt tveksamma till att dela information med en bredare publik, säger Samir Sanbar.

– Det var mest uppenbart när jag lanserade den numera självklara sajten www.un.org. Ett antal mäktiga undergeneralsekreterare och ständiga representanter varnade mig för att "berätta för alla vad som händer" (inom FN-systemet) och de vägrade avsätta några pengar till detta, säger han.

Samir Sanbar berättar att han fick samla ihop en grupp volontärer på sitt kontor och låna datorer utifrån för att kunna bygga upp sajten. Senare insåg de flesta att det var praktiskt att få tillgång till pressmeddelanden den vägen istället för att skicka anställda att hämta dokument på FN-byggnadens tredje våning.

Matthew Lee, en undersökande journalist som bevakar FN, har under 10 års tid fört en praktiskt taget hopplös kamp.

Ingen bestämmelse om informationsfrihet

– När jag först kom till FN sent 2005 upptäckte jag att det inte fanns någon bestämmelse om informationsfrihet. Efter att ha frågat runt om det fick jag till slut Christopher Burnham, undergeneralsekreterare för förvaltningen, att säga att han skulle arbeta med frågan. Men sedan slutade han. Så jag frågade hans ersättare, undergeneralsekretare Alicia Barcena som sa att hon skulle arbeta med det. Det gjorde hon aldrig.

Matthew Lee säger att FN:s sekretariat skyller på generalförsamlingen. Men sekretariatet skulle kunna anta en egen policy och till exempel lämna ut uppgifter om vem som betalar för generalsekreterarens resor, menar han.

FN:s talesperson Farhan Haq sade förra året i en intervju att den dåvarande generalsekreteraren stödde idén om öppenhet men att detta är en fråga för medlemsstaterna.

Svårt att öppna upp

Barbara Crossette var tidigare chef för New York Times FN-bevakning. Nu skriver hon för webbtidningen PassBlue som bevakar FN-frågor. Hon menar att det skulle vara svårt att få igenom kravet på informationsfrihet i generalförsamlingen. 

Enligt Barbara Crossette ska den nya generalsekreteraren Antonio Guterres och hans arbetsgrupp nu arbeta fram en ny kommunikationspolicy för FN.

– Den syftar till att göra organisationen mer öppen och effektiv i sitt arbete med att nå ut med information. Men jag vet inte om det kommer att inkludera journalister, säger hon.

Barbara Crossette säger att FN:s informationsavdelning har en stram budget och begränsas av sitt mandat. Undergeneralsekreteraren som är chef för avdelningen utses inte främst för kunskaper om medier utan är oftast politiskt tillsatt och saknar ofta erfarenhet av journalistik.

Thalif Deen/IPS

Tip a Friend heading