Go to main navigation
Ericsson anses i biståndskretsar vara en av de bästa i klassen när det gäller att ta samhällsansvar och bidra till framsteg i utvecklingsländerna.

Foto: Johanna Hanno

Ericsson anses i biståndskretsar vara en av de bästa i klassen när det gäller att ta samhällsansvar och bidra till framsteg i utvecklingsländerna.

Foto: Johanna Hanno

Ericssons koncernchef Hans Vestberg

Vi ska inte ha några biståndspengar

Den bästa drivkraften är om det man gör också ger ekonomisk utveckling, menar Ericssons koncernchef Hans Vestberg. OmVärlden har träffat en av de verkliga höjdarna i svenskt näringsliv för att diskutera näringslivets roll i biståndet och om företag kan bidra i utvecklingssamarbetet.

Ericsson anses i biståndskretsar vara en av de bästa i klassen när det gäller att ta samhällsansvar och bidra till framsteg i utvecklingsländerna. Men någon del av Sveriges biståndspengar vill inte Hans Vestberg ha och han passar sig för att driva en egen utrikespolitik.

– Man kan göra samhällsnytta som filantrop, men jag tror att den bästa drivkraften är om det man gör också ger ekonomisk utveckling. Vi parar samhällsnytta med business. Det tror jag är det bästa sättet, säger han.

Att Ericsson samtidigt tjänar pengar på utvecklingsinsatserna är alltså inget han sticker under stol med, men han menar att företagets insatser för att ta samhälls-ansvar samtidigt utgör ett påtagligt bidrag till en bättre värld.
Inom bolaget finns gedigna riktlinjer för ett hållbart samhälle och för att ta socialt ansvar. Dessutom bidrar Ericsson med kommunikationsutrustning och personal i samband med naturkatastrofer och deltar i flera FN-initiativ, bland annat på utbildnings- och flyktingområdet.

Som högste chef för 108 000 anställda i 180 länder är Hans Vestberg en upptagen man, men vi lyckas få en halvtimma en septembereftermiddag under ett av hans tillfälliga gästspel på huvudkontoret i Kista norr om Stockholm. Ett par minuter i fyra kommer han oss till mötes i flashiga Ericsson Studio, där företagets gäster från hela världen brukar tas emot, tillsammans med kommunikationschefen Ola Rembe som sitter med under intervjun.

Ericssonchefen hälsar vänskapligt med förnamn som om vi hade träffats förut. Han visar engagemang direkt, pratar fort med lätt norrländsk dialekt och språket är späckat av anglicismer och fackuttryck. Det märks att han är mer van att tala koncernspråket engelska än det egna modersmålet. Ordet ”konnektivitet” upprepas flera gånger och han svänger sig med for-muleringar som att lösningar i molnet ska göra skillnad i rurala afrikanska byar.
När Ericsson i officiella dokument berättar om hållbar utveckling och samhällsansvar används termen ”corporate responsibility”. Ordet ”social” – bokstaven S i CSR – har man kopplat bort, men det verkar Ericssonchefen ha missat.

– Jag är oerhört engagerad i CSR-frågor, säger han. Det finns ju en connection mellan CSR och de affärer vi gör. Vi är övertygade om att de saker vi gör leder till sustainable development (hållbar utveckling). Genom att använda digital mobilitet och bredband blir man effektivare och vi får ett mer hållbart samhälle. Jag ser en väldigt tydlig koppling här så det är ganska naturligt att detta engagerar mig.

Hans personliga engagemang är delvis grundat i att han har bott i en rad länder som exempelvis Kina, Brasilien och Mexiko och själv sett vilken påverkan Ericssons närvaro har haft.

– Men detta är inget unikt för mig. Som Ericssonanställd bryr man sig väldigt mycket om vad företaget står för och vilka värderingar vi har. Det är viktigt både för mig och för våra över hundra tusen anställda. CSR har blivit allt viktigare och vi är stolta över att kunna vara med och påverka världen till det bättre. Jag tror att man går lite starkare till jobbet varje dag om man arbetar i ett sådant företag, säger Hans Vestberg.

Ericsson har flera skäl till att vilja ta ett samhällsansvar. Att man vill bidra till en bättre värld låter ju bra och är säkert sant, men det finns också ett ökande tryck från kunderna som gör att företag vill bete sig anständigt och värna om miljö och justa arbetsvillkor. Därmed kan också ett gott uppträdande öppna nya marknader. Och – sist men inte minst – bolaget tjänar pengar på det här.

