Go to main navigation
Jon Lomøy

Jon Lomøy på plats i Paris.

Foto: Bruno Levy

Jon Lomøy

”Biståndet får inte bara handla om sådant som är lätt att mäta”

Sedan drygt ett år sitter norske Jon Lomøy som direktör för OECD:s biståndskommitté Dac i Paris. Med OmVärlden talar han om skillnaderna mellan svenskt och norskt bistånd, sina idéer om det globala utvecklingssamarbetets framtid, och modern afrikansk konst.

Utveckling kan ta sig många olika uttryck och formerna för biståndet är inte statiska. Men så länge reglerna ser ut som de gör ska man hålla sig till dem och de kan inte ändras förrän efter 2015.

Det påpekar Jon Lomøy när OmVärlden frågar hur han reagerar på tankar som förs fram från olika biståndsgivare, bland annat den svenska regeringen, om att det behövs nya former för biståndet.

– Definitionen av bistånd är inget statiskt fenomen.

Det ska bestå av tre kärnelement: bekämpa fattigdom, vara utvecklingsfrämjande och ha ett element av gåva. Detta har legat fast hela tiden, men inom dem har de tekniska definitionerna ändrats av och till. Nu gäller dagens regler till 2015 och om något ska ändras så får det ske därefter.

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson vill att det privata näringslivet ska spela en större roll än hittills. Frågan är om detta är förenligt med Dacs regler som betonar att biståndet ska vara obundet. Men enligt Dac-chefen är det inget nytt att använda biståndspengar till utveckling av privat sektor. Det görs av de flesta givarländer och Sverige har ju länge haft Swedfund, påpekar han.

Jon Lomøy ser heller ingen konflikt mellan kravet på obundet bistånd och ökat deltagande från det privata näringslivet.

– Obundet bistånd är en förpliktelse som Dac-länderna har påtagit sig, men vi har inte registrerat att svenska myndigheter önskar frångå dessa förpliktelser. Skulle det ske får vi ta en diskussion om det senare, säger han.

Dac-chefen välkomnar också att det kommer in nya aktörer på biståndsarenan, det gäller även länder i den så kallade syd-syd-dialogen som står utanför OECD och inte omfattas av Dac-reglerna. Eller nya, förresten – i till exempel Kinas fall rör det sig om ett land som gett bistånd längre än vad Dac har funnits.

– Man glömmer lätt att medan Dac blir 50 år i år så firar det kinesiska biståndet sitt 60-årsjubileum. Den största infrastrukturinvesteringen som gjorts i Afrika efter kolonialtiden är Tazarejärnvägen mellan Tanzania och Zambia som kineserna byggde på 70-talet, säger Jon Lomøy.

Den norske Dac-chefen är trots sin position något av en doldis i biståndsdebatten. I internationella sammanhang får han ofta finna sig i att heta Lomoy utan norskt ø. Han föddes för snart 60 år sedan på den lilla ön Lomøy vid polcirkeln, som hans förfäder tagit till familjenamn, och han har gjort en lång resa innan han tillträdde som direktör för Dac i Paris 2010. På vägen dit har Jon Lomøy avverkat flera ledande befattningar inom Norad och norska UD och han har varit norsk ambassadör i Zambia och Tanzania.

Nu har han alltså hamnat på OECD:s högkvarter i Paris – staden som gett namn åt den Parisagenda som varit rättesnöre för det internationella utvecklingssamarbetet sedan 2005.

– Utvärderingen av Parisagendan visar att vi är på rätt väg när det gäller åtgärder vi identifierat som måste göras för att lyckas bättre med utvecklingssamarbetet, säger han.

Det handlar till exempel om att biståndet inte kan fungera utan nationellt ägarskap, fokus på resultat, förstärkning av ländernas egna system och mer öppenhet om deras egna utvecklingsplaner.

– En annan viktig konklusion är att det har lett till förändringar.

Sättet att arbeta i till exempel Tanzania har ändrats dramatiskt sedan 80-talet. Nu finns biståndet redovisat i landets budget på ett sätt som det inte var tidigare. Genomförandeländernas engagemang i Parisagendan är ett uttryck för att också de finner de här kriterierna viktiga.

Jon Lomøy avbryter sig för en liten utvikning om terminologin.

– Vi sliter lite med vad vi ska kalla länderna. På sistone har vi börjat tala om genomförandeländer eller ”implementing countries”. Det kanske är en bättre terminologi än fattiga länder eller utvecklingsländer.

– Ett tredje budskap, fortsätter han, är att förstärkningen av ländernas egna system för planering, revision, ansvarsutkrävande och öppenhet har gått snabbare än vad givarna har lyckats följa med i.

Sedan finns det naturligtvis betydande variationer i hur långt  genomförandeländerna har kommit.

Några exempel på dessa variationer vill han dock inte ge, utan säger på sin blandning av norska och engelska:

– För en internationell organisation är naming of countries ett sensitive spørsmål.

Bengt Rolfer  

Hela intervjun med Jon Lomøy kan du läsa i OmVärlden papperstidning #8. Teckna en prenumeration här eller köp den på Pressbyrån från och med den 6 december 2011.

Namn: Jon Lomøy

Yrke: Direktör för OECD:s biståndskommitté Dac.

Bor:  I centrala Paris, hus utanför Oslo.

Familj:  Fru och tre vuxna döttrar.

Drivkraft:  Minskad fattigdom i världen.

 

Tip a Friend heading