Go to main navigation
Niclas Lindgren, direktor, PMU

Niclas Lindgren, direktor på Pingsmissionens Utvecklingsmission (PMU)

Foto: Erik Halkjaer

LÖRDAGSINTERVJUN

”Religion får inte bli biståndets vita fläck”

Niclas Lindgren står stadigt med fötterna på jorden. Han är fast i sin övertygelse att religion har en given plats inom biståndet och att världens fattiga inte ska betala för att hjälp andra fattiga. "Det slirar", säger chefen för Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU).

Samtalet kommer snabbt in på religion och bistånd. Inte helt oväntat. Niclas Lindgren har arbetat hela sitt liv på Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU). Han började som nybakad statsvetare med att göra landanalyser för organisationens landprogram. Sedan 2008 är han chef, eller direktor som den officiella titeln lyder.

– Om man tittar på World Value Surveys värderingskarta över var Sverige befinner sig så är vi extrema, placerade ute i hörnet, vad gäller individualism i relation till kollektivism och sekularism i relation till traditionella värden. Tillsammans med bland andra Svenska Missionsrådet har vi jobbat med den här frågan med Sida och UD. Risken är att det här blir en blind fläck för svenskt bistånd, att man inte riktigt förmår se vilken roll religion och tro spelar i människors liv, i vardagen.

En renodlad biståndsorganisation

Över en latte på ett kafé på Alvikstorg, i Stockholm, utvecklar Niclas Lindgren Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten, om att ge utan egen vinning eller tanke på att få något tillbaka. Han är tydlig med att när PMU bildades för 50 år sedan var det redan då en renodlad biståndsorganisation.

Enligt Niclas Lindgren har PMU genom åren haft flera möten med Sida och UD, om vilken roll religion kan spela inom utvecklings-samarbetet. Vid dessa tillfällen har också utmaningar med vilka gränsdragning som gäller mellan mission och bistånd diskuterats.

– Man måste vara noga med vem man väljer att samverka med. För det finns destruktiva och konstruktiva krafter. Religion kan ju vara både negativt och positivt. Det vi ser i våra samarbetsländer är att de gemenskaper som finns utifrån religiös tillhörighet formas väldigt mycket av identitet, kultur och synen på samhället och utveckling. Och om man negligerar eller tar bort den aspekten så riskerar vi att missa viktiga saker i svenskt bistånd.

Anställda ofta muslimer

I flera av de 40-tal länder som PMU driver verksamhet är en majoritetet av invånarna muslimer. Där arbetar man med den kristna minoriteten, men även med lokalorganisationer där de anställda ofta är muslimer. Det är sällan ett problem.

Niclas Lindgren har själv jobbat två år på fältet i Mellanöstern och i Nordafrika. Under 2005-2007 var han bosatt på Cypern med familjen. Där ligger PMU:s regionkontor, men arbetet utförs i stort sett över hela regionen.

Efter utlandsstationeringen tillträdde Niclas Lindgren chefsposten på PMU. Han hade knappt börjat när organisationen fick kritik för brister i sina resultatstrategier och dålig intern styrning och kontroll. Men inom organisationen var man medvetna om problemen sedan tidigare och hade redan sjösatt ett stort förändringsarbete av såväl styrning och kontroll som resultatsystem.

Mist status som ramorganisation

Revisorerna på PWC lovordade förändringarna, men trots det meddelade Sida 2014 att PMU mist sin status som ramorganisation till biståndsmyndigheten. Det nuvarande avtalet, som löper ut 2017 är, som det ser ut nu, det sista.

– Vi hade väldigt olika bilder av var PMU befann sig, vilket gjorde att vi hade en mycket öppen och god dialog med många på Sida. Vår uppfattning var att vårt förändringsarbete inte fått genomslag i beslutet och därför genomfördes en extra granskning. När den var slutförd kände vi att den bild av oss som då presenterades överensstämde med vår bild.

I höst väntas ytterligare information från Sida kring PMU:s status som ramorganisation, eller om man ska komma att ingå i SMR:s paraplyorganisation. I korthet skulle det innebära att PMU får söka pengar från SMR istället.

Mest kända projektet är Panzisjukhuset

Enligt Niclas Lindgren är det att föredra om PMU kan ingå ett avtal med Sida, men för verksamheten i fält spelar det mindre roll. Ett av organisationens största och mest kända projekt kommer fortfarande vara Panzisjukhuset, som drivs av Dr Denis Mukwege, i Demokratiska republiken Kongo.

– Panzisjukhuset ägs av en samarbetskyrka som vi jobbar med. Vi var med och byggde sjukhuset under kriget 1998, då det förekom attacker mot ett annat sjukhus som kyrkan jobbade med. Det var från början inte alls tänkt som en bas för kvinnor som utsatts för sexuellt våld, men så blev det. Under tio år som projektet pågått har ungefär 40 000 kvinnor på sjukhuset, inklusive dem som varit i behov av mödravård.

Det är lätt att påstå att arbetet med Panzisjukhuset överskuggar PMU:s alla andra projekt. Niclas Lindgren håller delvis med, men menar att det är ett medvetet val av organisationen. Dr Mukwege jobbar allt mer politiskt med att försöka få ett slut på konflikten i östra DR Kongo. Och för det behöver han bland annat PMU:s stöd.

Fler än en miljon medlemmar

Liksom PMU bygger på Pingströrelsens 80 000 medlemmar hemma i Sverige, bygger Panzisjukhuset verksamhet på Pingströrelsens systerkyrkas fler en miljon medlemmar i östra DR Kongo.

– Det finns ingen annan i östra Kongo som har ett sånt nätverk som Dr Mukwege, som kan fånga upp var övergrepp sker, vilka som drabbas, vad det är som orsakar det och vilka typer av våld och konflikt som drabbar människor.

En stor del av PMU:s arbete bygger på Pingströrelsens medlemmars engagemang hemma i Sverige. De samlar in pengar och säljer second hand-varor. Intäkterna går bland annat till PMU:s arbete i fält. Sedan en tid har flera församlingar även engagerat sig för att på hemmaplan ge stöd åt de många flyktingar som kommer till Sverige.

Ryter ifrån om avräkningarna

Niclas Lindgren tycker det är viktigt att inte bara Pingströrelsen och andra organisationer gör sitt för att hjälpa flyktingarna, utan hela Sverige. Men han ryter också ifrån lite, om än på ett hövligt frikyrkligt vis, kring frågan om hur Sverige finansierar flyktingmottagande i Sverige med pengar från biståndet.

– Jag inser utmaningen, men att vi skickar notan till världens mest utsatta för att vi ska kunna ta emot människor här hemma, det slirar tycker jag.

Innan han kilar upp på kontoret, ett stenkast från kaféet uttrycker han också en önskan. Han hoppas att Sverige kan föregå med gott exempel på hur FN:s nya globala utvecklingsmål kan få genomslag i hela samhället och på alla politikområden. Hela världen står inför samma globala utmaningar och har fått samma uppdrag. "Så att det inte än en gång bara blir de fattiga ländernas problem".

Text: Erik Halkjaer

Tip a Friend heading