– Hållbarhetsfrågor är något som våra kunder tänker på alltmer för varje dag. För oss är detta en kombination av att bidra till en bättre värld och att göra affärer. När vi rullar ut bredband i rurala Afrika så bidrar vi samtidigt till att få bättre utbildning och hälsovård där. Jag är helt övertygad om att när människor får konnektivitet så förändras deras liv, de kommer åt information, de blir upplysta, de kan göra affärer och kan effektivisera sina liv otroligt mycket. Detta har jag själv sett på nära håll.

Hans Vestberg tar ett exempel från deltagandet i FN-initiativet Millennium Villages: När ”konnektiviteten” nått ut till afrikanska byar kan bonden skicka ett sms till nästa by och förhandla om priset för kamelen i stället för att vandra i fyra dagar för att göra upp affären.

– Senast när vi kopplade upp en by i Malawi, vet du vad de gjorde? För oss är det naturligt att tänka att det första man gör när man fått en telefon är att ringa till någon. Men de har ingen att ringa till, de känner ju ingen som har telefon. Däremot vet de att de kan få access till internet så i stället går de in på Google och ser vad som står om deras by och vad de kan lära sig.

Finns då inte någon motsättning mellan lönsamhet och samhällsansvar? Hans Vestberg svarar att de insatser Ericsson gör som regel har en positiv påverkan på den ekonomiska utvecklingen i ett land och är därmed positiva även för affärerna.

– Sedan kommer det ju tusen förslag på vad vi ska göra och vi kan inte göra allt. Vi måste prioritera. Jag tycker att det vi gör i till exempel Connect to Learn och Refugees United är fantastiska saker. Men vi kommer alltid tillbaka till att bredbandspenetration är positivt för vilket land som helst. Det är vår grundplatta. Vi har funnit att 10 procent bredbandspenetration ger en uthållig BNP-tillväxt på 1 procent. Det är klart att det är bra både för samhället och för företaget.

Connect to learn – en av de aktiviteter som Hans Vestberg lyfter fram – är ett utbildningsinitiativ tillsammans med bland annat Earth Institute och Columbia University som går ut på att med en teknisk ”molnlösning” göra det möjligt för skolor i Afrika och Latinamerika att få billig till-gång till internet.
Eller som Hans Vestberg uttrycker det:

– Det är en digital utbildning där vi har en screen i byn som kan ta emot information och så lägger vi all information in the cloud och sedan kan den här byn accessa utbildning.
Refugees United är en databas där Ericsson tillsammans med FN:s flyktingorgan UNHCR underlättar för flyktingar att komma i kontakt med sina anhöriga.
– Förr kunde UNHCR processa 700 requests per år av typ ”jag har förlorat min pappa”. Med vårt system klarar man nu 700 per dag, säger Hans Vestberg.

Ytterligare ett initiativ på det här området – ett av Ericssons tidigaste – är katastrofhjälpen Ericsson Response. Den går ut på att Ericsson gratis ställer utrustning och personal till förfogande i samband med naturkatastrofer.

– När det händer stora olyckor är det viktigt att snabbt få kommunikationen att fungera. Våra anställda kan bli volontärer och snabbt åka ut. Vi har flygcontainrar med utrustning med oss när vi kommer. De här insatserna samordnas med FN. Vi har varit först framme med vår utrustning vid alla stora katastrofer på senare år som i Haiti, Pakistan, Thailand och Banda Aceh, säger Ericssonchefen.

Ericsson stödjer också FN:s Global Compact och dess principer om mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och miljöskydd. Hans Vestberg säger att det finns en stor medvetenhet om detta i företaget. Alla ska känna till företagets uppförandekoder och värderingar om professionalism, uthållighet och respekt för alla individer var på jorden man än jobbar. Cheferna i alla 180 länder får samma ledarskapsutbildning och ska inpränta samma regler och värderingar överallt.

Innan Ericsson etablerar sig i ett land genomförs en rigorös process. Vägledande är vad FN, EU och svenska UD ger för rekommendationer om landet i fråga. Ericsson för ingen egen utrikespolitik, som Hans Vestberg säger.
1998 lämnade Ericsson Burma efter att ha fått kritik för att man stödde diktaturen. Nu är företaget på väg tillbaka dit. Hur resonerar man?

