Go to main navigation
Peter Eigen

Foto: Katharina Poblotzki

Peter Eigen

Foto: Katharina Poblotzki

Transparencys fader

Peter Eigen är Världsbankstjänstemannen som tröttnade på fusk och dåligt bistånd. För 20 år sedan startade han antikorruptionsorganisationen Transparency International. Till en början var hans idéer ifrågasatta – i dag lyssnar alla.

Professor Peter Eigen tar emot OmVärlden på sitt välordnade kontor på Berlins paradgata, Unter den Linden. Den ombonade miljön känns långt bort från den svält, fattigdom och förtryck som han ägnat sitt liv åt att bekämpa. Men även om han själv för länge sedan lämnade fältarbetet i Afrika och Sydamerika så är hans idéer desto mer livaktiga.

Hans skapelse, Transparency International, fyller 20 år i år. Det är världens största och mest inflytelserika antikorruptionsorganisation. Under året har hyllningarna strömmat in från världens ledare och institutioner och han har fått motta flera hedersutmärkelser.

Men Peter Eigen har inte alltid varit en hyllad man. Länge ansågs hans idéer om en värld utan korruption vara naiva och ogenomförbara. Mest kontroversiella var kanske hans tankar om att industriländerna var en stor del av problemet. Vid den tiden ansåg de flesta att utvecklingsländerna själva var skyldiga till korruptionen och att det var en del av deras kulturmönster.

Transparency Internationals historia börjar i slutet av 80-talet när Peter Eigen var chef på Världsbankens Östafrikakontor i Nairobi. Alltför ofta såg han hur stora utvecklingsprojekt sinkades på grund av den vitt spridda korruptionen. Peter Eigen blev mer och mer övertygad om att korruptionen alltid slog hårdast mot de fattiga.

Mutorna ledde ofta till att fel investeringar genomfördes i utvecklingsländerna. Korruption styrde många gånger var biståndet skulle hamna.

– De riktigt bra lokala initiativen, som rörde utbildning, hälsa och kvinnors rättigheter, hade inte en chans att konkurrera med de enorma mutorna internationella aktörer kunde ge.

Peter Eigen började misstänka att många projekt faktiskt stjälpte mer än vad de hjälpte. De bidrog till att förstöra den redan svaga demokratiska kulturen. Många av dessa storprojekt, så kallade vita elefanter, är i dag en av huvudanledningarna till att många utvecklingsländer är så skuldsatta. 



Under sin tid på Världsbanken var Peter Eigen lojal med organisationen men han brottades ständigt med korruptionsfrågorna. Inte minst i det egna hemmet.

– Min numera framlidna hustru Jutta jobbade vid tidpunkten för Läkare utan gränser i Nairobis slumkvarter. Medan jag förhandlade om storinvesteringar stod hon ofta och protesterade utanför, säger han.

Vid ett tillfälle hade det slumområde där Jutta Eigen arbetade blivit lovat en ny aidsklinik av Världsbanken. När beslutet kom rev de den gamla kliniken för att göra plats åt den nya. Men någon ny klinik kom aldrig. Pengarna försvann på vägen och sluminvånarna stod plötsligt helt utan aidscenter.

Peter Eigen blev alltmer övertygad om att man var tvungen att ta tag i korruptionen för att fattigdomsbekämpningen skulle bli effektiv.

– All denna korruption pågick mitt framför ögonen på alla som jobbade i och med dessa länder och det skedde på alla nivåer. Samtidigt var korruption en icke-fråga på den här tiden. Det ansågs ligga i de ländernas kultur att muta, säger han.

Peter Eigen bestämde sig för att starta en aktion mot korruptionen och han informerade sina överordnade. Men reaktionerna blev inte vad han hade förväntat sig. Världsbankens dåvarande chef, Barber B. Conable, kallade honom till Washington och förbjöd honom att fortsätta.

Korruption räknades som länders ”inre angelägenheter” och Peter Eigens arbete ansågs vara ”oprofessionellt”. Han fick inte ens driva arbetet på sin fritid.

Men Peter Eigen hade bestämt sig. Han tog ut förtidspension och samlade ihop en grupp engagerade människor för att diskutera hur de gemensamt skulle kunna tackla problemen globalt. Deras övertygelse och två datorer på hans vind i Berlin blev början på Transparency International.




