Go to main navigation
Salil Shetty, Amnesty International

Salil Shetty, Amnesty International

Foto: Matt Writtle

"Grövsta kränkningarna sker i kollapsade stater"

Han leder världens största människorättsorganisation, ändå är han ett obekant namn för de allra flesta.

– Arbetet i kollapsade stater är en av utmaningarna för alla som arbetar med mänskliga rättigheter, säger Salil Shetty, sedan i augusti förra året generalsekreterare för Amnesty International.

Salil Shetty ger ett återhållet akademiskt intryck när jag träffar honom i Amnestys lokaler på Söder i Stockholm. Han bär mörka kostymbyxor, vit skjorta och en kofta mot den nordiska vinterkylan.

Shetty är på snabbvisit för att träffa Amnestys svenska ledning och ge stöd till en kampanj mot den svenska regeringens återsändande av irakier. Men också för att prata om Amnestys framtid. Trots att organisationen har nästan tre miljoner medlemmar i omkring 100 länder anser Shetty att de måste bli fler.

– Framför allt måste vi bli mer närvarande i utvecklingsländerna, säger han.

Vi behöver bygga en stark organisation i länder som Brasilien, Indien och Nigeria så att människor på plats gör vår research, inte bara människor som normalt arbetar i centrala London. Hela organisationens idé från starten 1961 har ju varit att enskilda medlemmar kan göra skillnad.

Möjligen är hans eget avancemang till posten som generalsekreterare ett led i den strävan. Shetty växte upp i Bangalore i Indien. Hans far var journalist, modern var aktiv i kvinnorörelsen och båda stred för daliternas, de kastlösas, rättigheter.

– Jag växte upp under 1970-talet. Det var en mycket politisk tid i Indien. Indira Gandhi införde undantagstillstånd, vilket ledde till stora kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Under de omständigheterna var det nästan omöjligt att inte engagera sig.

En vanlig invändning mot arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett västerländskt koncept som inte direkt går att applicera på Syd. Shetty menar att det ligger något i kritiken eftersom alla MR-organisationer har sin bas i den rika delen av världen.

– Demokrati kan inte tvingas på någon  utifrån men för en kvinna som torteras i ett fängelse är det en rättighetsfråga oberoende av vilket land hon lever i. Dessutom är det nästan alltid makthavarna som påstår att demokratin inte passar i just deras land. Jag är rätt säker på att Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten hävdade just den ståndpunkten.

Under sin karriär har han varit chef för Action Aid och under sju år ledde han FN:s millenniemålskampanj. Nu arbetar han på Amnesty Internationals huvudkontor i London. Förutom betydelsen av att bli större i Syd ser Shetty två utmaningar för Amnesty under de kommande åren. För det första måste man hantera den tekniska utvecklingen. Han tar WikiLeaks som exempel.

– Mycket av det WikiLeaks publicerade från Irak och Afghanistan var fakta som Amnesty redan hade avslöjat, ofta med ännu större detaljrikedom. Men mediet i sig självt, det faktum att de lägger ut all information utan analyser eller tolkning ändrar spelplanen. Det finns fördelar med det, men också risker med en sådan utveckling.

För det andra har verkligheten i flera stater ändrats. Hoten mot de mänskliga rättigheterna kommer i dag inte bara från stater eller säkerhetstjänster. De grövsta kränkningarna begås i så kallade kollapsade stater.

– Proportionellt är det fortfarande statsapparaterna som begår flest övergrepp, men även i ökande grad företag som är verksamma i komplicerade områden. I ett land som Mexiko härjar kartellerna och det finns många områden där andra non state actors kränker människors rättigheter.

Shetty menar att Amnestys arbetsmetoder i sådana områden måste inriktas mer på att verka genom FN och andra internationella organisationer, liksom genom andra NGO:er som finns på plats i kollapsade stater och konfliktområden.

– Vårt arbete handlar också om att skapa folkliga opinioner och verka i offentligheten, säger han. Å andra sidan finns det nästan alltid en stat, även i områden som tycks vara statslösa.

Problemet är ofta att staten ägnar sig åt fel saker. Att föra krig till exempel. Han vänder sig också emot dem som hävdar att ekonomiska och sociala rättigheter måste komma i första rummet i områden med stor fattigdom eller våldsamma konflikter.

– Jag har arbetat i många år med utvecklingsfrågor och för mig är det uppenbart att fattigdom och misär beror på att människor saknar civila, mänskliga rättigheter. Dessa båda områden kan inte skiljas från varandra eftersom båda handlar om fattigas rättigheter.

Jesper Bengtsson

Tip a Friend heading