Go to main navigation
Thailand

Foto: Valero Doval/NU Agency

Analys

Politisk kris och krav på mindre demokrati

Thailands färgkodade politiska stridigheter har försatt skandinavernas semesterparadis i en ny svår kris. Konflikten kastar inte bara nytt ljus på de djupa klyftorna mellan Bangkoks maktelit och befolkningen ute i provinserna. Den utgör också ett hot mot demokratin. De oppositionella kräver makten – trots att de inte kan vinna den genom allmänna val.

Under de senaste månaderna har tiotusentals regeringskritiker demonstrerat på Bangkoks gator. De så kallade gulskjortornas belägring av flera regeringsbyggnader och departement syftar till att lamslå regeringen för att uppnå ett syfte höjt över alla andra – att en gång för alla rensa statsappa-raten från all inblandning av den 46-åriga premiärministern Yingluck Shinawatra och hennes familj, som stöds av de rivaliserande rödskjortorna.

Men den oppositionella resningen i Thailand skiljer sig distinkt från de politiska omvälvningar som omvärlden har bevittnat under de senaste åren. Till skillnad från revolter som den arabiska våren, Irans gröna revolution och saffransrevolutionen i Burma kräver de thailändska regeringskritikerna inte mer demokrati, utan tvärtom mindre.

Från scenen vid gulskjortornas provisoriska högkvarter invid demokratimonumentet i centrala Bangkok har protestledaren Suthep Thaugsuban, tidigare parlamentariker för landets största oppositionsparti Demokratiska partiet, utropat sitt budskap: att ett ”folkets råd”, en grupp människor som inte utses genom demokratiska val, ska ersätta det befintliga parlamentet och reformera landets konstitution. Först då, menar Suthep, kan Thailand ta riktning mot ett samhälle fritt från korruption och svågerpolitik. Bland andra förslag finns att medborgare med utbildning ska berättigas två röster vid allmänna val, och dem utan bara en. De anti-demokratiska idéerna är en skarp kontrast till bilden av Thailand som ett fritt och kosmopolitiskt land.

– Vad majoriteten anser behöver inte vara rätt. Vad vi behöver är en stark, rättvis och ”god” ledare, som vet landets bästa och som utsetts av kungen, säger en 43-årig advokat från Bangkok.

Han var en av de tusentals som deltog i belägringen av finansdepartementet i december. Den uppenbara frustrationen ger uttryck för ett Thailand där den breda massan vill ha mer demokrati medan en minoritet, däribland många av de rika och mäktiga, tycks vilja göra allt de kan för att motverka detsamma. Och det är inte främst befolkningen i de fattiga provinserna som känner sig manade att delta i det som protestledaren Suthep, som själv anklagats för omfattande korruption, kallar för ”folkets revolution”.

27-åriga Chitpas Bhirombhakdi – vars familj äger bryggeriet bakom ett av Thailands starkaste varumärken, ölet Singha – hyllades av den massiva skaran regeringskritiker då hon den 2 december klättrade upp på en hjullastare i närheten av parlamentsbyggnaderna i Bangkok. Chitpas, arvtagerska till en förmögenhet värderad till omkring 2,6 miljarder dollar, syntes dock senare inte till vid frontlinjen, där demonstranterna försökte forcera kravallpolisens barrikader. Men tilltaget från en medlem av en av Thailands mest prominenta familjer skapade rubriker.

– Se dig omkring här, sade Phasook Thepmani, som fram till pensionen arbetade vid ett av senatens underutskott, i kaoset bland demonstranter som täckte sina ansikten mot polisens tårgas.
– Det här är lärare, läkare, affärsmän. Människor med utbildning. Inte som de outbildade och tröga lantisarna ute i provinserna. De fattar inte vad det innebär att rösta. De gör det bara för pengar.