– Det var en helt annan värld då. Folk tyckte att jag var naiv när jag talade om min vision om en värld utan korruption. Det fanns en ”alla gör det”-mentalitet bland internationella företag och makthavare. Fattiga länder stod fullkomligt skyddslösa när företag och storspelare presenterade projekt och idéer för de lokala eliterna, säger han.

För 20 år sedan var det inte förbjudet för internationella företag att betala mutor. I Tyskland, Japan, England och Sverige var det fullt lagligt så länge det skedde utanför landets egna gränser. Mutskandaler uppmärksammades sällan i medier och ledde än mindre till åtal. USA var ett av de få länder där mutor var förbjudet enligt lag. Det hade Jimmy Carter drivit igenom efter Watergateskandalen 1977.

I dag är över 120 företag i Tyskland åtalade för internationell korruption. Det skulle vara omöjligt att föreställa sig för 20 år sedan, anser Peter Eigen. Han är stolt över att ha bidragit till detta.

– Kunskapen om korruptionens skadeverkningar och orsaker är större i dag. Det pratas om korruption överallt och på alla nivåer. Också på Världsbanken, skrattar han.


Resan dit har varit lång och har inneburit att man provat ut en mängd olika verktyg att använda på såväl lokal som internationell nivå. År 1995 lanserade Transparency sitt årliga korruptionsindex – den lista som rankar länder efter hur utbredd korruptionen är. Andra instrument har varit inriktade på transparens inom olika företagssektorer.

– Vi behövde komma runt företagens argument om att ”alla andra gör det”. Både globalt och lokalt samlar vi alla aktörer för viktiga upphandlingar och sätter oss ned tillsammans för att undvika att någon går bakom ryggen på de andra, säger han.

Inom vissa sektorer är detta extra viktigt, menar Peter Eigen. Särskilt korruptionskänsliga är branscherna för olja, gas, gruvdrift och byggsektorn. I ett land som Nigeria betalas varje år över 55 miljarder dollar i mutor från storföretag som Shell och gelikar, hävdar Peter Eigen. I sådana situationer gäller det att sätta sig ned med alla viktiga aktörer och utveckla en gemensam standard.

– Ett av våra mest effektiva verktyg är en relativt simpel lista där 40 länder och 100 företag visar exakt vad de betalat ut och samtidigt fått in, i form av olika intäkter och kontrakt, säger han.

Transparency Internationals arbetssätt är en kombination av att hitta mätinstrument, verktyg och jobba på både den högsta som på den lägsta nivån.

– När vi började hade vi mer utgångspunkten att om man bara fick bukt med korruptionen på de högsta nivåerna skulle utvecklingen sippra ned. När vi öppnade våra lokalkontor runt om i världen förstod vi att det var av stor vikt att samtidigt arbeta på mikronivå.

I dag har Peter Eigen en mindre aktiv roll i Transparency International. I stället koncentrerar han sig på Afrikas utveckling och försöker utveckla arbetsmetoderna hos det civila samhället. Likt i Nairobi på 80-talet är utbytet och arbetet tillsammans med hans fru grunden i det mesta.

Sedan hans första fru Jutta dog i cancer för över tio år sedan har han gift om sig, också denna gång med en förkämpe för internationell utveckling; den tyska professorn och socialdemokratiska politikern Gesine Schwan. Tillsammans grundade de det tyska Humboldtuniversitetets Viadrina School of Governance som fostrar framtidens ledare inom det civila samhället.

– Min fru säger alltid att ju fler aktiva medborgare desto mer demokrati. Med min erfarenhet kan jag inte göra något annat än att hålla med. Politiker nu för tiden är ofta mycket kortsiktiga, säger han.



En sekreterare kommer in i rummet och säger att Peter Eigen måste bryta för ett mentorsmöte med några av skolans masterstudenter. Han ställer upp sig för några porträtt och småpratar om hur vackert Stockholm är, försöker erinra sig adressen till en jazzklubb i 60-talets Gamla stan.

– De skandinaviska länderna är självklart förebilder också rörande korruption, säger han. På 2012 års antikorruptionsindex rankas Sverige som fyra efter Danmark, Finland och Nya Zeeland, säger han.

Vad har länderna högst upp på listan gemensamt?

– Ni har en lång tradition av transparens. Korruptionen är ljusskygg och kräver stängda dörrar. Fri information och öppenhet är viktiga nycklar. Men självklart gör det varken Sverige eller andra länder immuna mot mutor, säger han.  

Annamaria Olsson  

Tip a Friend heading