Go to main navigation
svante-axelsson.jpg

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen. Foto: Marlene Magnussen

INTERVJU

"Man blåser de fattiga länderna gång på gång"

Efter 15 år som generalsekreterare på Naturskyddsföreningen är Svante Axelssons drivkraft att rädda planeten fortfarande lika stor. Han är försiktigt optimistisk inför klimatförhandlingarna i Paris, men varnar för en lurendrejerikultur inom förhandlingarna. Han hoppas att Sverige kan gå före och visa att klimatomställningen är både nödvändig och lönsam.

Han är en driven debattör och lobbyist som ofta syns i medierna, men själv kallar sig Svante Axelsson helst för folkbildare. I ren frustration över att klimatomställningen går så långsamt trots all vår kunskap skrev han boken Vår tid är nu, som kom i höstas.

– Vi vet att de globala utsläppen av växthusgaser ökar och den största utmaningen nu är att få till en kraftig minskning innan problemen blir så allvarliga att vi inte längre kan hantera dem, konstaterar Svante Axelsson när han hastar in på fiket på Centralen efter ett möte med Centerpartiets Annie Lööf.

Han är trots allt hoppfull och lyfter gärna fram de nya globala utecklingsmål som i år ska ersätta millenniemålen. De 17 nya målen knyter ihop miljöfrågan med utveckling och fattigdomsbekämpning på ett tydligt sätt, menar han. Svante Axelsson välkomnar också den Gröna fonden, FN:s nya klimatfond som förmedlar pengar till utvecklingsländernas klimatanpassning.

– Den blir ett slags investeringspott som kan stärka de fattiga ländernas elektrifiering och jag hoppas de kan ta en genväg förbi kolkraft och kärnkraft och gå direkt till förnybar energi.
Sverige har satsat 500 miljoner kronor i fonden i år, men att de utlovade pengarna togs från biståndsbudgeten och inte var så kallade additionella medel, gjorde honom däremot besviken.

– Det är samma lurendrejerikultur som präglar klimatförhandlingarna, att man blåser de fattiga länderna gång på gång, konstaterar Svante Axelsson. Det är ju självklart att de medel man måste satsa på grund av klimatkrisen ska vara "nya" pengar. Det här bara förstärker den brist på tillit från utvecklingsländerna som präglar klimatförhandlingarna.

Gröna fondens utlovade 100 miljarder kommer inte att räcka, tror Svante Axelsson, utmaningen är så stor att även biståndet måste klimatanpassas. Naturskyddsföreningen samarbetar med 60 miljöorganisationer världen över och en profilfråga är klimatanpassningen av jordbruket. Svante Axelsson beskriver engagerat hur Naturskyddsföreningen ger stöd till ekojordbrukets utveckling i framförallt Östafrika för att försöka få fram ett jordbruk som bättre tål klimatförändringar. Problemet på längre sikt är att marken inte kommer att räcka när 60 procent av all jordbruksmark i världen används till foder för djur.

– Den stora jokern är vår ohållbara köttproduktion, säger Svante Axelsson. Vi måste konsumera mindre kött i världen för att klara klimatmålen och får då som bieffekt mark över som vi kan använda till mer ekologisk produktion.

Tillsammans med sina samarbetspartners driver Naturskyddsföreningen globala kampanjer för att lyfta fram ekologiska grödor som ananas, kaffe och bananer. På frågan om allmänheten i första hand ser organisationen som en biståndsaktör kommer ett snabbt "nej" från Svante Axelsson.

– De flesta uppfattar oss säkert mer som en miljö- och konsumentrörelse i nord. När våra samarbetspartner i syd ber oss ha kampanjer här för att stoppa konsumtionen av jätteräkor så att de ska kunna rädda sina mangroveträsk kopplar nog inte alla det till bistånd. Men vi har ju bidragit till att ändra svenska folkets ohållbara konsumtionsvanor vilket våra partners tackar oss för, säger han.

En annan form av samarbete är att stötta miljöorganisationer i de mindre utvecklade länderna inför klimatförhandlingarna i Paris i december. Målet i Paris är att få ett globalt bindande avtal som gör att jordens temperaturökning inte överstiger 2 grader. Budskapet är tydligt – om vi inte klarar 2-gradersgränsen hotar allvarliga klimatstörningar som översvämningar, skogsbränder, extrem torka, svåra stormar och risk för epidemier som framförallt drabbar utvecklingsländerna.

Det är positivt att både Kina och USA har kommit med löften om utsläppsminskningar, vilket är en milstolpe enligt Svante Axelsson. Han tror därför inte att det blir någon Köpenhamnskollaps, och syftar på det misslyckade klimatmötet 2009, utan är tvärtom ganska optimistisk.

– Det blir i så fall första gången världen får ett globalt avtal. Däremot blir det säkert ett svagt, luddigt dokument med ett stort glapp mellan vad vi borde göra och lovar att göra. Och jag tror tyvärr inte att det kommer att vara tillräckligt tuffa löften om utsläppsminskningar från länderna.

Utmaningen nu är att få den rika världen att ta ett större ansvar och satsa på förnybar energi och ny teknik, annars kan vi inte uppmana de fattigare länderna att ställa om, menar Svante Axelsson. Han suckar hörbart när fördelningsfrågan kommer på tal och citerar Desmond Tutu: "Ni har haft er stora brakfest, men vi blev bara inbjudna till kaffet. Ändå ska vi vara med och betala hela notan."

Det behövs föregångsländer som Sverige, anser Svante Axelsson, som kan visa att det går att både sänka utsläppen och behålla välfärden. Hans recept är att kombinera sysselsättnings och klimatpolitik och lanserar ett förslag om hur våra pensionspengar, i form av gröna obligationer, skulle göra det möjligt att investera i ny teknik i fattigare länder.

– Klimatomställningen i afrikanska länder skulle kunna få en rejäl draghjälp av våra pensionsfonder, här finns mycket pengar som söker hållbara projekt att investera i. Eftersom risken är hög måste det också finnas en säkerhet i form av garanterad ränta på insatt kapital.

Han tar även upp Tyskland som ett föregångsland där man ser klimatomställningen som en affärsidé istället för en kostnad. Samma företagsekonomiska tankar lanseras i den nyutkomna rapporten New Climate Economy, av bland andra Nicholas Stern, tidigare chefsekonom på Världsbanken. I Tyskland är planen att avveckla 17 reaktorer på sju år.

– Vad vinner Tyskland på att springa så långt före i sin energiomställning? Jo, de tänker sälja ny teknik och helt enkelt tjäna pengar på att göra en grön industriell revolution. När fler länder inser vad de har att vinna kommer det att bli en global kapplöpning ut ur fossilsamhället. Det börjar Obama också ana och se bara på solcellsutvecklingen i Kina, säger Svante Axelsson.

Efter 15 år som generalsekreterare på Naturskyddsförening är hans drivkraft att rädda planeten fortfarande lika stor. Han lever i viss mån som han lär: har solceller på radhustaket men kör etanolbil, äter kött fast har dragit ner på konsumtionen. Svante Axelsson understryker att han inte vill vara alltför präktig, han tror mer på positiva exempel som visar att klimatomställningen är lättare att genomföra än vi tror.

– Vi har tekniken och pengarna, utmaningen nu är att få ledarskapet att fatta de viktiga besluten som skapar en bättre välfärd för alla, säger Svante Axelsson när vi skyndar mot perrongen där han ska ta tåget till nästa möte. Men just nu tycks politikerna stå sist i ledet.

Text: Agneta Larsson

 

Tip a Friend heading