Go to main navigation
Wirathu

Foto: Jonas Gratzer

Wirathu

Foto: Jonas Gratzer

Intervju Ashin Wirathu

Med hat i sinnet

Buddismen är känd för sin pacifism och tolerans. Men i Burma har munkarna en framträdande roll i det senaste årets våg av antimuslimsk propaganda. I Mandalay har OmVärlden mött Wirathu, kanske den ivrigaste uppviglaren av det brutala våld som skakar landet.

En gigantisk affisch med groteska bilder hänger utanför Burmas just nu mest kände buddistiske munks spartanska bostad och privata lärosal i Masoeyaneklostret i Mandalay. Spräckta skallar och uppsprättade magar – bilderna uppges visa buddister som fallit offer för muslimska extremister, som en ständig påminnelse för de närmare 3000 unga lärjungarna här i ett av landets största kloster. Med blicken fäst på affischen vandrar Ashin Wirathu fram och tillbaka på gårdsplanen försjunken i en av sina meditationsrutiner. Han tillåter sig att stanna upp då och då, när civila buddister på besök faller på knä och pressar överkroppen och handflatorna mot marken framför den andlige ledarens fötter för att söka hans välsignelse.

– Min filosofi är ett budskap om fred, men framför allt handlar den om att värna vår religion, vårt folk och vår nation mot dem som vill ockupera oss, säger Wirathu när han sitter i lärosalen framför helfigursporträtten av honom själv.

Han fortsätter, med ett avväpnande leende:

– Nationalism är viktigare än demokrati för vårt samhälle. Vi ska inte kopiera någon västerländsk modell. Demokrati får, i sådana fall, komma efter att vi utbildat vårt folk i nationalistiskt tänkande.

Ett år efter att president Thein Seins kvasicivila regering öppnade för reformer mot demokrati efter ett halvt sekels militärdiktatur i Burma bröt en våg av antimuslimskt våld ut i landet. Hundratals muslimska burmeser, och ett betydligt färre antal buddister, har massakrerats i sammandrabbningar som började i delstaten Rakhine, i västra Burma, i juni 2012.

Våldet mot rohingya, Rakhines muslimska minoritetsfolk, var brutalt och skoningslöst. Hundratals människor – kvinnor, män, gamla och barn – avrättades med machetes och svärd, brändes ihjäl levande, av massiva mobbar. Buddistiska munkar deltog i övervåldet som tvingade omkring 140000 rohingya in i flyktingläger. Fråntagna medborgarskapet har familjer, som i de flesta fall under många generationer levt i Burma, försatts i ett humanitärt katastrofläge, där de nekas läkarvård och tillräckliga förnödenheter.

I sin mörkröda klädnad utstrålar Wirathu det lugn och den harmoni som är att förvänta av en buddistisk munk. Med sina ultranationalistiska predikningar har 45-åringen blivit en ledargestalt för en radikaliserad grupp inom buddismen, och även för många vanliga, fattiga och outbildade buddistiska burmeser.

Redan 2003 dömdes han till 25 års fängelse för sina antimuslimska tal, och misstänkta inblandning i en massaker i hans hemby då minst tio muslimer dödades. Han benådades av presidenten i januari 2012, och släpptes fri från Myitkyinarfängelset i delstaten Kachin.

I lugna ordalag börjar Wirathu måla upp den hotbild som han anser att Burmas muslimer, som uppgår till fyra-fem procent av landets totala befolkning, utgör mot buddismen.

– De muslimska männen försöker gifta sig med buddistiska kvinnor för att konvertera dem till islam. Muslimerna förökar sig snabbt.

Som nummer sju av 20 ledande munkar har Wirathu skapat sig en maktbas i det sprudlande Masoeyaneklostret. Vi följer honom till en lärosal där han hälsas vördnadsfullt av ett 50-tal unga blivande munkar. Han blickar ut över församlingen och säger nöjt till oss, med samma pojkaktiga leende:

– Det här är del av min 969-armé, med pennor – inga vapen.

