Go to main navigation

Handel

Höga matpriser ingen vinst för småbrukare

– De globala matpriserna är nu de högsta sedan 1990. Högre än vid matkrisen 2008, enligt FAO. Det sade Maud Johansson från Forum Syd vid ett seminarium om handel och jordbruk i Afrika som anordnades av Afrikagrupperna och Forum Syd

– Men ökade matpriser runt om i världen betyder inte att småbrukare får bättre betalt. I stället plockas den vinsten ut i mellanleden. Cargill, ett av de största jordbruksföretagen internationellt, tredubblade sin vinst de tre sista månaderna 2010, sade hon.

Effekterna av ökade matpriser riskerar att förvärras i samband med att utvecklingsländer blir allt mer beroende av import för sin matförsörjning.

Detta är en del av den kritik som riktats mot EPA-avtalen, de ekonomiska partnerskapsavtal som fortfarande förhandlas mellan EU och länder i Afrika. Avtalen innebär att de afrikanska länderna måste öppna upp 80 procent av sina marknader för export från EU. Omkring 20 procent av de mest känsliga marknaderna och produkterna får skyddas. Tidigare har de afrikanska länderna kunnat exportera tullfritt till europeiska marknader utan att i gengäld behöva liberalisera sina marknader.

Förhandlingarna startade år 2002 och skulle egentligen ha varit klara år 2007. Men hittills har bara 10 av 46 länder skrivit under fullständiga EPA-avtal, medan 19 länder har tecknat tillfälliga avtal med EU, då det fortfarande finns frågor i avtalen som man inte är överens om.

Wallie Roux, handelsanalytiker från Namibia, menade att de flesta afrikanska länder fortfarande hoppas på en bättre deal med EU.

– Anledningen till att många länder är kritiska är för att EU agerar, vad vi kallar, ”WTO plus”. De försöker få med mycket mer i dessa avtal än vad som blivit överenskommet inom WTO.

Wallie Roux menade också att EPA-avtalen inte ger de afrikanska länderna tillräckligt med politiskt handlingsutrymme att själva bestämma om till exempel exportskatter och importrestriktioner.

– EU-länderna har möjligheter att ge stöd och investeringar till jordbruket som de afrikanska länderna inte har. Detta gör det svårt för dem att konkurrera mot det europeiska jordbruket, sade Wallie Roux.  

Gunilla Ander, författare till boken “Bomull – en solkig historia”, berättade om ett exempel där fyra länder i Västafrika – Mali, Benin, Burkina Faso och Tchad – tagit strid för frihandel. I dessa länder är tio miljoner människor beroende av inkomster från bomullen och de har mycket att vinna på ökad export.

– Det kunde gått bättre för dem om det inte vore så att de inte diskriminerades av de rika länderna. I USA får 25 000 bomullsodlare 30 miljarder i kronor i jordbruksstöd – år 2001 var det så mycket som en miljon kronor i stöd per bomullsodlare. I Västafrika är årsinkomsten för en bomullsodlare 2 000 kronor netto, efter att alla dyra inköpsvaror betalats. Den årsinkomsten ska kunna livnära cirka tio personer, sade Gunilla Ander.

De västafrikanska länderna protesterade högljutt mot USA:s subventioner. Men då de varken hade expertis eller pengar att anmäla det till tvistlösningspanelen i WTO, skrev de till generalsekreteraren i Genève och lyckades till sist få en egen kommitté tillsatt för bomullsfrågan inom WTO-rundan. USA:s subventioner har dock kvarstått.

Lisa Persson

Tip a Friend heading