Go to main navigation
Ann Svensén

Ann Svensén

Foto: Tommy Persson

LÖRDAGSINTERVJUN

“Vår roll är att hålla Sida ansvarigt”

Efter 25 år lämnade Ann Svensén RFSU och blev 2013 generalsekreterare på Individuell Människohjälp. Hennes mål är att organisationen ska synas mer i biståndsdebatten. Bland annat vill hon stärka Sveriges bistånd till funktionsnedsatta barn.

Individuell Människohjälp (IM) har varit en ganska okänd aktör inom biståndsbranschen, men det håller på att ändras och organisationen är numer en av Sidas ramorganisationer.

– Det betyder oerhört mycket för oss. Vi håller på att bygga upp vårt varumärke och det behövs, säger Ann Svensén.

Att organisationen är lite av en doldis tror Ann Svensén beror på att huvudkontoret finns i Skåne. Det var först när hon hamnade i Lund som hon förstod hur Stockholmscentrerad biståndsbranschen är och hur svårt det är att synas utanför huvudstaden.

De senaste tio åren har IM förändrats mycket och verksamheten blivit mer modern. Organisationen, som tidigare hade egna anställda medarbetare i flera samarbetsländer, arbetar nu med partnerorganisationer i civilsamhället.

– Det gör att vi kan fördjupa närvaron i länder där vi varit länge och göra mer skillnad, menar Ann Svensén och lägger till att det varit en stor omställning som dessutom lett till ett generationsskifte.

– Våra "årsrika" medlemmar finns fortfarande kvar men nu har vi även fått in flera unga människorättsaktivister och det har blivit en häftig dynamik. Flera av dem deltar i våra program för utlandspraktikanter.

Grundades under kriget

IM grundades redan 1938 av Britta Holmström när hon mitt under brinnande krig reste iväg för att stötta judiska flyktingar i Prag, i dåvarande Tjeckoslavakien. Hennes tankar om hjälp till självhjälp finns kvar inom organisationen än idag. IM:s profilfrågor är fortfarande försörjning, framförallt för kvinnor, och stöd till utsatta grupper som exiltibetaner i Indien och palestinier på Västbanken och Gaza.

Organisationen lägger stort fokus på barn med funktionsnedsättningar. Målet är att så många som möjligt av barnen och ungdomarna ska komma ut i samhället, få utbildning och kunna försörja sig på egen hand.

– Det här är utsatta barn som tidigare hållits instängda och till och med fastbundna vid sina sängar. Skammen över att ha ett barn med funktionsnedsätning är fortfarande så stor för föräldrarna. Men med hjälp av våra partners har vi arbetat för att få bort stigmat och förändra attityder, säger Ann Svensén.

Arbetet med funktionsnedsättningar är en fråga som får allt för lite uppmärksamhet inom biståndet, menar hon. När IM i somras var med och arrangerade ett seminarium om ämnet i Almedalen kom bara ett fåtal åhörare. Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka, som var med i panelen, kallade det symptomatiskt.

– Det blev ett bevis på att de här frågorna inte står högst upp på dagordningen. Men Sidas generaldirektör var tydlig med att vi behöver fokusera mer på de mest utsatta barnen och vår roll nu är att hålla Sida ansvarigt så att det arbetet verkligen blir av.

Sexuell hälsa viktigt även för IM

Att mobilisera och påverka har alltid varit viktigt för Ann Svensén, som var aktivist redan i tonåren inom musikrörelsen. Hon började arbeta med internationella frågor när hon på 1980-talet gick med i studentkårens Latinamerikagrupp på Stockholms universitet. Av en slump fick hon ett vikariat på RFSU och där blev hon sedan kvar i 25 år. Efter att ha varit pressekreterare och informationschef byggde hon upp organisationens påverkansarbete.

Ann Svensén trodde att hon skulle få svårt att släppa frågorna hon arbetat så länge med, som sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa ingår även i IM:s strategiska plattform och ute i fält är frågan en del av arbetet med försörjning. Att ha tillgång till sexuell hälsa och preventivmedel gör att kvinnor får mer handlingsutrymme.

– Jag är förstås färgad av mina år inom RFSU men SRHR-frågorna är viktiga för att kvinnor ska få makt över sina egna liv. Och när det gäller det här området går det inte att slappna av för ett ögonblick.

För IM är kvinnors försörjning en rättighetsfråga och de har flera projekt med sparlåneklubbar bland kvinnor utan formell anställning. Men visionen är att få in fler kvinnor i den formella sektorn och att skapa en mer inkluderande tillväxt och ekonomisk utveckling.

– På sikt kan vi inte fortsätta att ha fattiga kvinnor i småskaliga projekt i den informella sektorn och sedan ha ett industriellt spår i den formella sektorn, som mest inkluderar män.

Satsa mer på folkrörelser

Hon menar också att det är viktigt att satsa mer på folkrörelsebiståndet speciellt då civilsamhället kontrolleras allt hårdare i samarbetsländerna. IM märker det framförallt i Indien och även i Jordanien där en av deras mest radikala partners, en kvinnoorganisation, tvingats stänga vid flera tillfällen.

– Vi ser hur man på olika sätt försöker hindra organisationerna så att de inte längre kan vara en påverkanskraft. Det vore tragiskt om den trenden växer nu när Post 15-agendan ska rullas ut och det då inte finns tillräckligt med kraft i civilsamhället. Vi kan prata om effektivitet och resultat i biståndet, men om civilsamhället inte har en gynnsam miljö blir arbetet alltför tungrott, säger Ann Svensén när vi lämnar Malmös kallbadhus där vi fikat.

Under den blåsiga promenaden på bryggan in mot stranden kommer Ann Svensén in mer på IM:s verksamhet i Sverige. Här ligger fokus på integration och man arbetar bland annat för att hitta vägar in i samhället för nyanlända barn och ungdomar. Tanken är att börja koppla ihop projekt i Sverige med utvecklingssamarbetet ute i länderna. IM samarbetar redan med olika invandrargrupper som har kontakt med sina forna hemländer där de driver egna projekt.

– Biståndet kan inte vara en separat silo – världen ser faktiskt inte ut så. Att samarbeta med diasporan och därmed få tillgång till värdefull kunskap och kontakter i deras gamla hemländer tror jag kommer att bli en viktig fråga framöver.

Text: Agneta Larsson

Tip a Friend heading