Go to main navigation
Kenya farmer

Jordbruket har förblivit ryggraden i den kenyanska ekonomin, trots att landets småbönder ofta har mycket magra inkomster. 

Foto: Neil Palmer (CIAT)/Flickr

NYHET

Kenya blir ett medelinkomstland - men fattigdomen består

Nyligen tog Kenya klivet från låginkomstland till medelinkomstland, efter att metoderna för att räkna ut landets bruttonationalprodukt förändrats. Men den ändrade statusen innebär inte mer mat på bordet för dem som tvingas lägga sig hungriga - och frågan är hur den kommer att påverka biståndet till landet.

Enligt de nya beräkningarna ligger Kenyas medelinkomst per capita nu på 1 160 dollar, istället för 840 dollar, den siffra som gällde tidigare. Enligt Världsbankens definition innebär detta att Kenya hamnar över de 1 036 dollar som gäller för att ett land ska klassas som ett medelinkomstland. 

Den nya beräkningen innebär samtidigt att Kenya går från att vara Afrikas tolfte till nionde största ekonomi. 

För många av landets fattiga småbönder känns det dock inte som att utvecklingen har gått framåt. 

– Jag funderar på att helt överge jordbruket. För varje skördesäsong minskar mina inkomster, säger kaffeodlaren Gabriel Kimwaki från Nyeri i centrala Kenya. 

Han är inte ensam om sina erfarenheter, enligt Francis Njuguna, som arbetar för de lokala jordbruksmyndigheterna. 

Samtidigt förblir jordbruket landets viktigaste ekonomiska sektor. Enligt landets statistikbyrå stod den för en fjärdedel av landets bruttonationalprodukt under förra året, och det är i första hand småbönder som Gabriel Kimwaki som står för minst 75 procent av jordbruksproduktionen. 

Den politiske analytikern Ted Ndebu menar att det är positivt att Kenya nu blivit ett medelinkomstland. 

– Men det innebär inte att Kenya är rikt eller att de sociala och ekonomiska utmaningarna är avklarade, säger han till IPS. 

Världsbankens siffror visar att över 40 procent av landets dryga 44 miljoner invånare fortfarande lever i fattigdom. Kenyas tillväxt ligger på 5,7 procent. Men Ted Ndebu påpekar att det är långt under den tioprocentiga tillväxttakt som varit landets målsättning. 

Den ekonomiske analytikern Jason Braganza menar att förändringen av siffrorna för landets bruttonationalprodukt bara handlar om hur statistik sammanställs. 

– Det ger en förbättrad förståelse av vår ekonomi, men förändrar ingenting när det gäller fattigdomsnivåerna och betyder inte att färre människor tvingas gå till sängs hungriga. 

För att komma tillrätta med fattigdomen krävs det mer än ekonomisk tillväxt, enligt Jason Braganza. 

– Tillväxten måste följas av utveckling. Det är genom utveckling som fattigdomen minskar - i form av förbättrad utbildning, sjukvård, fler arbetstillfällen och så vidare, säger Jason Braganza. 

Han menar trots detta att det nya sättet att beräkna landets BNP kan bli betydelsefullt. 

– Detta eftersom resultaten kan användas för att skynda på utvecklingen och för att förbättra människors levnadsstandard.

 Men en annan effekt av att landet nu går från att vara ett låginkomst- till ett medelinkomstland kan vara att de biståndsgivande länderna ser på Kenya med andra ögon. Jason Lakin, landschef för International Budget Partnership i Kenya, påpekar att givarländerna på senare år riktat sitt stöd till de allra fattigaste länderna i världen, och att ett land som klassas som medelinkomstland därför riskerar att bli lägre prioriterat. 

Även om det utländska biståndet bara står för mellan sju och tio procent av landets budget så menar Jason Braganza att dessa intäkter är av stor betydelse. 

– Biståndspengarna är mycket viktiga eftersom de finansierar avgörande sektorer som hälsovård, jordbruk och utbildning, säger han. 

Ted Ndebu påpekar samtidigt att det vid sidan av det bistånd som når statsbudgeten även bedrivs viktiga insatser av ickestatliga organisationer, som kompletterar statliga satsningar.

 

Miriam Gathigah/IPS

Tip a Friend heading