Go to main navigation
Anneli Rogeman

Anneli Rogeman

Foto: Emma Milder

LÖRDAGSINTERVJUN

"Det är bra att det finns tiggare i Stockholm"

Hon är journalisten som blev biståndsarbetare. De flesta känner Anneli Rogeman från Svenska Dagbladet eller tidningen Vi men sedan fyra år tillbaka är hon vd för biståndsorganisationen We Effect och Vi-skogen och arbetar bland annat för att få svenskar att återigen bli solidariska.

Tiggaren utanför tunnelbanestationen välkomnar resenärerna som valt att stiga av i Stadshagens station i Stockholm. Himlen ligger som ett grått täcke över husen och varnar om regn. Anneli Rogeman, klädd i skinnjacka, kliver in på Byfiket och slår sig ner i en av fåtöljerna.

– Jag tycker att det är bra att det finns tiggare i Stockholm idag. Det är så klart förfärligt och tragiskt men äntligen så får vi se människorna, som kunde vara du eller jag, men som inte kan försörja sig på något annat sätt än att tigga. Sedan är det en spretig, konstig och stundtals fruktansvärd debatt om det här men det är bättre än tystnaden, säger Anneli Rogeman. Fiket vi sitter på ägs av LRF, en av medlemsorganisationerna i We Effect, biståndsorganisationen där hon sedan 2011 är vd.

Den kommande timmen kommer mycket av vårt samtal att handla om något som Anneli Rogeman tycker är en bristvara i Sverige. Solidaritet, ett ord vars innebörd hon vill återuppliva.

– Det slår mig ofta. Det är vi här i Sverige som är udda i världen, det är verkligen ett extremt land, i positiv bemärkelse då. Vi har haft turen att födas här, för det handlar bara om tur, och då har vi ett ansvar att försöka dela med oss.

Och när jag ställer frågan om vart hon tror att biståndssverige och We Effect är om tio år svarar hon bestämt.

–Jag tror att We Effect är mycket större då och jag vet att kännedomen om organisationen är betydligt högre. Vad gäller hela biståndssverige hoppas jag att det finns en större förståelse för utvecklingssamarbetet och att givarvilligheten har ökat betydligt, både från företag och privatpersoner.

We Effect, tidigare Kooperation Utan Gränser, har funnits sedan 1958. Med ledorden"hjälp till självhjälp" arbetar de i 24 olika länder med landsbygdsutveckling, bostäder, jämställdhet och tillgång till mark. Anneli Rogeman berättar att hon ända sedan barndomen i Boliden, en ort märkt av gruvan och klasskillnader, varit intresserad av samhällsfrågor. Ett intresse som ledde henne till journalistiken och Anneli Rogeman har arbetat på många redaktioner i Sverige, allt från Svenska Dagbladet och Aktuellt till senaste arbetsplatsen tidningen Vi. Där var hon chefredaktör och vd från 2005 till 2010. Att gå från journalistiken till biståndsvärlden var inte ett självklart steg.

– På det sättet var det oväntat. Men samtidigt var det väntat för att jag i hela mitt liv hållit på med två saker. Det ena är utvecklingssamarbeten och det andra är litteratur. Och båda två handlar om att man försöker ta reda på varför människan är som hon är och vad som händer i vår omvärld.

Som chefredaktör för Vi satt hon också i styrelsen för biståndsorganisationen Vi-skogen och när det var dags för dem och We Effect att anställa ny vd 2011 fick Anneli Rogeman uppmaningen att söka, och hon erkänner att hon inte riktigt visste vad hon gav sig in på när hon sökte.

– Det var nog bra. Det är en väldigt speciell bransch. Man tror att man kan lite om utveckling och världens tillstånd, och jag trodde nog att jag kunde lite grann om bistånd också, men fick snabbt omvärdera det.. Det är väldigt komplexa frågor. Jag lär mig fortfarande massor varje dag.

En fråga som man märker engagerar Anneli Rogeman, förmodligen på grund av hennes journalistbakgrund, är hur branschen kommunicerar. En kommunikation som hon beskriver som obefintlig och snårig.

– Det har uppstått en terminologi i biståndsvärlden som fungerar som stoppskyltar för gemene man. Vi pratar om PGU, ODA, CSO, och vi pratar om utvecklingssamarbete. Bara det ordet förstår ju vanliga människor inte vad det är. De vill använda ordet bistånd men det tycker vi är förlegat. Men vi har inte lyckats berätta varför för omvärlden.

För att bli bättre på att berätta om We Effects verksamhet har hon bl a anställt medarbetare med journalistisk bakgrund, och skriver fortfarande en del själv. Men med så många resdagar att hon inte hinner räkna efter blir det ofta inte längre än nyhetsbladets ledare på 680 tecken. Dock har det blivit en del texter om en av We Effects hjärtefrågor – jämställt bistånd där minst femtio procent går till kvinnor. Förra året gick 63 procent av organisationens bidrag i Latinamerika till kvinnor.

– Det här målet är inte i första hand satt av vänlighet mot kvinnorna utan det handlar om att göra biståndet mer effektivt. Fattigdomsbekämpningen går fortare om vi arbetar så här. Om manser till att hälften av stödet går till kvinnliga bönder i en bondegrupp så blir det ett bättre jordbruk snabbare, samtidigt minskar fattigdomen och jämställdheten ökar. Kvinnorna tar större plats i familjen och lär sina döttrar att bli modiga och starka.

Nu arbetar organisationen för att förfina mätinstrumentet och föra upp jämställt bistånd ännu högre upp på agendan.

– Vi har ett rätt mekaniskt sätt att mäta, det är inte ultimat men det är bättre än inget sätt alls.

Text: Victoria Gillberg

Tip a Friend heading