Go to main navigation
Ye Lin Aung

Foto: Jesper Bengtsson

Intervju Ye Lin Aung

På språng mot framtiden

Efter decennier av förtryck och censur har yttrandefriheten i Burma tagit flera steg framåt. Nyligen startade de första oberoende dagstidningarna i landet, och allt fler kopplar upp sig mot internets sociala medier. Ye Lin Aung är en av initiativtagarna till crowdsourcingsajten Buzz In MM, ett forum för medborgarjournalistik. Jesper Bengtsson träffade honom över en kopp kaffe i centrala Rangoon.

Ye Lin Aung är 21 år gammal, en tvärhand hög och en av de tydligaste symboler jag träffat för det som skulle kunna bli Burmas framtid.
För några månader sedan var han med och startade Buzz In MM, en av landets första, kanske de allra första, internetsajten för medborgarjournalistisk. Buzz In MM vill ge ungdomar och äldre möjlighet att skapa sin egen nyhetskanal. En sida med berättelser, reserapporter, nyheter och skvaller.

– Just nu är vi ett tjugotal som skriver regelbundet, men målet är att vi ska bli många, många fler, säger Ye Lin Aung.

Jag möter honom över en kopp latte i ett köpcentrum i centrala Rangoon. Kaféet är nästan helt tomt. Klädaffären vägg i vägg skyltar med att de har ”äkta italienskt mode”. Det är nästan 40 grader varm utomhus, men luftkonditioneringen gör köpcentret svalt och lätt att röra sig i.

Idén till Buzz In MM kläcktes förra året i en studentkorridor i Singapore. Det var Ye Lin Aung hans kompis Chan Myae Khaine och några andra utbytesstudenter från Burma. De gillade sociala medier, hade konton på både Twitter och Facebook, och inspirerades av andra så kallade crowdsourcingsajter på nätet.

– Vi insåg att detta skulle gå att göra i Burma nu. När jag åkte till Singapore var den sortens sidor och tjänster helt blockerade i Burma. Men nu har det mesta blivit öppet. Till och med min mamma använder Facebook, säger Ye Lin Aung samtidigt som han bränner av ett stort leende.

Det var för drygt två år sedan som en civil regering tog över från den militärjunta, som styrt landet med järnhand ända sedan 1962. Till en början var det oklart vilka förändringar den nya regeringen faktiskt var redo att göra. Många hävdade att det var en skenmanöver från militärens sida. Ett försök att putsa på landets skamfilade rykte, utan att förändra något i grunden. Det är fortfarande en öppen fråga huruvida Burma kommer att bli en verklig demokrati, men en sak är ändå klar: yttrandefriheten är starkare i dag. Förra året avskaffades förhandscensuren av landets press, och filtren på internet togs bort.

– Det finns fortfarande ämnen som det kan vara känsligt att skriva om i tidningarna, till exempel etniska konflikter eller korruption, men på internet är det väldigt öppet och fritt, säger till exempel Thiah Saw, en erfaren tidningsägare och chefredaktör i Rangoon.

Ye Lin Aung betonar att deras crowdsourcingsajt hittills gått helt fri från myndigheternas inblandning.

– Vi har inte stött på några problem alls. Vi är ju fortfarande väldigt nyetablerade, men om de skulle stänga ned sajten har vi metoder för att kringå det och driva den vidare ändå.

Han tänker efter ett ögonblick, inser kanske att det han just sagt låter som ett politiskt ställningstagande, och tillägger därför:

– Men vi har inga ambitioner att förolämpa myndigheterna. Vi vill bara att människor ska kunna säga sin mening.

För tillfället skriver alla som publicerar sig på Buzz In MM på engelska. Flera av skribenterna är utbytesstudenter som berättar om livet i USA eller Singapore eller London.

– Vi vill ge ungdomar i Burma en bild av livet i andra länder. Jag upplever att många i min egen ålder som alltid bott här i landet saknar motivation. De går i skolan, men ekonomin har varit så dålig så länge att de inte vet hur deras framtid ser ut. Många bor kvar alldeles för länge hemma hos sina föräldrar. Med Buzz In MM vill vi berätta hur ungdomar gör i andra länder. Hur det är i skolan, vad de jobbar med och vad som händer på fritiden. Det blir ett sätt att vidga perspektiven.

Samtidigt håller han med om att sajten förr eller senare måste publicera sina texter på burmesiska.

– Jo, så måste det bli om vi vill nå fler ungdomar. Alla läser inte engelska, och det är definitivt svårt för alla att publicera egna texter på engelska.

Flera av  sajtens initiativtagare bor fortfarande kvar i Singapore, där Chan Myae Khaine bland annat är aktiv i Global Voices, ett internationellt nätverk av bloggare och aktivister i sociala medier. Hon har också långt gående planer på att starta en utbildning i Burma. Tanken är att samla ungdomar från alla regioner i Burma och lära dem medborgarjournalistikens grunder.

– Det skulle ge oss rapporter från hela landet och göra sajten verkligt betydelsefull, säger Ye Lin Aung.

Arbetet med Buzz In MM är helt ideellt. Till vardags arbetar Ye Lin Aung på ett nystartat IT-företag som programmerare. Han tar mig med upp två våningar i köpcentret till företagets kontor. Det ser ut lite som IT-företag gjorde i Sverige i mitten av 1990-talet. När marken fortfarande var obruten. Sju-åtta unga burmeser sitter inklämda i några kontorsmoduler. De tittar koncentrerat in i sina skärmar och knappar då och då på tangentbordet.

– Det är fortfarande en outvecklad bransch, säger Ye Lin Aung.

Eftersom internet är så dåligt utbyggt saknas det investerare och de allra flesta jobbar gratis större delen av tiden. Det påverkar förstås även utvecklingen av medborgarjournalistiken.

- Just nu ser vi över möjligheten att göra en version för att läsa i mobiltelefoner. Alla har mobiltelefoner, så det skulle ge oss betydligt fler läsare.

Jesper Bengtsson

Tip a Friend heading