Go to main navigation
Abeba Aregawi

Foto: Sofia Runarsdotter

Fika med Abeba Aregawi

Det finns en kärlek i löpningen

Regnet har lättat lite när Abeba Aregawi och hennes make och tränare Henok Weldegebriel kommer gående under ett stort paraply. OmVärlden har stämt träff med löparvärldens nya stjärnskott i Hagaparken för att ta en morgonfika.

Klockan är bara nio och caféerna har inte öppnat än, så vi har tagit med termosar med te och kaffe. Det är nästan folktomt när vi slår oss ner utanför Koppartälten, på träbänkar som är blöta efter nattens oväder. Abeba har träningskläder under jackan och håret är uppsatt i små flätor längs med huvudet. Hon ler försiktigt när hon hälsar.

Sedan 22-åringen blev svensk medborgare sommaren 2012 har hon hunnit vinna många tävlingar runt om i världen. I början tävlade hon i 800 meter men bytte sedan till att främst springa 1500-meterslopp. Första gången Abeba representerade Sverige slog hon svenskt inomhusrekord och var då 12 hundradelar från världsrekordet.

Hon funderar länge och räknar tyst på fingrarna. Efter en stund kommer hon fram till att det måste vara sex år sedan hon vann skoltävlingen i Etiopien som blev startskottet för löpningen.

– Jag kände med en gång att det är det jag vill hålla på med. Det finns en kärlek i löpning som jag tycker om.

Under vinterhalvåret spenderar hon mycket tid i sin hemby Adigrat i norra Etiopien. Där växte hon upp med sina föräldrar och tre syskon som alltid uppmuntrar henne i löpningen. När hon var yngre tyckte hon mycket om att laga mat och hjälpa sin mamma i hushållsarbetet. Byn Adigrat ligger på landsbygden och familjen äger några får, kor och mark som de odlar på. Landets höga höjder och miljön runtomkring ger bra förutsättningar för löpträning.

När hon är i Sverige är det här i Hagaparken som hon vanligtvis tränar två gånger om dagen, varje dag. Men den här morgonen har hon tagit det lugnt. De senaste två veckorna har hon hunnit med tävlingar i såväl New York som Doha och Rom. Kvällen innan gick flyget från nederländska Hengelo tillbaka till Sverige.

– Det kan vara bra att vila någon dag. Kanske vi springer lite i kväll, säger Henok Weldegebriel.

Han har följt med för att hjälpa till att tolka. Träningen och allt resande gör det svårt för Abeba att hinna öva på svenskan. När hon är i Etiopien har hon en svenskalärare som hjälper henne, men det finns inte alltid tid.

– Efter två träningspass om dagen blir jag ganska trött, berättar hon.

Det var 2008 på ett träningsläger i hemlandet som Abeba Aregawi träffade Henok Weldegebriel. Han är också från Etiopien, men har bott i Sverige sedan tio års ålder. När jag frågar mer om deras första möte ler båda blygt och säger att de bara började prata med varandra. Samtalen ledde till giftermål och ett år senare flyttade hon med honom till Sverige. Hon tyckte inte att det var svårt att komma till ett nytt land.

– Jag trivs här. Det finns en speciell trygghet i Sverige och jag kände att jag ville bo här.

Men hon ser ändå att intresset för löpning generellt är större i Etiopien än i Sverige. Även om det finns många andra sporter också så är den en sorts tradition. 

– Där finns många stora löpare. Och alla vill bli stjärnor.

Trots framgångarna är Abeba tillbakadragen, nästan lite skygg. Hon ler försynt och tittar ner i bordet när jag undrar vad hon skulle göra om hon inte höll på med löpning.

– Kanske driva en egen butik.

Hon svarar tyst på frågorna och pratar inte så mycket om sin uppväxt eller flytten till Sverige. Men hon tror att idrotten erbjuder möjligheter för unga människor, speciellt i Etiopien.

– Det är ett fattigt land. För många människor är sporten den enda utvägen till ett bättre liv, och om man har talang så är det vanligt att gå med i en klubb och satsa väldigt hårt.

I Etiopien är möjligheterna att utvecklas inom löpningen stora. Den kräver ingen dyr utrustning och människor springer ofta barfota från tidig ålder, vilket stärker fötterna. Landet har också flera kända världsstjärnor som har blivit förebilder för många unga och som visar att det går att ta sig ur fattigdom. Några exempel är
Abebe Bikila som tog två OS-guld på 60-talet, och Haile Gebrselassie som dominerade långdistanslöpningen på 90-talet.

Både Abeba och hennes syskon har gått lite i skolan i hennes hemby. Men det är många där som inte har råd att studera. Därför vill hon gärna arbeta för att andra barn ska få möjlighet att också gå i skolan.

– De behöver uppmuntran och någon att se upp till.

Själv drömmer Abeba om OS-guld, men det närmaste målet är att vinna sommarens världsmästerskap i Moskva och Finnkampen i Stockholm i september. Om några timmar ska hon på presskonferens med landslaget och trots det blyga intrycket hon ger säger hon att hon inte har något emot uppmärksamheten.

– Det är mig det är jobbigt för som ska ta hand om allt, inflikar Henok och skrattar.

Det har slutat att regna. Så fort Koppartältens café i Hagaparken öppnar portarna strömmar folk till. Paret ska promenera hem.

– Vi bodde på Södermalm förut, men nu bor vi i Solna så det är inte så långt bort, förklarar Henok Weldegebriel.

Innan vi går undrar jag vad Abeba Aregawi brukar göra de stunder då hon inte tränar, och hon berättar att hon tycker om att gå i kyrkan.

– Min tro är viktig för löpningen. Ja, inte bara då, utan för hälsan och allt annat i livet också. 

  Frida Svensson  

 

Abeba Aregawi

Ålder: 23

Bor: Stockholm och Addis Abeba.

Familj: Gift med Henok Weldegebriel som hon bor med i Sverige. I Etiopien bor hennes mamma, pappa och tre syskon.

Klubb: Hammarby IF Friidrott.

Tränar: Två gånger om dagen.

Äter gärna: Pasta, ris och ett pannkaksliknande tunnbröd som heter Injera.

Fikar: Termoste

Tip a Friend heading