Go to main navigation
Katinka Lindholm

Foto: Emma Milder

INTERVJU

“Att ge pengar handlar om att ta ställning”

Sverige för UNHCR har på två år blivit en av landets tio största insamlingsorganisationer. Katinka Lindholm var som generalsekreterare med och startade upp verksamheten och ser nu det som deras uppgift att se till att engagemanget för flyktingar i Sverige inte dör ut.

Att starta upp en ny insamlingsorganisation är ingen enkel uppgift. Det menar Katinka Lindholm som har arbetat med insamling och kommunikation för olika organisationer sedan början på nittiotalet. Enligt henne finns det två grundstenar för att lyckas etablera sig som nystartad insamlingsorganisation.

– För det första måste man ha en tydlig profil, och det har UNHCR. Det finns egentligen ingen annan organisation som har en verksamhet som bara handlar om människor på flykt. Sedan måste det finnas pengar att investera för att kunna få in pengar. Man kan inte börja från ingenstans. UNHCR ville verkligen investera i Sverige, så det gjorde att det blev lättare att komma igång, säger Katinka Lindholm.

Samarbetspartner till UNHCR

Sverige för UNHCR är en samarbetspartner till FN:s flyktingorgan UNHCR som har i uppdrag att skydda människor som tvingats fly från sina hemländer. De ska se till att de som flyr har tak över huvudet och rätt till sina grundläggande rättigheter så som möjlighet att gå i skolan och försörja sig.

UNHCR arbetar även med att koordinera arbeten mellan olika organisationer i exempelvis flyktingläger vid gränsen till Syrien, men även om de är ett FN-organ med muskler att göra stora saker räcker det inte alltid till.

– När jag började jobba på UNHCR behövde organisationen en budget på tre miljarder dollar och fick totalt in en och en halv miljard. Idag behöver UNHCR en budget på sex miljarder dollar och får fortfarande bara in hälften. Det har ju ökat, men det gäller att man lyckas fylla det där gapet, säger Katinka Lindholm.

Idag består den absoluta majoriteten av flyktingorganets budget av frivilliga bidrag från regeringar runtom i världen, men det räcker inte för att täcka de finansiella medel som saknas. Därför har UNHCR de senaste åren valt att satsa mer på insamling från den privata sektorn.

– Att samla in pengar från privatpersoner är något som är rätt så nytt inom UNHCR. Det är inte bara verksamheten i Sverige som har startats upp, utan det satte egentligen igång över hela världen samtidigt, säger Katinka Lindholm.

En rätt arg människa

Katinka Lindholm har tidigare arbetat med insamling och kommunikation på Greenpeace och ActionAid. Hon beskriver att hon har ett starkt engagemang för både miljöfrågor och kvinnors rättigheter, men att hon brinner för allt som bekämpar orättvisor. Sin drivkraft får hon från saker som upprör, vilket var en av anledningarna till att hon började arbeta för Sverige för UNHCR.

– Jag är en rätt arg människa. När saker känns korkade och fel känner jag att jag måste göra någonting. Just nu får flyktingfrågan stor uppmärksamhet, men för ett par år sedan var det en helt glömd del av världen att det finns så många människor som är på flykt, säger Katinka Lindholm.

Sedan kriget i Syrien började har UNHCR försökt få människor att engagera sig mer i arbetet för syriska flyktingar. De första åren var det svårt att få något genomslag, men när de i slutet av augusti i år började bli operativa inne i Europa märktes det att intresset började växa.

– Det blev lättare att samla in pengar då eftersom folk bättre förstod vad det är vi gör, säger Katinka Lindholm.

Bilden av flyktingar har ändrats

Sverige för UNHCR har sedan slutet av augusti samlat in 63 miljoner kronor i engångsgåvor till stöd för syriska flyktingar. Det är siffror som inte går att jämföra med någon tidigare kampanj. Förra året samlade de in 245 miljoner kronor totalt, varav 180 miljoner kom från Ikea Foundation.

Det betyder att Sverige för UNHCR den senaste månaden har samlat in lika mycket från privatpersoner som man gjorde under hela förra året.

– Det är fantastiskt. Inte bara för att vi får in pengar utan för att människor nu ser att det här är en humanitär katastrof. Man har börjat se på flyktingar på ett annat sätt och förstår att den här situationen inte är något som bara händer där utan att det är något som vi måste bry oss om. Det tycker jag är det viktigaste, säger Katinka Lindholm.

Något som bidrog till att väcka det svenska engagemanget var när bilden på treårige Alan Kurdi som drunknat på vägen till Europa publicerades i början av oktober. Katinka Lindholm blev själv upprörd av att se bilden, men menar samtidigt att man måste vara tacksam för det gensvar som publiceringen fick.

– Det är sorgligt att man ska behöva visa en sådan bild för att folk ska vakna, men de gjorde det i alla fall och det måste vi vara tacksamma för. Folk behövde tydligen en spark i magen och det där var verkligen en spark i magen, säger Katinka Lindholm.

Flykting i genomsnitt 17 år

För Sverige för UNHCR har arbetet rent praktiskt den senaste tiden gått från att försöka skapa engagemang till att lyckas hantera det stora intresse som växt fram. Samtidigt hoppas Katinka Lindholm att det intresset inte mattas av.

– Den största utmaningen är att fortsätta kännas som en relevant organisation för människor och att se till att engagemanget för flyktingfrågan inte avtar. Sedan kommer vi inte alltid kunna vara på topp. Det kommer komma andra katastrofer som tar över, men vår uppgift är att se till att synen på flyktingar som en grupp som man måste ha empati för och som måste få hjälp inte dör ut, säger Katinka Lindholm.

Enligt UNHCR lever en människa i genomsnitt som flykting i sjutton år. Därför arbetar Sverige för UNHCR för att de som nu engagerar sig ska fortsätta bidra och på sätt skapa ett mer långsiktigt stöd.

– Att ge pengar handlar om något mer än bara pengar. Det handlar om att ta ställning och visa på vilken sida man står. Att människor engagerar sig och agerar utefter det som de engagerat sig i är det som i slutändan kommer förändra världen. Det är därför jag brinner för det här, säger Katinka Lindholm.

Text: Amanda Saveland

Tip a Friend heading