Go to main navigation
IMG_5288.jpg

14-åriga tvillingarna Safa och Maysoum på en broderikurs på Women Now for Developments kvinnocenter.

Foto: Josefine Elfström

NYHET

Här hittar syriska flyktingkvinnor framtidstro i Libanon

Varje dag går Prwin två timmar för att komma till kvinnocentret i Bekaadalen. Här känner sig kvinnor fria, och får lära sig nya saker, och här får kvinnornas drömmar flyga – trots kriget och de isolerade liv de lever. 

Kvinnorna trängs kring sprayburkar, hårborstar och smink. Flera av dem har tagit av sig sina hijabs för att lära sig hur de fixar till frisyren. I ett annat rum pågår intensiv engelskaundervisning.

Organisationen Women Now for Developments kvinnocenter ligger i ett gulaktigt stenhus i den libanesiska staden Majdal Anjar i Bekaadalen, bara någon kilometer bort från den syriska gränsen. Bergen som syns från fönstren är det enda som skiljer länderna åt. På väg hit passerar vi ett stort tältläger där tusentalstals syriska flyktingar bor. Många av dem har varit här i sex år, sedan kriget bröt ut.

Fattigdomen är utbredd bland de över 300 000 syriska flyktingar som bor i Bekaadalen i östra Libanon.

Läs mer: "Falska äktenskap, våld och sexhandel i skuggan av flyktinglivet"

Allt fler av dessa syriska kvinnor söker sig till kvinnocentret, där man förutom makeup-kurser och språkundervisning också har broderiverksamhet, kurser i ekonomi, politik, datorkunskap, litteratur, hälsa och olika workshops. 200 kvinnor deltar i kurserna varje vecka, men det dyker upp nya kvinnor dagligen som vill vara med.

Paus från flyktinglägret

Dörren öppnas till ett färgglatt rum med teckningar och leksaker. Ett 20-tal barn, alltifrån spädbarn till pojkar och flickor i femårsåldern, leker högljutt. I mitten står en lugn småleende kvinna som har hand om barnen.

– Vi erbjuder barnpassning så att kvinnor med små barn ska ha möjlighet att ta del av vår undervisning och workshops, säger Sahar, chef för centret i Majdal Anjar.


Kvinnorna har möjlighet att få barnpassning på dagarna.

2015 startades Women Now for Development som ett EU-projekt, och i dag har de kvinnocenter runtom i Libanon. Huvudsyftet är att stärka syriska och även libanesiska kvinnor på olika sätt.

– Dessutom är det väldigt bra för kvinnorna att kunna få en paus från flyktingförläggningarna, eller från hemmen om de bor i lägenheter, som över 50 procent av flyktingarna i Bekaadalen faktiskt gör, säger Sahar.

Kvinnorna erbjuds även psykosocialt stöd för att bearbeta sina erfarenheter från kriget, och får stöd i livet som flykting. Om de utsätts för våld i hemmet skickar Women Now dock dem vidare till andra organisationer.

"Min andra familj"

Hon är klädd i en lång brun kappa, vit hijab och svarta lågskor. Maysoun, 45, berättar på engelska att hon kommer från Damaskus. I sex år har hon varit i Libanon, strax efter att kriget började. För två år sedan hörde hon talas om den här organisationen.

– Jag var uttråkad, satt bara hemma och kom aldrig ut. Nu har det här blivit min andra familj. Det betyder otroligt mycket att jag kan vara här på dagarna, säger hon.

Maysoun har fyra barn: 22, 21, 17 och 15 år gamla. Den 22-årga dottern har återvänt till Damaskus och studerar medicin, 21-årige sonen arbetar på annan ort.


Maysoun, 45, har tack vare centret fått större frihet.

Eftersom maken är väldigt sjuk i diabetes och har svårt att andas klarar han inte att jobba mer än en timme i taget. Det innebär att barnen som är hemma måste hjälpa till med försörjningen.

– Min största dröm är att kriget ska ta slut och att hela familjen kan återförenas.

Vill bli modedesigner

Många av kvinnorna som flytt från Syrien har varken utbildning eller yrkeserfarenhet. Det är något som Women Now for Development vill ändra på, genom att ge dem nya kunskaper och styrka, att de ska våga drömma om vad de vill göra i livet. Inte låta kriget stoppa visionerna.

För fem år sedan flydde Prwin Saadon, 30, kriget med sin familj. De lämnade då hemstaden Qamishli i Syrien, ett område där många kurder bor. Familjen bor nu i en lägenhet i Bekaadalen.

De senaste två åren har Prwin gått flera kurser på kvinnocentret, bland annat i engelska, arabiska, smink, en hälsoutbildning och en första hjälpen-kurs. Att hon har två timmars promenad till och från centret hindrar henne inte; hon är här så gott som alla vardagar.

