Go to main navigation

Kambodja

Växande protester mot ”landgrabbing”

Trots att äganderätten har ett starkt lagskydd i Kambodja har regeringens expropriering av mark ökat de senaste åren. Sedan 2002 beräknas 300 000 människor ha blivit tvingade från sina hem. Men detta har också lett till en gräsrotsmobilisering mot ”landgrabbing” runtom i landet.

 – Någonting har förändrats. Folk kan inte vara tysta längre. De är redo att slåss för sina rättigheter, säger Ee Sarom på Sahmakum Teang Tnaut, en kambodjansk organisation som arbetar för rätten till bostad.

Sarom har blivit inbjuden till organisationen Civil Rights Defenders i Stockholm för att berätta om kampanjen Free the 15 (Frige de 15), som via internet och Youtube fått global spridning. Kampanjen ledde till att 15 aktivister som protesterat mot regeringens avhysningar frigavs ur fängelset och att 800 familjer som hotats av vräkning nu får bo kvar i området Boeung Kak i huvudstaden Phnom Penh.

Markövertagande och tvångsvräkningar har accelererat sedan 2008. Finanskrisen gjorde mark till en ny spekulationsvara efter det att bostadsbubblan sprack och priset på mark ökade kraftigt.

 Människorättsgrupper i Kambodja uppskattar att 60 000 människor blev avhysta från sina hem bara under 2011. Regeringen säljer eller leasar ut marken till företag som använder den för skogsavverkning, gruvdrift eller jordbruksproduktion. De bosatta får välja mellan att flytta till ett nytt område som oftast ligger långt från vägar, skolor och sjukhus, eller att få en liten summa pengar för sin markbit – långt under marknadspriset.

Många människor tvingas söka sig till slumområden i städerna för att kunna överleva. Även om markövertagandet är olagligt så hjälper varken rättsväsendet eller de lokala myndigheterna invånarna, utan är på regeringens sida – korruptionen är utbredd.

– De flesta storföretag som är inblandade i ”landgrabbing” ägs av mäktiga personer i regeringen. De högt uppsatta är som en familj, säger Sarom.

Enligt Civil Right Defenders har situationen för medborgerliga och politiska rättigheter i Kambodja försämrats de senaste åren. Få är de som öppet vågar ifrågasätta regeringens olagliga landövertaganden. De som ändå talar ut blir hotade.

Som Ee Sarom efter att han deltagit i ett radioprogram och berättat om Free the 15 kampanjen.

– När jag kom ut från studion stod två beväpnade män och väntade på mig. De hotade mig och sa att de skulle skära halsen av mig om jag fortsatte att ställa till problem. Många organisationer i landet vågar inte kritisera regeringens övergrepp. De är rädda att de då inte ska få fortsätta sitt arbete i landet.

– Detta gäller tråkigt nog även stora utländska och internationella organisationer, säger Sarom. SIDA sade till exempel inte ett ord under hela den 33 dagar långa Free the 15 kampanjen. FN höll också tyst. De borde trätt fram och stöttat oss, är inte det deras jobb? frågar han.

 Aktivismen har tidigare varit svag bland Kambodjas gräsrötter, men nu har människor börjat protestera på allvar.

– De ser andra som protesterar och det inspirerar dem. IT i Kambodja har spritt sig dramatiskt, folk har nu tillgång till facebook och andra sociala medier. Människor postar vad som verkligen händer, fortsätter Ee Sarom.

– Så var det i Boeung Kak, när jag lade upp en bild som visade hur de kvinnliga demonstranterna blev slagna av poliserna. Bara ett par minuter senare hade bilden spritt sig bland 100-tals personer på nätet, den dök upp överallt. Tidigare hade staten total kontroll över propagandamedlen, men nu har vi våra egna verktyg.

Tror du människor i dag tror på att de kan påverka situationen, mer än vad de gjorde för några år sedan?

– Ja, efter att ha sett vad som hände under den arabiska våren så har folk fått nytt hopp. Det sades att Khaddafi aldrig skulle kunna störtas, att han hade för många vapen. Men nu kan vi se att det är möjligt att vinna.

– Alla i regeringen är inte dåliga. Det fanns de som stödde våran kampanj Free the 15, men de är i minoritet, så vad kan de göra? frågar han.

Hur ser du på framtiden i Kambodja när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter?

– Situationen kommer knappast förbättras. Vår demokrati är svag och oppositionen maktlös. Det finns ingen debatt i parlamentet om några riktiga frågor, så det är ingen riktig demokrati, säger han bekymrat och tittar ned. Men så lyfter han blicken igen:

– Men jag tror att protesterna bara kommer att växa. Folk är inte rädda längre. De säger: Om inte vi gör det, vem kommer då att göra det åt oss? säger han och ler.

Axel Salomonsson

Se filmen om kampanjen Free the 15: http://freethe15.wordpress.com/2012/07/26/video-flowers-of-freedom/

Tip a Friend heading