Go to main navigation
Rashidi Williams

– Det är våldet från vanliga människor som jag är mest rädd för. De kan göra vad de vill med mig och de backas upp av lagen, säger Rashidi Williams om hbtq-personers situation i Nigeria.

Foto: Malin Palm

INTERVJU

Mod att trotsa hatet

Rashidi Williams är en av få personer i Nigeria som öppet vågar säga att han är homosexuell. För det har han fått betala ett högt pris. Han har utsatts för dödshot och misshandel och hans egen mamma ville skicka honom till en exorcist.

Rashidi Williams har blivit dödshotad, misshandlad, attackerad och slagen. Många gånger. Vart han än går måste han tänka på säkerheten. Att aldrig gå ensam efter solnedgången. Att alltid berätta för någon var han är. Vart han ska.

Anledningen är att han är homosexuell. Hatet mot gaypersoner har länge funnits i Nigeria, men sedan januari i år har det eskalerat. Den månaden arresterades 40 hbqt-personer i de norra delarna av landet och 14 personer släpades ut och misshandlades medan deras hem vandaliserades. I de flesta fall var det människor i deras omedelbara omgivning som utförde dåden.

Vi träffar Rashidi Williams på bakgården på ett hbqt-center i Nigerias huvudstad Abuja. Det är en anonym byggnad med höga grindar framför ingången. Här kan man träffas och umgås och man kan också få samtalsterapi, göra hiv-tester och få vård.

Några män och kvinnor målar en tavla som är tillägnad de drygt 200 flickor som kidnappades av Boko Haramterrorister i Chibok i nordöstra Nigeria. Barnen är iklädda heltäckande niqab med en skog i bakgrunden.

Rashidi Williams ställer upp ett pingisbord på baksidan av huset och börjar spela med några av de andra aktivisterna. Han är en av få personer i dagens Nigeria som öppet står upp för homosexuellas, transsexuellas, bisexuellas och queerpersoners rättigheter i landet. En av ytterst få som öppet vågar säga att han är homosexuell.

Men plötsligt avbryter han spelet och säger:

– Om polisen kommer nu får vi fängelse allihop, ni också. Eftersom vi är gay.

Polisen har den befogenheten, men det verkar inte oroa besökarna på centret. Rashidi Williams förklarar att polisen redan vet var de samlas, men att de inte gör något åt det. Så trots allt är centret en av få platser i Nigeria där hbqt-personer kan vara öppna och känna sig trygga.

Den 1 januari i år undertecknade Nigerias president Goodluck Jonathan en ny lag som inskränker de homosexuellas rättigheter på en hel rad områden. I samband med det utsattes ett antal hbqt-personer för övergrepp, ofta av personer i den nära omgivningen.

Att gifta sig med någon av samma kön kan nu ge 14 år i fängelse. Men The Same Sex Marriage Prohibition Act, som lagen heter, har också kriminaliserat medlemskap i hbqt-föreningar. Det kan till och med ge fängelsestraff att skydda en homosexuell person eller hbqt-organisation.

Lagen har mött stark internationell kritik men anses ha stöd hos stora delar av Nigerias befolkning. Under senare år har stödet för presidenten dalat efter en mängd korruptionsskandaler. Detta anser Rashidi och hans organisation Queer Alliance vara en anledning till att presidenten beslöt sig för att godkänna den populära lagen.

Rashidi Williams anser däremot att lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna.

– Det handlar egentligen inte om vilka befogenheter lagen ger polisen. Problemet är de breda folkmassorna – de får utsätta oss för våld med stöd från lagen utan att polisen behöver stoppa dem. Det kränker våra mänskliga rättigheter, förklarar han.

I samband med att president Goodluck Jonathan skrev under lagen hävdade han också att det inte finns några homosexuella i Nigeria. Det uttalandet vill Rashidi Williams motbevisa genom att vara en talesperson för hela hbqt-rörelsen i landet. Det är han som ger intervjuer till medier och gör alla officiella uttalanden för Queer Alliance.

– Vi behövde någon som kom ut officiellt. Det handlar om mod och envishet, och jag är väldigt envis och tror på vad jag står för.

Han menar att om människor inte vet att homosexuella finns, kan hbqt-personer aldrig få några rättigheter. Någon måste våga ställa sig upp och säga att hen är homosexuell.

– Först och främst är jag en människa. I andra hand en medborgare i Nigeria och i tredje hand är jag homosexuell. Men eftersom jag är en människa ska jag inte ses som mindre värd bara för att jag är gay, konstaterar han.

Rashidi Williams var 20 år när han berättade för sina föräldrar att han inte är intresserad av att gifta sig med en kvinna. Pappan ringde alla syskonen och sade att de måste komma hem på ett krismöte.

När hans storebror fick höra varför de kallats dit blev han upprörd. ”Var det därför ni ringde? För att han är gay? Jisses det är hans liv, låt honom leva som han vill. Jag sticker.”