– Varje kurs har något. Jag lär mig nya saker hela tiden och utnyttjar verkligen alla möjligheter som finns här, säger hon.


Prwin, 30 drömmer om att bli designer.

När Prwin sökte in till universitetet i Libanon för att studera design fick hon avslag. Hon fick höra att hon var för gammal, att gränsen för att börja är 24 år.

– Min dröm är att bli modedesigner, förklarar hon.

Hennes pappa är blind på ena ögat och har opererats för flera följdsjukdomar. Ena brodern är i Tyskland och jobbar. Den andra arbetar som allt-i-allo för en livsmedelsaffär här i Bekaadalen från tidig morgon till åtta på kvällen.

– Lönen är inte bra, men det är bättre än ingenting, säger Prwin.

Ingenting kvar i Syrien

Helst hade brodern velat jobba i Beirut, men han vågar inte åka dit eftersom vakterna, som är utplacerade vid gränskontrollerna mellan Bekaadalen och Beirut, är stenhårda mot unga män som är flyktingar från Syrien.

– Många har fått lämna Libanon och tvingats tillbaka till Syrien. Vakterna är väldigt tuffa.

Den yngre systern studerar inne i Beirut, detta eftersom hon lyckades få en borgenär till studierna som kostar 8 000 dollar per år.

– Just nu kan vi inte återvända till Syrien. Kriget pågår för fullt, pappa är beroende av den vård han får här. Vi har ingenting kvar i Syrien, inget jobb, inget hem, berättar Prwin.

Vill skaffa familj

Drömmen om design följs åt av att en dröm om att en dag skaffa en egen familj.

– Jag var förlovad med en kurdisk kille förut, men det höll inte. Nu bor han i Schweiz. Men såklart hoppas jag träffa någon. Bara Gud vet om det blir så, säger hon och skrattar.  

Vem den utvalda blir återstår att se.

– Jag vill ha en kurdisk man. Det är viktigt för mig att vi delar samma religion, språk och kultur. Min mamma, till exempel, kan bara några ord på arabiska, hon har kurdiska som sitt modersmål.

Hon nämner att de bråk som har varit mellan araber och kurder har satt starka spår i hennes syn på livet.

– Med kurder delar jag samma erfarenheter, jag har även sett blandäktenskap och vilka problem det kan bli.

Många av de syriska kvinnorna har levt med en väldigt begränsad frihet. De har gift sig och fått barn redan i tidiga tonåren. Därefter har hemmet varit platsen som livet cirkulerat kring. Till dess att kriget bröt ut.

Centret hjälper sonen

Friza, 32, är från Daria i Syrien – en stad som har drabbats väldigt hårt av kriget. Hon har en man och två söner.

När kriget bröt ut flyttade familjen först runt inne i landet, men till slut blev situationen ohållbar och för ett år sedan flydde de till Libanon. Då var hennes far och bröder döda.

– Via min mans bror fick jag höra talas om att man kunde studera engelska på det här centret, och att de hade flera andra aktiviteter, säger hon.

Anledningen att engelskan är så viktigt för Friza att lära sig, är att hon annars inte kan hjälpa sin yngsta son i skolan i Libanon. Vanligtvis kostar en engelskakurs 100 dollar i månaden, enligt Friza.

– Det skulle jag aldrig har råd med. Men eftersom min son redan har stora problem i skolan så känner jag att det är jätteviktigt att jag kan hjälpa honom.

Från instängd till frihet

I Syrien fick Friza endast lämna hemmet om hon skulle gå till sina föräldrar, annars förbjöd maken henne att röra sig ute.

– Nu har han ändrat sig. Han förstår att det är bra för vår son att jag lär mig engelska. Någon gång ibland säger han att jag kan strunta i centret just den dagen och vara hemma, men då går jag ändå. Och han ger mig sitt stöd allt mer. Jag har en betydligt större frihet nu, säger hon.

Maken arbetar, men lönen räcker inte ens till hyran.

– Så även om jag vill att min son på 15 år ska studera, kanske han måste börja jobba för att hjälpa till.

Förutom undervisningen deltar Friza ofta i olika workshops.

– Här träffar jag syriska och libanesiska kvinnor, vi byter erfarenheter och lär oss saker. Det är så värdefullt för mig. Ett andrum.

Hur ser du på att återvända till Syrien?

– Hur ska vi kunna åka tillbaka? Det är krig, vi har ingenting att återvända till.

Vad drömmer du om?

– Min dröm är att jag lär mig engelska så bra att jag kan hjälpa min son.

Josefine Elfström

Tip a Friend heading