Go to main navigation

Svensk-danskt möte

Samsyn om biståndet på fullsatt seminarium

Fokus på resultat, ordning och reda, anti-korruption och marknadsekonomi. Den svenska och danska biståndspolitiken drar åt samma håll. - Kommer inte vi till världen, kommer världen till oss, sade den danske biståndsministern Søren Pind.

På ett fullsatt seminarium på Utrikespolitiska Institutet den 3:e mars diskuterades svensk och dansk biståndspolitik i förändring. Gunilla Carlsson (M), svensk biståndsminister, och den danska biståndsministern Søren Pind från liberalkonservativa Venstre, har båda varit drivande i en omdebatterad reformering av biståndspolitiken. Många likheter mellan den svenska och danska biståndspolitiken lyftes fram.

Båda ministrarna ville se en ökad fokusering på resultat i biståndet.

- Jag vet inte hur många debatter jag deltagit i där man diskuterat att öka anslagen till biståndet. Men det viktiga är vad biståndet gör, sade Gunilla Carlsson.

Hon krävde ordning och reda i biståndet, med redovisning av varje krona och ansvarsutkrävande, samt bekämpning av korruption. Hon ville också bjuda in fler aktörer till biståndsdebatten.

Gunilla Carlsson framhöll att det inte bara är bistånd som utrotar fattigdomen.

- Vi måste även se till demokrati, frihet och marknadsekonomi, som är utvecklingens drivkrafter. Biståndet utgör bara en del i den övergripande samstämmighetspolitiken, att alla politikområden ska arbeta för en rättvis och hållbar utveckling, sade hon.

Biståndsministern ville också se en ökad landfokusering i det svenska biståndet, det vill säga en koncentration till färre antal länder, främst i Afrika. Sveriges bilaterala samarbetsländer har minskat från 67 till 33, sade hon.

Søren Pind talade om frihet som det vägledande ordet för danskt bistånd. Men också om biståndet som en ”riskinvestering” och som en säkerhetspolitisk fråga för Danmark. - Kommer inte vi till världen, kommer världen till oss, sade han. I Danmarks strategi för danskt utvecklingsbistånd, ”Freedom from Poverty, Freedom to Change”, kan man läsa att utvecklingspolitik också är realpolitik för Danmark, och att Danmark har ett intresse av att främja utveckling och grundläggande värderingar. Där står också att Danmark ska fokusera på att främja marknadsekonomi och öka stödet till den privata sektorn i utvecklingsländerna. Søren Pind pratade även om de aktuella händelserna i Nordafrika.

- Vi ska stödja frihetskampen där både politiskt, moralistiskt och finansiellt. Hittills har 25 miljoner danska kronor avsatts till frihetskampen i Tunisien och Egypten, sade han.

 

En panel fick kommentera ministrarnas inlägg.

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, tyckte att biståndet gått från ”en bransch för konsulter till en bransch för revisorer”, och att för stort fokus hamnat på det negativa. Den folkliga förankringen för biståndspolitiken i Sverige är stor, menade han.

Anders Lindberg kritiserade Søren Pind för att att ha en “what’s in it for us?”-attityd gällande biståndet - att se det som en “investering”.

- Biståndet har istället det motsatta syftet, menade han. Att främst att ge avkastning och effekt åt andra.

Anna Lekvall från den demokratifrämjande organisationen IDEA menade att demokratifrågorna behandlats styvmoderligt inom svenskt bistånd. Ibland har det svenska biståndet till och med haft negativa effekter, ansåg hon, då det inte gått till befolkningen utan till eliter och till korruption.

Thomas Gür, frilansskribent och kolumnist för Svenska Dagbladet, kom med uppmaningen att inte ge några som helst pengar till stater. Han ifrågasatte om det fanns några effekter från biståndet överhuvudtaget.

Kent Härstedt, biståndspolitisk talesman för Socialdemokraterna, underströk att Sverige har en lång tradition av att stödja frihetsrörelser runt om i världen. Det är ingenting nytt, men däremot välkommet, sade han. Han menade också att det gällande Nordafrika finns skäl för oss att vara självkritiska.

- Man kunde ju ha tänkt på det för tre månader sedan, sade han.

Lisa Persson

Tip a Friend heading