Go to main navigation
 flicka i joradanien an melih cevdet ceksen shutterstock.jpg

Kan världens rika länder enas om hur bistånd bör få användas? Och ska hur mycket ska företagen kunna få framöver?

Foto: Melih Cevdet Teksen, Shutterstock

NYHET

Stor splittring inför ödesmöte för biståndet

Måndagen den 30 oktober samlas världens rikaste länder i Paris för att besluta om nya regler för framtidens bistånd. Mycket står på spel när mer bistånd föreslås få gå till företag – och splittringen mellan givarländerna är historiskt stor.

Som OmVärlden tidigare har rapporterat om håller OECD:s biståndskommitté DAC på att se över definitionen av bistånd, i klarhet bestämma vilka kostnader som staterna ska få räkna som bistånd i framtiden. Tanken var att veckans toppmöte skulle vara det sista steget i processen, men nu tycks förhandlingspositionerna vara låsta kring frågan om hur mycket bistånd som ska få gå till den privata sektorn.

Ta från de fattiga…

Det förslag som legat på förhandlingsbordet öppnar upp för att stater i större utsträckning ska kunna ge biståndspengar till privata företag, i form av lån, aktieköp och garantier. Det kan handla om att låna ut pengar till ett företag – inhemskt eller utländskt – som vill etablera sig i exempelvis Tanzania och ge garantier för att eventuella förluster täcks upp med bistånd. Tanken är att bistånd ska stimulera mer investeringar från privata sektorn – och därmed skapa tillväxt och jobb.

Men vidgandet av biståndsdefinitionen oroar civila samhället starkt, något som OmVärlden tidigare har skrivit om.

Läs mer om hur den största förändringen av biståndet på årtionenden.

– Det finns en risk att biståndspengar tas från offentliga tjänster, som hälsa och utbildning, som behövs för fattiga människor. Och vi har länge varnat för att de här reglerna riskerar att sudda ut gränserna mellan bistånd och rena affärstransaktioner, säger Polly Meeks på paraplyorganisationen European Network on Debt and Development (Eurodad).

Läs mer om hur fattiga länder kan bli förlorare med en ny biståndsdefinition.

 …och ge till de rika?

Något som oroat har varit om också exportkrediter skulle räknas in. Det är en sorts försäkring som kompenserar exportören om hen drabbas av en förlust i samband med export. I praktiken innebär det att biståndspengar går rakt ner i exempelvis europeiska företags fickor, utan att på något sätt bidra till utveckling i fattiga länder, anser kritikerna. Enligt de senaste läckta dokumenten inför mötet, tycks man ha kommit överens om att undanta exportkrediterna från reglerna. Men Polly Meeks på Eurodad anser att faran inte är över.

– Djävulen sitter i detaljerna. I praktiken skulle det senaste förslaget indirekt kunna tolkas som att det är ok med finansiera exportkrediter med bistånd, säger hon.

Låst förhandlingsläge

En handfull länder – framför allt Frankrike, Tyskland och Japan – har velat bredda reglerna ännu mer. I vanliga fall ska lån från offentligt bistånd ha lägre räntesatser än kommersiella lån. Länderna trycker på för att även lån som har räntor som ligger i nivå med marknadsräntor ska få räknas som bistånd. Det här skulle innebära att fler lån skulle kunna räknas som bistånd

In i det sista är det oklart om länderna ens kommer att lyckas ta några beslut i frågan. Alla länder måste ställa sig bakom beslut i OECD-DAC.

– De här länderna håller DAC gisslan och pressar på för en lösning som skulle vara ännu värre för biståndet, säger Polly Meeks på Eurodad.

Mer eller mindre klart är dock att man troligen kommer få till ett beslut om nya principer kring användandet av ”blending” – det vill säga hur man blandar bistånd med privata investeringar. Det här är mindre kontroversiellt för det handlar om att dra upp ett ramverk för hur man ska jobba med det här istället för att sätta upp regler över vad som ska räknas som bistånd.

Tydligare regler för flyktingavräkning

En annan fråga DAC ska besluta om på mötet är tydligare regler kring hur länderna får dra av kostnader för inhemsk flyktingmottagning från biståndsbudgeten – tillåtet av DAC, men starkt kritiserat av civila samhället. Från att ha varit ett marginellt fenomen har det sedan migrationskrisen exploderat: förra året gick en sjundedel av EU-ländernas bistånd till flyktingkostnader inom unionen, enligt en färsk rapport från biståndsplattformen Concord Europe.

Mötet i Paris kommer inte ta bort möjligheten till avräkning utan istället klargöra vilka regler som ska gälla för rapportering av kostnader. Concord, som driver frågan att avräkningen helt ska tas bort, välkomnar i alla fall ambitionerna att strama upp regelverket.

– Om man har en tydligare och striktare tolkning av de här reglerna så begränsas utrymmet för givarländer att sätta de kostnaderna som bistånd, säger Alexandra Rosén på Concord Europes kontor i Bryssel.

Sverige vill driva kvalitetsfrågan

I Sverige gick 2016 16,8 procent av biståndet till flyktingmottagning inom landets gränser – bland det högsta i EU. Som OmVärlden nyligen rapporterade om planerar svenska regeringen att minska avräkningen nästa år. Ulrika Modéer, biståndsministerns statssekreterare och Sveriges representant på Paris-mötet, välkomnar att reglerna styrs upp.

– Sverige har drivit på för transparens och jämförbarhet. Det ska inte finnas någon tvekan om vad man avräknar, säger hon.

För svenska regeringen är den viktigaste frågan inför mötet kvalitet i biståndet, också i stödet till den privata sektorn.

– Det är viktigt att det inte sker en inflation i vad som får benämnas som officiellt bistånd, att länder ska utnyttja det här för egna intressen på handelssidan. 

Samtidigt ser Modéer möjligheterna i att använda bistånd till att locka privata investerare till att investera i utveckling.

– Vi vill att biståndet ska kunna utgöra en bas för att också få in fler utvecklingsfinansiärer utanför biståndet att bidra till hållbar utveckling, säger hon.

Att flera finansiärer kommer in anses av många som nödvändigt för att uppnå Agenda 2030. 

Ett splittrat DAC

Det är inte bara Frankrike, Tyskland och Japans hårda positionering i frågan om privata sektorn, som splittrar DAC. För några veckor sedan hotade Storbritannien att helt lämna samarbetet om DAC inte öppnade upp för större möjlighet att finansiera militär med bistånd.

Ulrika Modéer understryker OECD-DAC:s viktiga roll.

– Jag hoppas att vi kan landa i något bra,  för OECD-DAC behövs som fortsatt väktare för biståndets kvalitet, säger hon.

 

Charlotta Asplund Catot

Tip a Friend heading