Proteströrelsen inkluderar även många människor från södra Thailand, som känner sig förbisedda av regeringen och dess maktcentra i norr och nordost. Men framför allt har krisen ytterligare blottlagt hur landets medel- och överklass känner sig hotade av landsortens långt fattigare massa. Och vad som nu fått den informella maktelit, som ibland kallas den ”tysta minoriteten”, på fötter är återigen det som genomsyrat de senaste decenniernas destruktiva spiral inom den thailändska politiken – maktkampen mellan det konservativa gardet och familjen Shinawatra.

Oppositionen refererar till regeringen som ”Thaksinregimen”. I själva verket, anser de, styrs landet av Yinglucks äldre landsflyktige bror Thaksin Shinawatra, patriarken inom Thailands politiskt mest inflytelserika familj. Thaksin avsattes som premiärminister genom en militärkupp 2006 och lever sedan dess i exil i Dubai.

Oppositionen är enormt frustrerad över att Shinawatras partier, under olika namn, har vunnit de senaste fem allmänna valen med bred marginal. I stället för att reformera sin politik för att nå ut till fler väljare vill liberalkonservativa Demokratiska partiet nu alltså förändra valsystemet. De hävdar att Shinawatraklanen vinner valen genom att köpa röster. Att de lyckats skapa en slags majoritetsdiktatur, som inte kan rubbas med demokratiska medel. Under krisen har partiet ställt sig bakom proteströrelsen, och dess ledare Suthep som successivt skärpt tonen i sina brandtal.

– Om Yingluck inte avgår kommer Shinawatrafamiljen aldrig att finna någon lycka i sina liv, sade han inför tiotusentals anhängare i Bangkok den 10 december.

Kampen mellan Shinawatrafamiljen och deras motståndare har varit en politisk berg- och dalbana som präglat landet sedan millennieskiftet. Efter militärkuppen som avsatte Thaksin 2006 fick Demokratiska partiet regeringsmakten. Vice premiärminister blev samme Suthep Thaugsuban, som nu leder korståget mot regeringen. 2010, när det var rödskjortorna som demonstrerade, var det Suthep som kallade blockaderna för odemokratiska och skrev under ordern för militärens brutala nedslag på demonstranterna. Våren 2010 dödades omkring 90 människor under offensiven mot rödskjortorna.

I nyvalet den 3 juli 2011 vann Thaksinlägrets nya parti För Thailand en jordskredsseger – Shinawatra återtog makten, med Thaksins lillasyster Yingluck som ny premiärminister.

– Oppositionen har insett att allmänna val inte leder dem framåt. Och här har de låst sig i en retorik som gör att de inte kan backa och reformera sin politik utan att tappa sin trovärdighet, säger Janjira Sombatpoonsiri, docent i statsvetenskap vid Thammasatuniversitetet i Bangkok.

Affärsmannen och miljardären Thaksins populistiska fokus på den fattiga glesbygden skapade ett enormt väljarstöd under 2000-talet. Regeringen driver fortfarande Thaksins politik att tillgodose provinserna i nordost, bland annat genom ett hett omtvistat program som betalar bönderna långt över marknadspris för deras ris.

Subventionerna, ett löfte inför valet 2011, må ha skapat tillväxt i en region som tidigare ansetts vara Thailands bakgård. Men risköpet har varit en veritabel förlustaffär som hittills kostat tiotals miljarder kronor. Då det varit svårt att hitta köpare har staten tvingats lagra tonvis med ris som nu möglar i lador runtom i landet. Det har retat upp väljarna i Bangkok.

– Rissubventionen är ett av exemplen på hur Thaksins politik blev alltmer populistisk. I början av sin politiska karriär vann han brett stöd, även från de intellektuella, för genuina satsningar på exempelvis allmän sjukvård i hela landet, vilket då var ett nytt politiskt initiativ i Thailand, fortsätter Janjira Sombatpoonsri.