– Att vi är på väg tillbaka är för mycket sagt. Vi tittar nu på ifall det här är ett land som det är möjligt att göra affärer i igen och om det skulle stödja landets utveckling. Återigen, vi får inte glömma att vi har stor tro på att mobilitet och bredband och att medborgarna kan kommunicera med varann skapar ett bättre land. Om det nu blåser demokratiska vindar i Burma vill vi självklart vara med och bygga, men det återstår att se. Vi har inget företag där ännu, bara ett representationskontor som följer vad som händer.

Samtidigt måste förstås Burma vara en lockande marknad med 55 miljoner invånare där bara 5 procent har mobiltelefon. Ja, det medger Hans Vestberg, men tillägger att bästa sättet att göra samhällsnytta är att para den med business så att det också ger ekonomisk utveckling.
Ändå finns det fallgropar, det har inte minst Telia fått uppleva. Företaget har fått kritik för att ha gått regimens ärenden i bland annat Vitryssland och Azerbajdzjan. Ericssonchefen håller med om att avvägningarna ibland är svåra att göra.

– Vi har ju inte licens att operera ett nät. Vi säljer utrustning och när vi går in i ett land måste vi göra en prediction (förutsägelse) om vad som ska hända de närmaste tio åren. Det är klart att utrustningen kan komma att missbrukas, men om det sker försöker vi engagera oss för att påverka situationen.

Mer än så vill inte Hans Vestberg precisera. Han vill inte peka ut enskilda länder som kan vara känsliga utan säger att man i sådana situationer agerar i enlighet med vad FN och andra internationella organ säger. När det gäller Syrien säger han att Ericsson har ett kontor där med nästan bara lokalanställda, men att det för närvarande inte förekommer någon aktivitet eller planeras några investeringar där.

 – Det är ett land i kaos, det går inte att göra affärer där för tillfället, säger han.

Ericssonchefen håller med om att det finns en kluvenhet i att modern kommunikationsutrustning kan användas både för att påskynda demokratiprocessen som under den arabiska våren och användas repressivt av makthavarna i form av avlyssning eller censur.

– Visst är det så, men jag utgår från att 95 procent av det vi gör har en positiv påverkan. Sedan finns det negativa element som missbrukar eller använder utrustningen på ett sätt som inte var tanken. Vårt sätt är att försöka påverka genom att prata om detta och se till att medborgare får möjlighet att kommunicera. Det tycker vi är det viktigaste. Och återigen, ibland tar vi beslut att inte gå in i vissa länder.

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (M) vill att näringslivet ska spela en mer aktiv roll i utvecklingssamarbetet. Det är något som Hans Vestberg ser positivt på, även om han inte konkret förstått vad ministern avser.

– Vi finns ju i stort sett i alla länder som Sverige ger bistånd till så det är väl rimligt att vi försöker hjälpa till. Biståndspengar används ofta till att bygga infrastruktur i form av vägar och flygplatser, men det
skulle lika gärna kunna gå till att leverera teknologi så att utbildning och hälsovård kan levereras på ett annat sätt, säger han.

Frågan kvarstår vad ett företag som Ericsson skulle kunna göra utöver det man gör i dag och hur det blir en del av biståndspolitiken. På det har Vestberg inget direkt svar. Han säger att Ericsson kontinuerligt har kontakter både med den svenska regeringen och med regeringar i de länder man verkar, men att han inte hört några specifika idéer om hur samverkan mellan näringslivet och biståndet skulle kunna utvecklas.

– Jag utgår mer från vad jag ser att vi skulle kunna göra, jag har inte försökt tolka vad regeringen säger. Det handlar väl om vanligt samarbete och partnerskap där båda parter får ge och ta. Alla har intresse av att biståndspengarna gör nytta och kan vi delta så gör vi gärna det.

Skulle ni vilja ha del av biståndsbudgeten?

– Nej, det är inget vi är ute efter. Biståndspengarna ska gå till dem som behöver bistånd. Om vi kan göra något så att det får större påverkan så gör vi gärna det, men det är inte så att vi ska ha några biståndspengar.

Vår halvtimme är slut. Hans Vestberg tackar för att vi kom till Ericsson och rusar vidare mot nästa anhalt som är Social Good Summit i New York och möten med bland annat FN-chefen Ban Ki-Moon.

Bengt Rolfer

Tip a Friend heading