Go to main navigation

Branschnytt

"Betala mer för kläderna"

Textilindustrin sägs vara ryggraden i Bangladeshs ekonomi och sysselsätter 3,6 miljoner människor. Nazma Akter var en av dem i många år. I dag är hon fackordförande och representerar 60 000 textilarbetare.
– Det är textilarbetarnas blod som driver den här industrin, säger hon.

I fredags släppte Swedwatch sin rapport "A lost revolution" som beskriver kvinnliga textilarbetares situation i Bangladesh. Kontentan är att kvinnor under de senaste decennierna har ökat sin egenmakt men fortfarande sitter kvar i en utbredd fattigdom. Rapportens titel anspelar på de många fördelar ett fabriksjobb ger de fattiga kvinnorna, men trots det är de fortfarande kvar i fattigdomen.

Nazma Akter är ordförande för Sommilito Garments Sramik Federation, ett fackförbund som företräder över 60 000 textilarbetare i Bangladesh. Själv började hon jobba tillsammans med sin mamma i en textilfabrik när hon bara var elva år gammal.

– Sedan dess har jag varit involverad i den här industrin, jag har växt upp med den och tack vare den har jag den position jag har i dag säger Nazma Akter.

Flera svenska företag har fabriker i Bangladesh, så som H&M, KappAhl, Lindex och MQ. Deras påverkan är givetvis positiv i att de skapar mängder av jobb, men Swedwatch rapport ställer sig frågan; hur långt sträcker sig företagens ansvar för de anställda?

Swedwatch rapport tar upp ett flertal problem som drabbar kvinnorna utanför fabriken. Ett av de största problemen är de låga lönerna som enligt Swedwatch inte kan garantera ett drägligt liv. Kvinnorna har inte råd med mat eller sanitetsbindor. Ett annat problem är boendet i de stora städer där fabrikerna ligger. De flesta bor i små hus eller rum som oftast delas med andra familjer. Även toaletter, dusch och kök delas med flera andra familjer. Kvinnorna i rapporten vittnar också om en rädsla över att vistas utomhus där sexuella trakasserier och våld är vanligt.

– Om företagen verkligen var intresserade av att hjälpa människor och att förbättra deras situation skulle de fokusera på de fattiga arbetarna i stället för på sina egna vinster, säger Nazma Akter.

Nazma Akter har lyckats ta sig upp ur dessa förhållanden som hon själv levde under i flera år. Hon säger sig själv tillhöra medelklassen i dag och hon är framförallt glad för sina barns skull. 

– Jag gör mitt bästa för att mina barn ska få gå i skola, hade jag fortfarande arbetat i fabriken hade de inte kunnat göra det.

Hon tycker att problematiken i fabrikerna i Bangladesh grundar sig i att vi i västvärlden inte vill betala speciellt mycket för våra kläder. En förändring kommer bara ske om vi betalar mer och ser till att pengarna går till arbetarna och deras familjer. Samtidigt är hon medveten om risken för dyrare arbetskraft i Bangladesh kan göra så att företagen flyttar i jakt på billigare arbetskraft. 

– Så det är min vädjan till er, säger Nasma Akter. Säg till dem att inte flytta fabrikerna från Bangladesh men att de måste respektera arbetarna.

Andreas Heneborn

Tip a Friend heading