Go to main navigation
Viveka Risberg

Viveka Risberg.

Foto: Viktor Gårdsäter

FIKA MED

Med visselpipa och blåslampa

Förra året prydde Viveka Risbergs ansikte omslaget på affärstidningen Veckans Affärer. Rubriken, ”Vår vakthund i världen”, gav en fingervisning om vilket inflytande näringslivsjournalisterna tillskriver henne och hennes sju medarbetare. 

Organisationen Swedwatch, som Viveka Risberg är chef för, har genom åren fått åtskilliga storföretag att darra på manschetten. Organisationens granskningar av miljöbrott och eländiga arbetsvillkor skapar nästan alltid rubriker. Inget företag har råd att se det livsviktiga varumärket solkas av organisationens avslöjanden.

Vad Viveka Risberg reagerar på får därför stor betydelse. OmVärlden tog en fika med henne för att kolla hur hon tänker och vad som finns i organisationens pipeline. Med lågmält patos berättar hon om sin väg från musiker och grafisk formgivare till ledande vakthund.

Hennes väg till Swedwatch gick via egna erfarenheter i Bangladesh, först som social entreprenör och sedan som uppförandekodschef på H&M i Dhaka dit hon värvades 2006 och stannade i tre år. Under de totalt fyra åren i Bangladesh såg hon hur företag kan bidra till utveckling, men också riskera att kränka mänskliga rättigheter.

– Jag reagerade starkt på den orimliga klyftan mellan arbetarnas livsvillkor och klädföretagens omsättningar och vinster. Sömmerskornas arbets- och livsvillkor var så uppenbart usla och detta i en industri som täljer guld, säger hon.

Samtidigt märkte hon vilken möjlighet att påverka arbetssituationen som de utländska företagen hade i Bangladesh.

– På möten och i fabriker ingav jag respekt tack vare min namnbricka med H&M-loggan på. Men på gatan, i en bankomatkö, var jag inget värd som kvinna och män ställde sig framför mig utan att blinka, berättar hon.

Viveka Risberg har varit kanslichef på Swedwatch sedan 2009. Hon tycker att de svenska storföretagen skulle kunna göra betydligt mer för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda.

– H&M och alla andra företag har stora möjligheter att bidra till förbättringar. De måste framför allt betala priser och ge ledtider som är hållbara för leverantörer och arbetare. Men de har också makt att påverka regeringar, säger hon.

Att göra det är också rationellt, menar hon. Låg utbildningsnivå, strejker till följd av låga löner, förbud mot fackförbund och dålig infrastruktur innebär kostnader för företagen.

– Att dessa kostnader kvittas mot den billiga arbetskraften är stötande. Men jag måste också säga att det ofta finns en vilja hos företagen att arbeta för förbättringar i de samhällen där de verkar, säger hon.

Granskningen är dock en nyckelfaktor för att företagen ska motiveras att arbeta med komplicerade frågor som leverantörsansvar.

– Medier och konsumenter har också en jätteroll att spela. Företagen är ju väldigt måna om sina varumärken och därför känsliga för kritik. Av världens hundra starkaste ekonomier, om man ser till företag och länder, är ungefär hälften företag. I en globaliserad värld går det därför inte att underskatta företagens makt gentemot stater, menar Viveka Risberg.

Swedwatch grundades 2003 och har sedan dess arbetat för att minska sociala och miljömässiga missförhållanden hos svenskrelaterade företags verksamhet i utveck-lingsländer. Organisationen utgår från nationella lagar och internationella riktlinjer och rapporterar om missförhållanden men uppmuntrar också föredömen. Sida är huvudfinansiär och står för 85 procent av intäkterna.

Varför ska Sida finansiera Swedwatch?

– Genom att granska näringslivet i utvecklingsländer kan Swedwatch bidra till att uppfylla Sidas mål om bättre miljö och livs- och arbetsvillkor för människorna där. Våra rapporter leder ju ofta till konkreta förändringar, säger hon.

Swedwatch kansli består av åtta medarbetare med olika bakgrund och de har precis flyttat till nya lokaler på Södermalm i Stockholm. Medlemsorganisationer – vars representanter utgör styrelsen – är Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Fair Trade Center, Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna och Diakonia.

– Kansliet och styrelsen tar fram en verksamhetsplan som gäller för ett år framåt. Vi kollar alla branscher, men gör prioriteringar. Vilka branscher är mer riskfyllda än andra? Var finns den största förändringspotentialen? Vad händer i världen? Mycket handlar om tajming och ibland får vi ta snabba beslut och prioritera om, säger hon.

Ett exempel på ett avsteg från verksamhetsplanen är när det började välla in rapporter om missförhållanden kring bygget av OS-anläggningarna i Sotji, Ryssland. Swedwatch valde då att titta på sponsringsfrågan. Vad säger FN:s riktlinjer om sponsring och ansvar för mänskliga rättigheter i värdekedjan?
På vilket sätt hanterade sponsringsföretagen de uppenbara människorättsproblem som uppdagades?

Swedwatch fick stort genomslag för sitt arbete och de svenska huvudsponsorerna av Sveriges olympiska kommitté, Vattenfall, ATG och Nordea, enades om att skärpa kraven på att OS-värden skulle följa de mänskliga rättigheterna.

Hur är synen på svenska företag utomlands och här hemma?

– Generellt bra men det beror alltid på vad du jämför med. Det finns eldsjälar på svenska företag som är i världsklass, på individnivå. Utmaningen ligger i att skapa system och en värdegrund som sipprar genom hela organisationen, säger hon.

Men uppenbarligen fungerar det inte alltid.

– Se hur Sverige och Telia gör vapen- och telekomaffärer med skurkstater. Jag skulle vilja se en ordentlig studie med en jämförande granskning när det gäller företag och mänskliga rättigheter, det finns en del studier vad gäller miljö och hållbarhet men vi vet för lite om mänskliga rättigheter. Kanske är det vi som ska göra denna granskning, funderar Viveka Risberg. 

 

 Katarina Johnson 

Tip a Friend heading