Som en av grundarna av den ökända 969-rörelsen uppmanar Wirathu buddisterna att bland annat endast handla i buddistiska butiker, undvika giftermål med muslimer, och att inte hyra ut eller sälja fastigheter och mark till muslimer. Budskapet uppfattas av många som en apartheidliknande kampanj. Siffrorna 969 refererar i tur och ordning till Buddha, hans lära och munkarnas brödraskap. Runt om i landet ses 969:s logotyp uppklistrad i skyltfönster och taxibilars vindrutor

– Nu finns rörelsen i hela landet, säger Wirathu stolt, och vägrar konsekvent medge att 969 har någon som helst koppling till våldet som skakar Burma:
– Vår rörelse har inga budskap som uppmanar till våldsamma handlingar.

Många ser dig som en religiös fanatiker. Vad vill du säga till dem?

– Jag uppmanar alla att komma till mig och höra vad jag har att säga. Då kommer de att förstå.

I Meiktila, ungefär två timmars bilfärd söder om Mandalay, möter vi muslimska burmeser som lever i skräck. I staden skedde i mars de hittills mest omfattande massakrerna efter förra årets våldsutbrott i Rakhine. Chocktillståndet har inte släppt hos de familjer som skärrade berättar för oss om hur deras söner mördades av mobben som drog fram. De vittnar om hur trakasserierna fortsätter.

 Deras försörjningsmöjligheter har strypts i takt med att 969-rörelsens inflytande ökat. Folk skriker ”kalar”, ett burmesiskt mycket nedvärderande skällsord för utlänningar, efter dem och stenar kastas in genom deras fönster nattetid. 969 har ofta sprayats på vad som finns kvar av de tusentals muslimska fastigheter som brändes ned under upploppen.

Även i Mandalay går spänningen att ta på. Våra kontakter bland stadens muslimer, av säkerhetsskäl skyddar vi deras identiteter, berättar hur de sedan många år tvingats donera pengar, bilar och annat vid buddistiska högtider och fester. Vi ser hur unga män kör runt på mopeder med den buddistiska flaggan, skrikande antimuslimska slagord.

– De vill provocera fram bråk. För att sedan kunna säga att det var vi som började, säger en 25-årig muslimsk man till oss.

Vi pratar även med ”vanliga” buddistiska Mandalaybor på gatan. Tha Zin Myint, en taxichaufför i 40-årsåldern, får något lyriskt i ögonen när Wirathus namn kommer på tal:

– Han är fantastisk, en mycket intelligent man.

Tha Zin Myint beskriver hur munken för en tid sedan medlade med de lokala myndigheterna i en dispyt om ett landområde utanför Mandalay varifrån den här taxichaufförens släkt höll på att bli ivägkörd.

– Om inte Wirathu fört vår talan hade min släkt garanterat levt i Mandalays slum nu.

Wirathus nationalextremistiska budskap säger sig Tha Zin Myint inte känna till.

Så vem är han egentligen? Mannen som en vecka efter att vi träffat honom pryder Time Magazines omslag som The Face of Buddhist Terror.

Han föddes 1968 i den lilla byn Kyaukse ungefär sex mil söder om Mandalay, samma hemtrakt som Burmas ökände diktator Than Shwe, som styrde landet från 1992 fram till 2011 då president Thein Sein installerades. Genom olika kontakter, som inte vill framträda med namn, får vi uppgifter som kanske kan bidra till att måla bilden av Wirathus figur. Han växte upp som mellanbarn med sju syskon i en fattig familj där alla fick bidra i arbetet på gården. Han äntrade Sangha, munkarnas brödraskap, som lekman, vid 16 års ålder, och har alltså inte skolats i buddismens lära redan från barndomen.

– Generellt sett är munkar som blir det vid senare ålder mer liberala i sitt utövande, och även mer involverade i sociala och politiska frågor. De kan ofta också utvecklas till mer anarkistiska individer som är svårare att kontrollera. Wirathu tillhör den kategorin, säger en källa med inblick i munkens liv.