– Så sade min storebror. Jag minns det ordagrant och hur han sade det än i dag. Han respekterar mig för den jag är och det gör mig glad, berättar Rashidi.

Men hans föräldrar tror däremot fortfarande att detta bara är en fas som han går igenom.

– Min mamma ville skicka mig till en exorcist. Hon bjöd in mig till flera möten men jag vägrade att gå dit. Trodde hon verkligen att jag skulle följa med? Jag är den jag är, det står jag för, förklarar Rashidi Williams.

Vi sitter på plaststolar under gröna palmer. Längst upp i topparna samlas hundratals fladdermöss, tjattrande om att vädret håller på att bli sämre. Rashidi sitter rak i ryggen med ena benet över det andra. Ibland lutar han armbågen mot armstödet och vilar hakan i handflatan några sekunder innan han snabbt sträcker på sig igen.

Rashidi väljer sina vänner noggrant och omger sig med en liten skara liberala personer. Han är svåråtkomlig, en mur omger honom konstant. Inte ens här på centret kan han släppa ner den.

– Det är klart att jag är rädd. Men inte för polisen. Visst, om de tar mig – de har rätt att göra det. Men det är våldet från vanliga människor som jag är mest rädd för. De kan göra vad de vill med mig och de backas upp av lagen, säger Rashidi.

Han anser att lagen kränker de mänskliga rättigheterna och arbetar för att den ska prövas mot Nigerias grundlag. Han har engagerat advokater i frågan och utbildar homosexuella i Nigeria om vad lagen innebär för dem, vad de kan göra och inte göra. Grundlagen skyddar så väl mötesrätten som yttrandefriheten – det vill säga att alla har rätt att engagera sig i föreningar och säga vad de tycker. Rashidi anser att The Same Sex Marriage Prohibition Act bör strykas eftersom den strider mot landets konstitution.

– Varför skulle inte landets grundlag gälla oss?

Tillsammans med advokater och med hbqt-föreningarna bakom sig ska han få lagen prövad. Men först måste han samordna och knyta ihop alla förgreningar av hbqt-samhället runt om Nigeria för att alla ska stå starka och veta vad som är på väg att ske.

– Det blir stort och svårt, men det finns framstående advokater i Nigeria som inte är homofober, säger han och hans blick är beslutsam.

Exakt vad det är som är på gång vill han inte avslöja, inte heller inom vilken tidsram det ska ske. Men det kommer att hända snart och målet är att domstolen ska erkänna att homosexuella omfattas av Nigerias konstitutionella lagstiftning.

I dag räcker det med att grannarna misstänker att någon är homosexuell för att personen ska kunna anmälas och åtalas.

– Det är galet. Det är helt enkelt galet. Men vi arbetar för att förändra det, säger Rashidi Williams och kastar sin randiga sjal över axeln.

Två av de största hindren som han möter i sitt arbete är kyrkan och moskén. I Nigeria är religionerna starka: islam i norr och kristendom i söder. Det är inte ovanligt att religiösa ledare stämplar homosexuella som demoner och onormala. Det skapar ett stigma och leder till våld mot homosexuella i samhället. Rashidi vill att Nigeria ska ta sig an sin rädsla och öppna sig.

– De religiösa ledarna vet att det finns homosexualitet men de skulle aldrig säga det till sin församling. De är hycklare. Jag tror att de som är emot oss är rädda för att vi ska gifta oss. Det bryter mot deras traditionella värderingar – men jag förstår inte vad deras traditionella värderingar är för något. De vill bara inte förändras, säger han.

Han är inte intresserad av att gå till en moské eller kyrka och lyssna på en predikan framförd av någon som inte välkomnar honom som den han är. Men han har förhoppningen att de religiösa samfunden i landet med tiden ska öppna upp för homosexuella.

– Jag är en spirituell människa. Jag tror på Gud… Jag tror inte att det bara är en figur. Jag tror att Gud är straight, jag tror att Gud är homosexuell, jag tror att Gud är transsexuell. Jag tror inte att Gud är en man, jag tror att Gud är könsneutral. Både maskulin och feminin. Det är vad jag tror, säger han.

Fientligheten mot hbqt-samhället i Nigeria är också en fråga om utbildning. I norr har människorna generellt lägre utbildning och är mer konservativa än i söder. Den som kommer ut där riskerar att bli attackerad. Ändå finns ett hbqt-samhälle även i norr, som inte försvunnit bara för att lagen kom.

Rashidi åker nu runt i Nigeria och träffar de lokala grupperna för att bygga upp en sammanhållning i hela landet. Han stödjer dem och berättar för dem hur de ska tänka för att förbättra sin säkerhet. Han menar att säkerheten alltid kommer först. Sedan livet.

– Håll det enkelt, träffa inte för många människor. Gå inte ut ensam och håll koll på vilka som är omkring dig.

Monica Hansson

Tip a Friend heading