Go to main navigation
Anna-Karin Johansson

Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén, beskriver sitt engagemang för Afghanistan och tycker inte att bistånd och militära insatser ska blandas ihop.

Foto: Marlene Magnussen

LÖRDAGSINVERVJUN

“Har vi inte förtroendet då kan vi inte vara där”

Svenska Afghanistankommitten försöker skapa positiv utveckling i ett av världens sköraste länder. Och efter 33 år på plats börjar de se en förändring. Anna-Karin Johansson är sedan två år generalsekreterare och tycker att biståndsvärlden måste våga ta ett tydligare tag om korruption.

”Varje eftermiddag och kväll strävar de uppåt, uppåt i den ljumma vinden. Att flyga drake är ett nöje som många afghaner uppskattar. På helgerna åker Kabulborna gärna upp på en av kullarna i staden för att få de bästa vindarna. Men många flyger också på gatorna, mellan husen. Att alla inte är helt lyckosamma i sina försök syns på telefon- och elledningarna. Först tror jag det är plastpåsar som hänger där och glimrar i kvällssolen, men så inser jag att det är kraschade drakar.”

Så skrev Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén (SAK), den åttonde juni på sin blogg. På bloggen försöker hon, som är gammal journalist, skildra en annan sida av Afghanistan. En bild som sällan letar sig utanför landsgränserna.

– Jag är inte naiv och tror att allt är guld och gröna skogar men vi är så matade med bilden av det konfliktfyllda Afghanistan. Och så är det men samtidigt lever 35 miljoner människor där och många är engagerade och har drömmar. De kämpar för sig själva, sin familj och för landet och det vill jag visa. 

Det är inte lätt att balansera den konfliktkantade bilden av Afghanistan. Landet fortsätter vara ett av världens mest konfliktfyllda och fattiga länder trots år av bistånd.

SAK har varit verksamma i landet i 33 år och med 5 300 anställda i landet driver de bland annat skolor och sjukvård. Idag försöker organisationen gå från att framförallt leverera tjänster och service till att vara med och bygga upp landets egna kapacitet och strukturer.

– Vi är en organisation som har gått från att vara en väldigt humanitär organisation, för att ingenting annat var möjligt, till att bli mer av en utvecklingsaktör. Det är en resa som vi håller på med och idag är landet redo för det.

Anna-Karin Johansson som spenderar en fjärdedel av sin arbetstid i Afghanistan berättar att hon alltid är mer hoppfull när hon är där än när hon följer utvecklingen här ifrån Sverige.

– Vi måste jämföra situationen idag med hur det var 2001. Då fanns inte några skolor och ingen sjukvård, ingen media och inget civilsamhälle, inga vägar, ingen tv och så vidare. Ingenting av det fanns så det är det vi måste jämföra utvecklingen mot.  

Idag har tillgången till hälso- och sjukvård ökat dramatiskt och antalet barn som kan gå i skolan har gått från en miljon till åtta miljoner. Kvinnors rättigheter, om än ständigt ifrågasatta, stärks och mödra- och barnadödligheten har gått ner.

Vägen in i biståndsvärlden gick för Anna-Karin Johansson via arbetet som journalist. Det var när hon som frilansjournalist på 1980-talet fick ett uppdrag att skriva om småföretagare i Tanzania som intresset för bistånd och global utveckling tog fart. Hon spenderade en tid i Östafrika som journalist, men vände sedan hem till Sverige igen för att jobba bland annat på Amnestys tidning Amnesty Press och Sidas informationsavdelning.

– Det var väldigt svårt för mig att på ett känslomässigt plan hantera den stora ojämlikheten som jag hamnade i som vit i Östafrika. Jag hade alla möjligheter och alla utvägar var öppna för mig. Därför blev det svårt att få en relation till människorna där som var jämlik. Jag är övertygad om att man kan få det om man jobbar eller studerar där längre, men jag fick inte det den perioden som jag var där.

I Sverige arbetade hon sedan bland annat som politisk sakkunnig på Regeringskansliet och 2013 fick hon förfrågan om att bli generalsekreterare på SAK.

– Jag tyckte att SAK var grundade i Afghanistan på ett sätt som väckte mitt intresse. Vi har en närhet till det land som vi arbetar i som är ovanlig och det gör att vi är oerhört kontextspecifika i vårt sätt att agera, jobba och vara något som jag tror är nödvändigt i ett land som Afghanistan. Vi måste kunna förändra vårt arbetssätt hela tiden allt eftersom situationen i landet förändras.

Och under tiden SAK befunnit sig i landet har den afghanska verkligheten onekligen förändrats, mest tydligt efter den militära interventionen 2001. En insats som SAK initialt inte motsatte sig så som den då var utformad, men som de nu är djupt negativa till efter att den gått från fredsbevarande till stridande. Totalt har, enligt SAK, närmare 8 000 miljarder kronor lagts på den militära interventionen i jämförelse med mellan 400-500 miljarder kronor totalt i bistånd, men siffrorna är mycket osäkra. Och Anna-Karin Johansson tycker att bistånd och militära insatser inte bör blandas samman eftersom de har olika mål, olika tidsramar och olika målgrupper.

– Relationen till dem man samverkar med också är väldigt olika. När militären gör en insats är det alltid för att få något tillbaka, i form av information eller lojalitet. Medan vi snarare behöver bygga ett långsiktigt förtroende för att kunna verka. För har vi inte förtroendet då kan vi inte vara där. Det skulle bli alldeles för farligt.

Hon menar också att den militära interventionen är en av orsakerna till att korruptionen är så omfattande. Idag är landet ett av världens mest korrupta länder.

– Många säger att korruptionen i Afghanistan inte alls var lika utbredd för 13-14 år sedan, utan att den har vuxit och rört sig. Det vi ser är att det kommit in mycket pengar där det varit bråttom, särskilt inom områden som varit nödvändiga för att genomföra den militära interventionen, som till exempel vägar.

Under de senaste åren har korruptionen spridit sig till andra sektorer som hälsovården och utbildningen. På SAK arbetar de aktivt med revisioner, interna och externa samt tredjepartsövervakning av verksamheten för att stävja utvecklingen.

Men Anna-Karin Johansson menar också att det är fullkomligt oundvikligt att påverkas av korruptionen. Hon menar att biståndet måste ta större ansvar för att förändra utvecklingen globalt, oavsett vad det är för verksamhet som bedrivs.

Tiden rinner iväg där vi sitter på ett kafé vid Nytorget, på Södermalm, ett stenkast från SAK:s kontor och Anna-Karin Johanssons hem. Situationen i Afghanistan är inte ett ämne som man diskuterar igenom över en kopp kaffe och när jag frågar generalsekreteraren hur vad hon tror att SAK arbetar med om tio år ser hon fundersam ut och tänker en stund.

– Det beror helt på vilken väg Afghanistan tar om de pågående fredsamtalen lyckas och läget blir mer stabilt. Eller om regeringen faller samman, och landet igen står inför ett inbördeskrig.

Text: Victoria Gillberg

Tip a Friend heading