Go to main navigation
A_makeshift_shelter_in_the_dust_of_Dolo_Ado_(5978139334).jpg

Provisoriskt boende för internflyktingar i östra Etiopien i samband med 2011 års svåra torka.

Foto: Author DFID - UK Department for International Development

Stort gap i finansieringen för Etiopiens undernäringskris

Den svåra torkan i Etiopien har lett till en dramatisk ökning av akut undernärda barn. Samtidigt saknas miljardbelopp för att förhindra att fler dör, enligt FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp.

För att i denna akuta fas klara av att förse människor med det allra viktigaste – mat och rent vatten – har FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, OCHA, begärt 950 miljoner amerikanska dollar. Av detta har hittills inte ens en tredjedel, bara 27 procent, kommit in.

– I den här typen av kris, när vi talar om att barn riskerar att dö av undernäring, så är det väldigt allvarligt att man bara lyckas få in en knapp tredjedel av medlen, säger Annika Nordin Jayawardena, chef för det svenska utvecklingssamarbete med Etiopien på ambassaden i Addis Abeba.

Sverige var en av de första givarna till årets torka. Efter Syrien är Etiopien, i halvårstilläggen av humanitära medel av Sida i år, den största mottagaren av humanitärt bistånd från Sverige: 25 miljoner extra kom i juni, totalt 115 miljoner kronor från Sidas budget, och ytterligare 32 miljoner i extra medel från utrikesdepartementet.

– Humanitärt arbetar vi med matutdelning, att bygga upp hälsostationer, vatten, och så vidare. Vi jobbar också långsiktigt och förebyggande, så att man kan vara bättre förberedd vid nästa torka, att bygga system och stärka människor till att få mer motståndskraft mot katastrofer, säger Nordin Jayawardena.


Hur arbetar ni med det?

– Genom att se till att våtmarker hålls fria, bygga vattenskydd för att förhindra jordskred och urlakning av jorden, skydda våtupptagningsområden, och så vidare. Därtill jobbar vi med att hjälpa folk att få ett mer klimatsmart och motståndskraftigt jordbruk. Vi hjälper till att koppla ihop bönderna med marknader så att de kan få bättre avkastning på sitt arbete och kan försörja familjen men också ha inkomster till att förädla produkter och kommersialisera jordbruket.

– I år har vi fått extra pengar för detta långsiktiga arbete, 60 miljoner totalt, för att just bygga upp motståndskraft mot katastrofer för att förhindra att människor glider ännu djupare ner i fattigdom när det blir torka. Pengarna går till förbättrad logistik för matutdelning, försäkringar för problem med skörd och boskap relaterade till torka. De går också till att göra fattiga skogsbrukare mer kunniga om skogen och göra dem till kommersiella bönder inom till exempel kaffe och honung.


Vad gör den etiopiska regeringen?

– Det man gjort är att bygga upp ett system för att hantera den här sortens kriser. Man har nu ett tidigt varningssystem som gjort att man kunnat förutse och varna för de här kriserna såväl i år som tidigare år. Man har satsat stenhårt på små hälsokliniker som spritts i väldigt många distrikt, även på den mest avlägsna landsbygden. Dessa små hälsokliniker har bland annat näringstillskott för barn med akut näringsbrist eller begynnande näringsbrist.

– Man jobbar också aktivt med vattenfrågor inom ramen för WASH och där finns ett starkt ägarskap från regeringen. Man har också byggt upp system för sociala skyddsnät och kontantbidrag för att hjälpa folk att köpa mat, och där finns vi med i deras Productive Safety Net Program där vi kommer att gå in med pengar för att förbättra stödet.


Just det programmet, Product Safety Net Program (PSNP), har ju tidigare fått kritik för att det används av regeringspartiet som ett politiskt verktyg. Human Rights Watch rapporterade år 2010 om hur olika typer av insatser och utvecklingsprogram i PSNP villkorats med huruvida man stödjer regeringspartiet eller inte. Har det blivit bättre?

– Man har tagit till sig kritiken och försökt förbättra. Nu är man inne på fjärde omgången av det här programmet, PSNP nummer fyra, men det behöver fortsatt förbättras och det är delvis därför vi går in med det här stödet via UNICEF. Det gäller att skapa bättre förmåga hos ministerier på nationell, regional och lokal nivå för att man ska bli ännu bättre på att inkludera barn, människor med funktionshinder och gamla, och se till att man når de fattigaste och mest utsatta både i städerna och på landsbygden.


Etiopien är en starkt auktoritär stat. Vilka utmaningar innebär det för givare och humanitära aktörer?

– Vår strategi, som regeringen beslutat, betonar att vi ska främja strävanden hos den etiopiska regeringen och andra aktörer för ökad demokratisering. Ju mer demokratiseringen ökar desto lättare får folk att uttala sig om det arbete lokala myndigheter gör är effektivt eller inte, det är en viktig feedback för att göra förbättringar.

– Men det är viktigt att ha ett ansvarsutkrävande och att människor som ser oegentligheter har en klagomekanism. Där jobbar vi också genom ett annat program för socialt ansvarsutkrävande där vi i utvalda områden hjälper folk att komma till tals i projekt runt hälsa, utbildning, kvinnors situation och vatten.


Det pågår flera andra kriser med svår undernäring, ibland beroende både på svår torka och väpnad konflikt, såsom i Sydsudan, Nigeria, Somalia, Jemen och så vidare. Hur påverkar det möjligheterna att kraftsamla medel för en akut situation som den i Etiopien?

– Det är svårt. Och då har ändå Sverige varit ganska generöst för att vara ett så litet land. Gapet av resurser som saknas oroar och man kan hoppas på att exempelvis Världsbanken skulle kunna ta beslut om att lägga om en del av sitt program, från långsiktigt arbete till humanitära insatser för att rädda liv här och nu. Hemma har Sidas humanitära avdelning sagt att man följer den allvarliga utvecklingen och man har inte uteslutit att mer medel kan komma. Vi har ännu inte tillstånd att använda medel avsatta för den långsiktiga strategin i Etiopien för till exempel matutdelning.

– Samtidigt är det långsiktiga arbetet också väldigt viktigt och en förutsättning om man ska utveckla människors och samhällets motståndskraft mot torkans konsekvenser. Det finns en stark vilja att gå vidare med utveckling i Etiopien och ta landet in i en kommersialisering av jord- och skogsbruk, att få till bra och kvalitativ utbildning för alla, och så vidare. Det är viktigt att långsiktigt arbete är inkluderande för utsatta grupper och att lokala institutioner kan hantera utveckling och utsatta människors behov och önskan om delaktighet.

Axel Kronholm

Tip a Friend heading