På många sätt skapade Thaksin sedan själv grogrund för kritiken som har riktats mot honom: hans skrupelfria privata affärer under tiden som premiärminister ledde till att han i sin frånvaro dömts till fängelse för omfattande korruption. Thaksins brutala krig mot droghandeln resulterade i över 2500 utomrättsliga avrättningar. Och hårda tilltag mot inhemska medier som kritiserade honom ifrågasattes internationellt.
Affärsmannen Thaksin hade intressen i flera av de stora branscherna – telekom, media och kommunikation. Som premiärminister utgjorde han därför ett hot mot den traditionella makteliten, säger statsvetaren Janjira:

– Alla visste att de fick problem om de korsade hans väg. På många sätt kunde han kontrollera ingångarna till näringslivet. Det uppfattades nästan som en stridshandling mot den konservativa medel- och överklassen.

Det som i höstas slutligen kom att utlösa den massiva protestvågen i Bangkok var regeringens kontroversiella förslag om en ny amnestilag, som skulle stärka maktelitens redan omfattande straffrihet för bland annat korruptionsbrott. Det som premiärminister Yingluck kallade för ett initiativ till försoning mellan de politiska lägren väckte ont blod även i de egna leden.

Många rödskjortor spjärnade emot lagförslaget, som skulle tillämpas på brott som begåtts under den politiska oron efter statskuppen 2006. Därmed skulle den frigöra bland andra den förre premiärministern Abhisit Vejjajiva och Suthep Thaugsuban själv från ett åtal om mord då de var ytterst ansvariga för nedslaget på rödskjortorna i Bangkok 2010. Trots detta blev oppositionen, ironiskt nog, rasande. De ansåg att amnestilagen egentligen bara hade ett syfte: att bana väg för Thaksins återkomst till hemlandet.

– Att regeringen öser våra skattepengar över bönderna ute i landet är illa nog. Att de dessutom försökte smussla in
tjuven Thaksin igen, och låta honom slippa sitt fängelsestraff. Det är bara helt omöjligt att acceptera, sade advokaten bland ockupanterna vid finansdepartementet.

I den senaste mätningen dalade Thailand på Transparency Internationals korruptionsindex – nationen delar nu plats 102 av 177 länder med Ecuador, Moldavien och Panama. Mutsystemet är djupt integrerat i Thailands samtliga sociala skikt och det är inget som ifrågasätts generellt. Enligt en undersökning förra året är korruption inom regeringen något som 65 procent av thailändarna kan acceptera. Givet allt detta – varför är föraktet mot just Thaksin och Shinawatra-familjen så starkt?

Det handlar bland annat om att Thailands politiska kris är tätt bunden till den 86-årige monarken, kung Bhumibol Adulyadej, som suttit på tronen ända sedan 1946, är sjuk, och att det råder oro kring successionsordningen.

Respekt för kungen och tron på honom som
en helgonliknande fadersgestalt är inte bara något som thailändarna får med sig från tidiga skolår. Monarkin skyddas också av en stenhård lagstiftning, som har använts för att döma många frispråkiga anhängare av Thaksin till långa fängelsestraff för majestätsbrott.

Proteströrelsen stöds av många som byggt sin samhällsposition på nära kopplingar till kungen – som en av de största markägarna i Bangkok och aktieägare i flera av landets största företag värderas hans förmögenhet till omkring 30 miljarder dollar. Det finns en rädsla att Thaksin, uppburen av provinsernas folkmassor, underminerar monarkin, och därigenom hela etablissemanget.

Inför kung Bhumibols oundvikliga bortgång är Thaksins inflytande därför problematiskt för de konservativa. Oavsett om det utövas genom hans fysiska närvaro eller via meddelanden från exilen i Dubai.

– Politiker kan vara omtyckta i det thailändska samhället. De kan klemas med och respekteras. Men den som blir älskad av folket passerar en gräns. Det är bara för kungen, säger Janjira Sombatpoonsri.  

Kalle Bergbom

Tip a Friend heading