Go to main navigation
lovin.jpg

Isabella Lövin, Sveriges biståndsminister, talar under mötet i Nairobi.

Foto: Annika Flensburg

nyheter

Lövin: "Biståndet hotas av nationella agendor"

Starka politiska krafter vill använda biståndet till allt från militära insatser för att stoppa flyktingar till privata investeringar. Just nu träffas 150 länder i Nairobi med syfte att göra biståndet mer effektivt. Sveriges biståndsminister Isabella Lövin (MP) är på plats.
– Det ständiga hotet är givarländernas egna nationella agendor, säger Isabella Lövin i en intervju med OmVärlden.

Världen står inför stora utmaningar. Över 63 miljoner människor är på flykt, den globala uppvärmningen går snabbare än experterna fruktat och hösten i Arktis har varit rekordvarm. År 2030 väntas två tredjedelar av världens fattiga leva i sviktande stater.

Att biståndet fungerar effektivt är en förutsättning för att skapa en hållbar global utveckling.

Högnivåmötet i Nairobi är det första stora mötet om biståndets effektivitet sedan de globala målen och klimatavtalet antogs 2015. Nu gäller det för givarna att komma samman för att stärka utvecklingsländerna så att de inte hamnar mellan olika givares målsättningar och rapporteringssystem. Civilsamhället måste också stärkas i en tid när utrymmet krymper och demokrati kringskärs. Förväntningen att Sverige ska stå upp för biståndets principer är stora och mötet ses av många som avgörande för hur FN:s utvecklingsmål inom ramen för Agenda 2030 ska genomföras.

“Sveriges regering kommer att behöva axla stort ansvar för att undvika ett framtida globalt och europeiskt givarstyrt bistånd”, skriver Forum Syd i ett öppet brev inför mötet.

Samtidigt trycker flera EU- länder nu på för att bistånd ska kunna användas för att stoppa flyktingar, eller för att ge exportkreditgarantier till privata investeringar som OmVärlden rapporterat om.

Det senare är ett förslag som världens rika länder ska diskutera den 2 december på OECD:s biståndskommitté, DAC.

Är alla inte längre med på samma båt?

– Både ja och nej, samstämmighet tas upp ofta, och kraftfullt. Det som hotar är givarländernas egna nationella agendor. Utvecklingsländerna måste så småningom stå på egna ben och staka ut sin egen framtid och då ska vi stödja dem, säger Isabella Lövin.

Finns det ett hot mot samstämmigheten?

– Det ser bra ut på pappret, det är en väldigt bra teori som alla skriver under på. Men när det kommer till verkligheten vill länderna ha sina egna prioriteringar och det blir väldigt fragmentiserat, en snuttifiering av biståndet. Här är EU väldigt viktigt, som ute i fält är de enda som på allvar står för givarsamordning och koordinering.

Vad förväntar du dig av mötet?

– Att det kommer ett dokument, som åter bekräftar principerna av eget ägarskap. Vi driver på för starkare skrivningar om civilsamhällets roll, jämställdhet och kvinnors roll ­– och där vi ser att tidigare skrivningar nu riskerar att försvagas.

Det finns en kritik mot att kärnstödet har minskat för civilsamhället och därmed möjlighet för organisationer att utvecklas långsiktig, vad säger du om det?

– Hur det ska utformas beslutar Sida om, men vi ger gott om kärnstöd idag, även till civilsamhället. Den dialog vi för med olika regeringar är viktig, om hur begränsande lagstiftningar nu antas i land efter land, vilket gör att civilsamhällets organisationer inte får ta emot ekonomiskt stöd utifrån, utan måste registrera sig. Det finns lagstiftningar som kontrollerar civilsamhället och försvårar en demokratisk utveckling.

Hur ser du på att bistånd kan användas till militära insatser för att stoppa flyktingar att komma till EU, eller ges som lån och exportkreditgarantier, något som nu föreslås inom OECD/DAC?

­– Biståndspengar ska inte användas till sådant som inte är bistånd och godkänt utifrån OECD:s kriterier. När det gäller privatsektorn finns anledning att stödja utveckling för att dra investeringar och få igång företagande i länderna, men vi ska inte stödja företag som annars står på egna ben.

Är det inte en risk att biståndet naggas i kanterna?

– Jo absolut. Bistånd är en begränsad resurs. Vi måste bevaka att det används där det behövs mest och där det inte finns möjlighet till annan finansiering.

När skattebetalarna nu ser att biståndet går till fel saker, finns inte en risk att biståndsviljan i Sverige minskar?

– Exakt det sa jag på rådsmötet i Bryssel. Sverige är ett av få länder som står upp för FN:s mål om 0,7 procent av BNI. Det är viktigt för oss att motivera för skattebetalare och medborgare att biståndet går till rätt saker. Jag har haft möten med EU parlamentet om hur vi ska arbeta för att militära kostnader inte ska kunna tas av EU:s biståndsbudget.

Vad får du för respons när du säger det?

– En tystnad, man vill gärna rikta in sig på de kriser som Europa tycker sig uppleva just nu, och använda mer av biståndsinstrumentet.

Så Sverige är ensam att driva det här?

­– Ja, ganska ensamma. Irland, Luxemburg, och något land till, tycker liknande.

Varför kommer de här förslagen om urholkningar av biståndet hela tiden, till exempel EU:s så kallade ”compacts” för att stoppa flyktingar i tredje land, utan debatt och offentlig insyn?

– Jag håller inte helt med i den verklighetsbeskrivningen. Det finns en insyn, men det finns mindre insyn i vissa av de fonderna som nämnts, jag tycker inte fonderna är ideala. Att skapa en mängd olika finansieringsinstrument riskerar att minska effektiviteten.

Har du och statsminister Stefan Löfven olika åsikter? Han har sagt till EU nämnden att “om vi nu har fem sådana compacts och kan hjälpa länder i exempelvis Afrika så är väl det inget dåligt?” medan du har varit tydlig i din kritik?

– Det har jag också sagt i EU-nämnden, att det är bra att vi kan adressera de problem som finns, och compacten är mer av ett sätt att göra ett ramverk kring de här frågorna i ett antal utpekade länder.

Men är ni överens om att ni tycker att bistånd inte ska användas till militära medel?

– Ja det är regeringens ståndpunkt, vi helt överens.

Ylva Bergman

Tip a Friend heading