Go to main navigation

Människorättsförsvarare:

"Vi måste sätta press på regimer"

I flera länder skärps lagstiftningen för utländska oberoende organisationer, så kallade NGOer. I Uganda är man på väg att stifta en lag där regeringen ska ”guida och reglera organisationers verksamheter”. I Ryssland har lagarna skärpts och polisen gjort husrannsakan mot flera av landets fristående organisationer.

I mitten av mars rapporterade Human Rights Watch om 40 muslimer som mördats i Burma. I Egypten har en ny lag lagts fram där all verksamhet utförd av NGOs måste godkännas av en statlig kommité. Två av ett otal exempel på när mänskliga rättigheter inskränks på olika håll i världen.

– Det är viktigt att trycka tillbaka den här sortens utvecklingar hos regeringar. Det blir en lång och svår kamp. Men när den andra sidan upprustar, då måste vi också göra det, sade Carl Gershman, ordförande för National Endowment for Demoracy, en stiftelse som arbetar med att stärka demokratiska institutioner runtom i världen.

Tillsammans med människorättsförsvarare från hela världen var han i förra veckan inbjuden till konferensen Defenders Days i Stockholm, arrangerad av organisationen Civil Rights Defenders.

Gershman diskuterade frågan om att ”att stödja människorättsförsvarare i förtryckande samhällen” tillsammans med Christine Dang, människorättsförsvarare i exil från Vietnam som nu arbetar på PEN i Kanada, Farid Tukhbatullin, ordförande i Turkmen Initiative for Human Rights och Margret Sekaggya, FNs särskilda rapportör om människorättsförsvarare.

– Om människor protesterar mot regimen blir de fängslade eller satta på psykkliniker och deras barn blir avstängda från skolan. Turkmenistan är ett mardrömsexempel på en regim helt utan fri press, NGOer eller opposition, sade Tukhbatullin.

Trots svårigheterna har han lyckats bevaka regimen inifrån i tio år. Han har läckt dokument till kollegor utanför landet som använt det till att skriva rapporter.

– Vi publicerar information i landet på turkmen, det finns de som jobbar undercover även om vi är få, fortsatte Tukhbatullin.

Christine Dang började som aktivist i Vietnam redan vid 16 års ålder.

– Det var få kvinnor som engagerade sig i mänskliga rättigheter då. Det är accepterat att uttrycka sig hemma vid köksbordet, men en helt annan sak att protestera ute på gatorna. Jag började se mitt folks lidande och ifrågasatte det omöjliga, berättade Dang.

 I dag lever hon i exil i Kanada men följer vad som händer i hemlandet.

– Bilden av Vietnam i väst är tudelad. Dels den av västerländsk turism, men också bilden av en regim som attackerar människorättsförsvarare. I mars satte de en bloggare i fängelse utan rättegång.

Dang kom också med konkreta förslag på vad anhöriga och det internationella samfundet kan göra för att stötta en utsatt aktivist.

– Man behöver tillgång till resurser, som mobiloperatörer som verkar utanför landets lagar, sade hon.

Att det internationella samfundet direkt måste få information om vad som hänt om en människorättsförsvarare misshandlas eller anhålls var ett budskap från flera av dem som medverkade i panelen.

 Av samma anledning lanserade Civil Rights Defenders ”Natalia Project” under konferensen. Ett armband som också fungerar som ett larm till utomstående om en människorättsförsvarare blir attackerad.

Många regimer vill inte få negativ publicitet riktad mot sig.

– Vi måste fortsätta påminna världen om att människorättsförsvarare sitter bakom galler. Hoppet är det bästa verktyget att för att stödja dem, avslutade Dang.

Mia Laurén

Läs intervju med Natasa Kandic, som fick "Civil rights defender of the year awards".

Tip a Friend heading