Go to main navigation
Fika med Francisco Van der Hoff Boersma

Francisco Van der Hoff Boersma

Foto: Jessica Segerberg

FIKA MED

Prästen som grundade Fairtrade

Det har gått lite drygt 25 år sedan den första rättvisemärkningen lanserades i Europa. En märkning som sedan utvecklades till dagens Fairtrade. OmVärlden träffar en av grundarna, prästen Francisco Van der Hoff Boersma, över en kopp kaffe för att få veta mer om rättvisemärkningens historia och möjligheter.

Francisco Van der Hoff Boersma skulle vilja se en ny världsordning, en solidarisk samhällsekonomi där alla kan överleva, utan exploatering och utanförskap.

– Jag har arbetat under lång tid med ursprungsbefolkningen i Mexiko och jag har lärt mig oerhört mycket av dem. För att skapa en fredligare värld måste vi skapa en mer jämlik värld, säger Francisco Van der Hoff Boersma.

För allt hänger ihop menar han: rättvis handel, miljö, samhälle, politik och ekonomi. Ändå talar han inte om att utrota fattigdomen, ”för det skulle inte vara realistiskt”. Snarare handlar det om att skapa ett anständigt liv för alla.

– Jag lever själv på motsvarande 1500 kronor i månaden. Jag bor på min gård och har ingen tv, men jag läser mycket och jag pratar mycket med folk. Man kan leva ett drägligt liv även om det är fattigt. Den typen av fattigdom har jag inget emot, men jag är emot misär och jag är emot ständigt växande rikedomar för några få.

Han rör i koppen svart kaffe, med en rejäl skopa socker i, som står på bordet framför honom och förklarar:

En solidarisk samhällsekonomi bygger inte på västvärldens tillväxtmodell utan på en helt annan modell – rättvis handel. Målet måste vara en värld där varje människas grundläggande behov är uppfyllda och att alla jordens invånare kan tjäna sitt levebröd.

”Genom att utveckla rättvis handel har vi angripit de sociala orättvisorna men även problemet med jordens överlevnad”, skriver han i sin bok De fattigas manifest.

– Detta är en förändring som kommer att ta tid. Vi talar om ett par hundra år, minst. Men vi måste börja i dag, för annars kommer det aldrig att bli någon skillnad, säger han. 

Francisco Van der Hoff Boersma vaknade politiskt under studentåren i Nederländerna och efter att ha studerat politisk ekonomi och teologi flyttade han till Chile i slutet av 1960-talet.

Han hade blivit prästvigd i katolska kyrkan och jobbade i Chile som arbetarpräst. Med det menas att man har ett yrke för att försörja sig, samtidigt som man arbetar som präst inom romersk-katolska kyrkan, förtydligar han.

Samma dag som Pinochets militärkupp ägde rum flydde Francisco landet.

– Det var en kapten inom armén som varnade mig och såg till att jag hade en bil och en chaufför som kunde köra mig över den peruanska gränsen. I Lima uppmanade en biskop mig att flytta till Mexiko och arbeta med flyktingar. Så det gjorde jag.

Efter några år i Mexiko Citys slumområden flyttade han vidare till Oaxacaregionen och började arbeta med ursprungsbefolkningen som odlade kaffe där.

– Jag insåg snart att det fanns ett oerhört stort problem här, nämligen mellanhändernas exploatering av bönderna.

Han berättar långsamt och detaljerat, lägger till och förklarar. Han har precis landat i Sverige för att delta i årets bokmässa i Göteborg. Hans bok De fattigas manifest har nyligen översatts till svenska men skrivandet är något han viftar bort – det tar bara tid från hans arbete för kooperativet Uciri, som han var med och startade i början av 1980-talet.

Insikten om kaffeodlarnas utsatthet fick honom att kalla samman 150 bönder för att i tio dagar diskutera och analysera vad som var grundproblematiken. Bland annat räknade de ut att det var ett stort gap mellan den verkliga produktionskostnaden och det som bönderna fick betalt av uppköparna. Dessutom sålde mellanhänderna sedan vidare kaffet med god marginal.

– Tillsammans beslutade vi att vi måste hitta ett sätt att marknadsföra vår egen produkt. Mellanhänderna måste bort och det var något vi var tvungna att göra tillsammans.

För att klara utmaningen slog sig sju byar samman och grundade kooperativet Uciri. Organisationen är i dag lika mycket en social, som en ekonomisk, politisk och kulturell rörelse och samlar tre tusen odlare från flera olika regioner.

Bara några år senare, i slutet av 1988, lanserades Max Havelaar*.

– Rättvis handel står för en annan ekonomisk modell än den rådande. Vi vill minska utnyttjandet av odlarna och komma bort från en samhällsordning som utesluter fattiga. Märkningar är inte idealiska, men det är det enda sättet att kommunicera med konsumenterna.

Och egentligen, tillägger han, borde det vara de produkter som inte är rättvisa och ekologiska som skulle märkas. Inte tvärtom. 

Francisco har i grunden inget emot marknadsekonomi, men han motsätter sig en marknadsekonomi som främst drivs av vinstintressen.

– Den typen av marknad bygger på uteslutning och ger upphov till misär. Jag vill ha en marknad där man fastställer ett minimipris som täcker produktionskostnaderna. Det var så vi gjorde i Max Havelaar. Att införa ett minimipris som säkerställer att bönderna kan leva ett värdigt liv, gör marknaden mer demokratisk.

Max Havelaar-märkningen lade på många sätt grunden för dagens Fairtrade. När rörelserna för rättvis handel växte runt om i världen, behövdes en samlad märkning och en internationell organisation, det blev starten för Fairtrade.

Men Francisco är inte nöjd med utvecklingen. Huvudkontoret bör inte ligga i Bonn, snarare i ett afrikanskt utvecklingsland. Han tycker heller inte om all byråkrati som omger märkningen.

– Och så har de släppt in Nestlé. Jag tycker inte att de stora matjättarna ska vara med, för efter ett tag kommer de att vilja ta över och sätta sina intressen före den rättvisa handeln. Fairtrade ska handla om småskalig produktion och små entreprenörer, säger han.

I Latinamerika har man därför arbetat fram ett nytt märke för småskalig produktion som används lokalt. Sammanlagt är omkring 60000 bönder i Mexiko organiserade i närmare 40 olika organisationer och ser man till hela Latinamerika så handlar det om närmare fyra miljoner organiserade, småskaliga odlare.

Det är så, genom folkrörelser på gräsrotsnivå som man skapar förändring, påpekar Francisco.

– Misär är inte något som bara uppstår, det är en produkt av en oreglerad marknad. Det är därför som jag tror på regler som är rättvisa och mänskliga.

Görrel Espelund  

* Namnet Max Havelaar kommer från en bok med samma namn. Den publicerades i slutet av 1800-talet och kritiserade utsugningen av kaffeodlare i Indonesien.

Tip a Friend heading