Go to main navigation

Branschnytt

”Ojämlikhet har väldigt starka supportrar”

Klimatkrisen och de växande ekonomiska klyftorna i världen är århundradets största utmaningar, menar Lord Malloch-Brown - en av millenniemålens huvudarkitekter. Han har just besökt Sverige för att diskutera millenniemål, sociala klyftor och nya vägar framåt för biståndsfrågorna.

Med en bakgrund som vice ordförande i Världsbanken, vice generalsekreterare i FN och före detta chef för UNDP, är Lord Mark Malloch-Brown – eller Lord Global –  som han ibland kallas, en av de absoluta tungviktarna i utvecklingsbranschen. Han har just besökt Sverige för att föreläsa under Sidas chefsdagar om milleniemål, sociala klyftor och nya vägar framåt för biståndsfrågor, för ”The Development Community”.

Som en av arkitekterna bakom FN:s millenniemål är Mark Malloch-Brown stolt över den framgång de rönt, men orolig att de gamla målen ska glömmas bort i den process med att ta fram nya mål som just börjat i FN.

– Det finns en risk att de nya målen blir för vidlyftiga och suddiga, menar han.

 Kritiken mot de gamla målen har han däremot inte mycket förståelse för.

– Det finns en nästan ofattbar instinkt bland personer i biståndsbranschen att alltid beskriva koppen som halvtom snarare än halvfull. Men nästan alla studier visar att de flesta länder gjort oerhörda framsteg och att mer än hälften av alla länder kommer att nå målen till 2015.
Samtidigt hoppas han att tiden nu är mogen för en välinformerad debatt om hur man skall gå till väga för att ta sig framåt i utvecklingsarbetet. Det var den inte för 10–15 år sedan, då ideologiskt färgade föreställningar om olika utvecklingsmodeller gjorde det omöjligt för de olika aktörerna att komma överens. En viktig del är att nu involvera den privata sektorn när man utformar utvecklingsstrategier.

– Man kan inte enbart förlita sig på bistånd, utan måste också fokusera på tillväxtens källor. Då kan regeringar få in mer pengar och finansiera sin välfärd på egen hand. Men då behövs också starkare institutioner och bättre infrastruktur. Dessa saker har blivit betydligt mer framträdande i diskussionen om hur vi når utveckling, menar Malloch-Brown.

Klimatkrisen är en utmaning som riskerar att omintetgöra stora delar av de framsteg som faktiskt gjorts. I dag har Afrika potential att vara världens kornbod. Men om 20 år är den möjligheten borta på grund av den globala uppvärmningen och dess konsekvenser för möjligheten att bedriva jordbruk där, säger han.

– Vi måste försöka mejsla ut en gemensam syn på utveckling och på de saker som är nödvändiga för att vi ska nå målen – från institutioner till klimat till infrastruktur. Det kommer att hjälpa oss att flytta fram positionerna och ta oss vidare i arbetet.

Men den enskilt största utmaningen mot globalt välstånd och stabilitet är, enligt Malloch-Brown, de djupa klyftorna mellan fattiga och rika. Både inom och mellan länder, som den globala ekonomin skapar om den lämnas oreglerad. I dag är nationella och globala eliter rikare i förhållande till den övriga befolkningen än vad de varit på hundra år, samtidigt som Europa och andra delar av världen tampas med rekordhög arbetslöshet bland unga. Detta, menar han, håller på att skapa en politiskt ohållbar situation.

– Tidigare trodde världens ledare att den växande ojämlikheten var en acceptabel bieffekt av en i övrigt lyckad modell, där en liberaliserad världsmarknad skapat ett en väldig tsunami av tillväxt. Det är först nu som mer eftertänksamma människor börjar inse att det inte alls är acceptabelt, och att om vi inte tar tag i de här problemen så kommer världen att bli ännu mer instabil och konfliktfylld.

– Men att ta sig an global orättvisa är politiskt sett mycket svårare än att bekämpa fattigdom, fortsätter han. De rika är ofta emot alla förändringar som ämnar att minska klyftorna. De ser det som ett hinder för deras möjligheter att göra affärer och maximera sin avkastning. Så ojämlikhet har fortfarande väldigt starka supportrar.

Axel Salomonsson

Tip a Friend heading