Go to main navigation
Michel Sidibé

Michel Sidibé, Chef för UNAids och undergeneralsekreterare i FN.

Foto: Erik Halkjaer

LÖRDAGSVINTERVJUN

Kampen mot aids står vid ett vägskäl

I veckan mötte OmVärlden chefen för FN:s aidsprogram UNAids, Michel Sidibé, i Stockholm. Enligt honom står världen vid ett avgörande vägskäl: ”Antingen väljer vi att ta tillvara på möjligheterna som finns, eller så kommer vi se en ökning av smittade”.

För att illustrera de två olika riktningar som arbetet mot hiv kan ta höll Michel Sidibé upp två vita bollar framför dem som i tisdags tagit sig till ett seminarium på Utrikesdepartementet. På den ena bollen, som inte var större än en pingisboll, stod siffran tvåhundra tusen. På den andra, som snarare liknade en badboll, stod siffran 2,5 miljoner.

– Om vi satsar de närmaste fem åren kan vi om femton år ha lyckats minska antalet nya smittade till tvåhundra tusen personer. Det skulle innebära att vi då har epidemin under kontroll, men om vi däremot väljer att inte se de möjligheter som finns är risken att vi istället kommer att se ett bakslag med närmare 2,5 miljoner nya insjuknade, förklarade Michel Sidibé.

Utbredd tystnad kring sjukdomen

För Michel Sidibé började engagemanget för kampen mot hiv när han i slutet av 1980-talet började arbeta för FN:s barnfond Unicef. Först tjänstgjorde han i Demokratiska republiken Kongo, dåvarande Zaire, och sedan i Uganda. I sitt arbete började han och hans kollegor att möta människor med försämrat immunförsvar. De blev svaga, förlorade mycket i vikt och dog.

– Det var en period då vi talade mycket om den utbredda tystnaden kring sjukdomen. Människor var rädda för att bli smittade, de var rädda för varandra och de ville inte acceptera att aids fanns, säger Michel Sidibé.

I arbetet för Unicef i Uganda beskriver Michel Sidibé att den största utmaningen var att få människor att förstå att hiv inte bara var ett virus som ledde till aids, utan att det även handlade om sociala problem. Bland annat genom att tala om vikten av att ta hand om barn som blivit föräldralösa till följd av sjukdomen.

– Den här sjukdomen handlar lika mycket om skam, diskriminering, och exkludering av de som är allra mest utsatta i samhället som det handlar om en epidemi, säger Michel Sidibé.

Hans chaufför dog i aids

Den fulla förståelsen för hur ödeläggande sjukdomen kan vara kom för Michel Sidibé ett par veckor efter att hans chaufför i Uganda avlidit i aids. Insikten kom efter ett möte som han själv beskriver som ett av de jobbigaste ögonblicken i hans liv.

– Jag var på väg ut från ett möte när en liten pojke ryckte tag i min arm. Det visade sig vara sonen till min chaufför. Han berättade att han och hans syster hade blivit föräldralösa efter att även deras mamma blivit sjuk. Han hade slutat gå till skolan och hans syster hade tvingats börja arbeta på en bananodling. Hela familjen hade fallit samman på grund av aids, och det var då jag förstod att den här epidemin inte bara handlar om en person med en sjukdom. Att det även handlar om sociala frågor, säger Michel Sidibé.

Kvinnor drabbas hårdast

I de nya globala utvecklingsmålen är en av målsättningarna att år 2030 ha stoppat spridningen av hiv. För att lyckas med det krävs enligt Michel Sidibé att världen gör en gemensam kraftansträngning. Idag lever närmare 40 miljoner människor med hiv. Epidemin är den näst största dödsorsaken bland unga världen över, men kvinnorna är de som drabbas hårdast. I Afrika är det till exempel hiv som idag kräver flest unga kvinnors liv.

– Flickor löper betydligt större risk att drabbas av hiv än pojkar. Därför är det viktigt att vi uppmärksammar världen på att det här utgör ett stort problem som vi måste ta tag i. Fler länder måste börja investera i flickors rätt till skolgång, i jämställdhet och i att skydda kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Michel Sidibé.

För att inom femton år lyckas sätta stopp för epidemin har UNAids valt att i hög utsträckning fokusera sitt arbete de kommande åren på unga kvinnor. Särskilt sexualundervisning för flickor är något som Michel Sidibé anser vara viktigt.

– Genom att ge flickor sexualundervisning kan de få tillgång till kunskap som ger dem mer kontroll och som gör att de kan fatta säkrare beslut, säger Michel Sidibé.

Aids är inte bara en epidemi

En annan sak som Michel Sidibé menar är avgörande i kampen mot hiv är att inte betrakta sjukdomen som en och samma smitta. Problematiken skiljer sig åt och det är enligt honom därför viktigt att ha olika strategier och målgrupper beroende på var i världen man arbetar.

– Vi kan inte tala om aids som en enda epidemi. I vårt arbete i Afrika är det unga kvinnor vi främst vill nå ut till, men när vi talar om hur vi ska hantera epidemin i exempelvis Östeuropa handlar det istället om problem med droganvändning, säger Michel Sibidé.

Samtidigt menar Michel Sibidé att det finns en gemensam punkt som binder samman de olika grupper som UNAids nu vill nå ut till. De befinner sig alla i en utsatt situation i samhället och har tidigare tillhört de som inte har varit först med att få tillgång till vård.

– En stor utmaning för oss de närmaste åren kommer bli att nå dem som tidigare utelämnats. Exempelvis prostituerade, drogmissbrukare, transpersoner och människor i fängelse. Med sexuellt överförbara sjukdomar kan vi inte tala om utsatthet och fattigdom i en del av världen. Det drabbar människor överallt och hur vi lyckas bemöta epidemin i olika regioner kommer bli en nyckel för att stoppa sjukdomen, säger Michel Sibidé.

En vetenskaplig revolution

Enligt Michel Sidibé går de snabba framsteg som har gjorts inom forskningen om hiv sedan 1980-talet att likna vid en vetenskaplig revolution. Han menar att viruset satte igång en social rörelse som framförde krav på satsningar att hitta ett botemedel.

– Vad som har hänt inom forskningen kring hiv är fantastiskt. Det tog inte ens trettio år från det att sjukdomen upptäcktes till att identifiera viruset och utveckla bromsmedicin. Om man jämför det med forskningen kring tuberkulos går det att säga att hiv-forskningen var en sann vetenskaplig revolution, säger Michel Sidibé.

Trots framgångarna har investeringarna i forskning fram tills idag ändå varit begränsade. Det är något som Michel Sidibé menar måste förändras.

– Vi är på rätt väg för att kunna stoppa epidemin inom de kommande femton åren, men för att lyckas med det krävs omfattande investeringar i forskning. Vi behöver ett vaccin, och vi behöver ett botemedel, säger Michel Sidibé.

Text: Amanda Saveland

Tip a Friend heading