Go to main navigation
annahaggsjo.jpg

Foto: Emma Milder

LÖRDAGSINTERVJU

“De traditionella biståndsorganisationerna förlorade fokus”

17 år på posten utan planer på att lämna. Anna Hägg-Sjöquist ser fram emot att fortsätta leda Plan Sverige som hon beskriver som en modern folkrörelse.

”De är så många”, säger hon och tar en stund för att leta i minnet efter historier som präglat henne under karriär och liv. Hon berättar om Aisha i Uganda vars föräldrar dog i aids, hennes storasyster giftes bort och som tolvåring lämnades hon att ta hand om sin fyraåriga lillebror. Byns utvalda förmyndare våldtog Aisha på nätterna och när hon blev gravid lät rektorn inte henne längre gå i skolan. Och om en liten pojke på ett statligt barnhem på Filipinerna.

– Under de tre timmarna som vi besökte Plans verksamhet på det statliga barnhemmet så klängde han sig fast vid mig, och ville bara kramas och kramas. Orsaken var att de statligt anställda inte gav någon form av fysisk beröring, förutom när det gällde bestraffning. Tänkte dig att växa upp utan kramar, säger Anna Hägg-Sjöquist, generalsekreterare på Plan Sverige som arbetar för barns rättigheter i världen.

Byter sällan arbetsplats

Hon har suttit på posten i 17 år, och skrattar när jag påminner henne. Dessförinnan jobbade hon ”en herrans massa” år på Röda korset. Att byta arbetsplats är inte Anna Hägg-Sjöquists stil.

– Jag har människor omkring mig som säger att man ska jobba maximalt fem sex år på ett ställe för annars är det inte bra för karriären och så vidare. Men jag struntar i det, för det är inte det som är min drivkraft.

Istället är hennes passion att utveckla och driva verksamheten framåt. Anna Hägg-Sjöquist anställdes 1998 som Plan Sveriges första generalsekreterare för att etablera Plan i Sverige. Men det skedd inte helt utan debatt. Från övriga biståndssverige fanns det, enligt Anna Hägg-Sjöquist, förutfattade meningar om Plan Internationals intentioner, värderingar och bland annat fadderverksamheten.

– Man trodde att det var en internationell organisation som bara kom in med en massa marknadsföringsfolk som, i princip, skulle tömma Sverige på pengar.

Ville förändra biståndsbranschen

Viljan att utveckla var anledningen till att hon sökte jobbet på Plan Sverige från första början. Hon ville förändra den traditionella biståndsbranschen.

– Jag var i Sudan och föräldraledig med mitt yngsta barn när jag såg annonsen och kände att det skulle vara spännande att starta upp en organisation från grunden i Sverige. Jag ville ta med mig de positiva delarna med folkrörelsen som jag sett på Röda Korset och försöka bidra till förändringar av de saker som jag tyckte var otidsenliga med branschen.

Anna Hägg-Sjöquist upplevde, efter sina år på Röda Korset, att de traditionella biståndsorganisationerna med folkrörelse som grund var trögflytande. För att engagera sig krävdes det att man gick på möten och satt i styrelser samtidigt som organisationerna, av naturliga krav på professionalism, blev tjänstemannastyrda. Och Anna Hägg-Sjöquist tyckte att de förlorade fokus från de viktiga frågorna.

– Den traditionella folkrörelsen i Sverige är väl etablerade. Plan Sverige är inte en traditionell folkrörelse, men jag hävdar med bestämdhet att det är en modern folkrörelse.

Engagemang utan möten

Vad Plan Sverige gjort är, enligt Anna Hägg-Sjöquist att etablera ett sätt att engagera sig utan att behöva gå på möten. Via landrapporter, direktkontakt med fadderbarn och resor till mottagarländerna vill de skapa engagerade givare.

– Här tror jag att vi måste utveckla oss ännu mer för att fånga upp människor som har ett engagemang. Det vi ser idag är att det ofta handlar om att man vill engagera sig i specifika frågor och man vill inte att någon annan ska företräda en utan man vill själv vara delaktig.

Hon menar att ny teknik och innovation är “urviktigt” och att organisationerna måste jobba mer med att hitta nya lösningar både för  programverksamheten och hur man jobbar i fält och med våra givare. 

Katastrofbistånd med fokus på barn

En annan viktig del av Plan Sveriges arbete är lobbyverksamheten och att säkerställa att den svenska utvecklingspolitiken har ett barnrättsperspektiv. För Anna Hägg-Sjöquist innebär det bland annat att ett ökat fokus på barns rättigheter i det humanitärt bistånd.

– Man kan konstatera att det finns många stora jättebra aktörer inom humanitärt bistånd men det är för lite av katastrofbiståndet som särskilt fokuserar på barn och deras rättigheter.

För Plan Sverige är det självklart att utbildning ska vara en del av det humanitära biståndet för att ge barn trygghet och skydda dem från övergrepp.

– När en katastrof inträffar så behöver människor mat, tak över huvudet och så vidare, och det är självklart. Men sedan har man inte riktigt gjort analysen och tittat på hur man tryggar barns rättigheter även i katastrofer. Där ser vi att vi har en uppgift framåt och det kommer vi att titta mer på nu. 

Hoppas organisationer samarbetar mera

Hon hoppas på ett större samarbete mellan olika aktörer inom civilsamhället, privata näringslivet och offentliga sektorn framöver, och inte bara inom humanitärt bistånd, utan alla delar av utvecklingsarbetet.

– Kraven på professionalisering blir allt större. Och det tycker jag är helt rätt. Det ska vara professionella krav för det handlar om ett ansvarstagande, men i och med det så tror jag att vi har alla olika kompetenser att bidra med. Då vore det bästa så klart att vi kan utnyttja varandras kompetenser och samverka för att nå verklig förändring.

Innan vi säger hejdå och går ut i höststockholm ställer jag frågan som jag ställt i alla lördagsintervjuer. Vad gör du om fem år?

– Ja, jag är väl antagligen kvar på Plan Sverige, säger hon och skrattar hjärligt men tillägger:

– Men jag ska sluta innan någon säger att jag ska sluta.

Text: Victoria Gillberg

Tip a Friend heading