Go to main navigation
Naly Pilorge

Foto: Frida Svensson

Landgrabbing

Hungriga investerare köper upp Kambodjas mark

Det är kvinnorna som drabbas hårdast när inhemska eller utländska företag lägger beslag på mark i fattiga länder. Det hävdade Naly Pilorge från Kambodja när hon nyligen besökte Stockholm och talade på ett seminarium om så kallad Landgrabbing.

– Landgrabbing påverkar kvinnor allra värst eftersom att de inte har samma möjligheter som män till att migrera och lämna en plats, sade Naly Pilorge på ett seminarium arrangerat av Fian-Sverige, Forum Syd och Latinamerikagrupperna.

Naly Pilorge arbetar på organisationen LICADHO i Kambodja. En organisation som jobbar med nationella mänskliga och politiska rättigheter i landet. Hon berättade att det finns väldigt lite land kvar som människorna i Kambodja kan utnyttja. Kvinnor är de som huvudsakligen brukar marken, men de har inte samma markrättigheter som män, vilket gör dem sårbara. Sedan visade hon en film.

En grävmaskin river ett hus i Boeng Kak Lake i Kambodja, en by som numer ser ut som en arbetsplats. En kvinna gråter och ropar högt ”Var ska jag bo om ni förstör mitt hus så här”. Händelsen utspelade sig 2011 och ledde till protester. Filmen visar hur kvinnor står utanför myndigheterna och protesterar. Polisen möter dem med våld, och flera kvinnor fängslas.

 – Den här filmen visar på att landgrabbing sträcker sig längre än till att människor förlorar sina hus och sin mark. De får sina rättigheter kränkta och blir satta i fängelse på grund av att de framför sitt missnöje och sin åsikt, berättade Naly Pilorge efter filmen.

Naly Pilorge, Yeng Virak och Ee Sarom jobbar på olika organisationer i Kambodja där de försöker att förhindra landgrabbing.

Incidenten i Boeng Kak Lake 2011 ledde till att Världsbanken tillfälligt frös alla pengar till landet, men några större förbättringar har inte skett. Yeng Virak förklarade att socker är den mest lukrativa exportvaran. Han ansåg att investeringarna snarare är till för export än för hemmamarknad, och att de inte bidrar till att mätta befolkningen.

 – I Kambodja är 20 procent av människorna landlösa och ytterligare 20 procent är landfattiga. Som landfattig räknas en människa som inte har mer än en hektar mark och att överleva på en hektar går inte. När EU 2009 släppte på exporttullarna från Kambodja blev situationen värre förklarade Sarom.

 – Alla som investerar eller ger pengar till Kambodja måste utvärdera ordentligt och framför allt måste samarbetet med det civila samhället utvecklas. Pengar som ges direkt till regeringen kommer inte att gå till de allra fattigaste, sade Sarom.

Nilay Pilorge höll med.

 – Sverige måste ställa höga krav på Kambodjas regering. Det är viktigt att Sverige och Sida inte bara jobbar med att ge pengar direkt till regeringen i Kambodja. Att samarbeta med organisationer i Kambodja och skapa ett partnerskap är ett bra alternativ, sade hon.

 Kenneth Hermele, utvecklingsekonom och policyrådgivare på Forum Syd berättade att nya länder har börjat ägna sig åt landgrabbing, däribland Sydkorea och Saudiarabien, men han poängterade också att det är viktigt att vi inte glömmer de gamla länderna som fortfarande investerar, till exempel EU och Kina.

– Det finns länder där mer mark är investerat än vad som inte är och varje år tas åtminstone 10 miljoner hektar i beslag, sade Hermele.

Camilla Göth

Tip a Friend heading