– Han njuter av uppmärksamheten, han vill bli en celebritet, säger en annan.

Wirathu är full av motstridigheter. Han beskriver sig som en väktare av mänskliga rättigheter, samtidigt som han uttalat stöder lagen att rohingya i Rakhine bara får föda två barn per familj. Han säger att Mahatma Gandhi och Martin Luther King är hans förebilder, för att sedan berätta hur han inspireras av högerextrema organisationer som English Defence Leauge.

 Enligt Wirathus uppfattning styr islamistiska extremister allt från världspolitiken till de stora medierna. Han har kryptiskt kallats ”Burmas bin Ladin”, men det är inte ett självpåtaget epitet, fnyser han:

– Det är mina fiender som vill förminska mig, genom att kalla mig – ett lejon – för en räv, en vildhund.

Kan uppgiften att hans mamma lämnade den fattiga familjen för ett liv med en muslimsk man ha lagt grunden för hans syn på islam? Den frågan får vi aldrig svar på. Wirathu säger att det, enligt buddistens tro på reinkarnation, är ”kraften från hans tidigare liv” som gett honom kallet att sprida läran om Buddha och nationalismen.

Khin Zaw Win, en demokratikämpe och politisk analytiker i landets största stad Rangoon, satt under 15 år fängslad som politisk fånge.

– Wirathu är en skam för buddismen. Vad vi ser är en demagog som manipulerar ett samhälle som formats av förtryck, isolering, fattigdom och auktoritärt ledarskap. I den här kontexten blir en sådan man extra farlig, eftersom hela nationen Burma är hårt sargad av diktaturen, säger Khin Zaw Win.

Wirathu och 969-rörelsen har ännu inte till fullo slagit igenom i de breda folklagren, fortsätter han. Men deras makt växer:

– En munk som suttit fängslad uppnår en viss status. Och Wirathu använder det till att spela på den mörka sidan av buddisternas psyke, säger han.

En kväll i Mandalay förbyts fotografen Jonas samtal med en buddistisk man plötsligt till en mycket hotfull situation. När mannen får veta vad som fört oss till staden tar han en bild av Jonas med sin telefon och säger:

– Du ska radera alla dina minneskort i dina kameror. Ni ska inte skriva någon skit om Wirathu. Om jag får veta att ni fortsätter röra er bland muslimer kan jag få er dödade inom två timmar.

En annan sen kväll hämtar våra muslimska kontaktpersoner upp oss vid vårt hotell. Vi sitter bak på deras mopeder och kryssar fram i trafiken på Mandalays gator. Efter långa omvägar, för att våra guider ska försäkra sig om att ingen följer efter, når vi ett muslimskt kafé.

Stämningen är hoppfullt uppsluppen när vi sätter oss i ett ostört hörn några trappor upp. De har kommit över en film som ska visa Wirathu hålla en detaljerad predikan om vad som krävs för att utrota muslimerna i Mandalay. Är det här det slutgiltiga beviset, som i myndigheternas hand ska leda till gripandet av munken? En laptop ställs på bordet och dvd:n matas in. Men besvikelsen infinner sig snart. På skärmen ses en märkbart yngre Wirathu tala. Det är uppenbart att filmen är flera år gammal, och dess innehåll lär knappast hålla för det som muslimerna önskar. Men det Wirathu säger vittnar likväl om hans filosofi. I en upphöjd talarstol predikar han, inför hundratals unga munkar:

– Jag har en plan för hur vi ska lösa problemen med muslimerna i Mandalay, precis som CIA och Mossad. De ska inte ha något att äta – jag ser till det. De ska inte ha någonstans att bo – jag ser till det. Jag ska leda – följer ni mig?

Församlingens svar är ett enhälligt och massivt:

– JA!  

Kalle Bergbom  

Tip a Friend heading